Omslaget
Slškt och Bygd 99:2

Eva Wigström


Författarinnan från Rönnebergs härad


- Bengt Nordahl -

Eva Pålsson, gift Wigström, pseudonym Ave.
Född 24/12 1832 i Asmundtorps socken, död 5/1 1901 i Helsingborg.
Mor: Pernilla Jönsdotter (1799-1855).
Far: Pål Nilsson (1794-1853), lantbrukare i Råga Hörstad.
Gift 1855 med Claes August Wigström, fanjunkare (f. 1830), disp. för Ramlösa brunn.
Barn: Gerda Julia (f. 1856), Hertha Aurora (f. 1858).

Eva Wigström tillhör 1800-talets kvinnliga författare, och liksom Victoria Benedictsson skrev hon åtminstone i början under pseudonym, och Eva baklänges blir ju Ave, ett nanm som hon antog på 1860-talet. Hon har ibland blivit kallad ”Skånes Fredrika Bremer”, och det lär inte ligga någon överdrift däri. Tyvärr är hon dock alltför lite känd. Genom sin speciella anknytning till Rönnebergs härad, vars folkliv och traditioner hon skildrat, finns det all anledning, att hon uppmärksammas i kontaktbladet för Svalövsbygdens Släkt-och Folklivsforskning. (I föregående nummer presenterades ett utdrag hämtat från ”Skånska visor, sagor och sägner.”)

Eva kom till världen julafton 1832 i Råga Hörstads by i Asmundtorps socken, där fadern Pål Nilsson var hemmansägare. Denne var en förmögen och kunnig man, som såg till, att Eva och hennes syskon fick en grundligare undervisning, än som i allmänhet kom allmogens barn till del. Hennes man var vid giftermålet disponent för Ramlösa brunn, och från 1870-talet bodde familjen i Helsingborg. Där förestod maken en bokhålleriskola, och fru Wigström och en av hennes döttrar bedrev gemensamt en privat flickskola. Eva Wigström var bland de första i Sverige, som uppmärksammade Gruntvigs skoltankar, och hon medverkade 1873 till upprättandet av en kvinnlig folkhögskola vid Hälsan i Helsingborg. Det var också efter ett lärarmöte i Askov i Danmark, som hon på folkminnesforskaren Sven Gruntvigs uppmaning bestämde sig för att ”rädda fädernearvet” i skånsk folkdiktning, folktro och folksed.

Från sitt hem på landsbygden var hon väl förtrogen med arbete, tro och tankesätt i gamla tider. En viktig del i hennes arbete som folklivsforskare blev insamlingsverksamheten bland allmogen, och hon gjorde också ett utrop i alla skånska tidningar till allmänheten att bistå henne i detta samlararbete. Under ferierna använde hon sin lediga tid till uppteckningsfärder huvudsakligen till fots i olika delar av Skåne och Blekinge. Sina vandringsminnen offentliggjorde hon 1887 i boken ”Vandringar i Skåne ock Blekinge för samlande af svensk folkdiktning”.

På 1860-talet hade hon bidragit med visor och små berättelser i barntidningen Linnéa, och senare utgav hon under några år ”Hvitsippan”, en illustrerad tidning för barn och ungdom, som utkom var fjortonde dag. På 1890-talet medverkade hon även i tidningen Idun, där hon mest behandlade sociala och pedagogiska frågor.

Hennes första uppmärksammade litterära framträdande skedde 1870. Då utkom hennes roman ”För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave”. Denna utkom ånyo år 1900 med titeln ”För fyrtio, nu sjuttio år sedan”. Av störst intresse för Släkt och bygds läsare är måhända ”Allmogeseder i Rönnebergs härad på 1840-talet”. Första upplagan utkom 1891, men en nytryckning utgavs 1949 av Rönnebergs härads hembygdsförening med en inledande skildring av Eva Wigströms liv och verk, nedskriven av Ingemar Ingers. Därifrån har merparten av ovanstående inhämtats.