Skånska glasbruket- Bengt Nordahl -Åke Mårtensson, som 1704 hade lägrat Boel Mickelsdotter från Konga, uppgavs ju befinna sig vid Glasbruket. Vilket glasbruk undrar säkert någon läsare. Det fanns endast två svenska glasbruk av betydelse vid denna tid, ett i Stockholm och ett i Skåne. Det senare kallades Skånska glasbruket men benämndes också Adlersteens eller Henrikstorps glasbruk. I samtida källor från bl.a. Onsjö och Åsbo härader står det dock oftast kort och gott Glasbruket. Det fanns ju bara ett, och alla kände till, att det låg i Perstorp. Grundaren hette Göran Adlersteen, en ofrälse ämbetsman, som under Karl XI:s tid upphöjdes till landshövding i Blekinge och adlades. Glasbruket började anläggas på hans egendom Henrikstorp vid Perstorp 1691. Här hade han funnit, att det fanns tillräckligt med råvaror för tillverkningen, kvartssand från närbelägna sjöar, kiselsand från grannsocknen Västra Torup och pottaska, som framställdes genom att bränna bokved. I trakten fanns stora bokskogar, och bönderna hade länge framställt och sålt pottaska. Ett tiotal kunniga glasblåsare importerades från Tyskland. Däribland kan nämnas Hano Jurgen Grundelach, glasblåsare och brukets förste verkmästare, samt Hieronymus Kunchel, vilka av Karl XI kallades till Sverige 1693 för att starta glastillverkning i Perstorp. Ett barnbarns barnbarn till bägge dessa två var Anna Elisabeth Sjöberg, som var gift med åbon Per Olsson på Konga 4. När de två senare levde (Anna Elisabeth 1777-1851), fanns inte bruket längre. Det brann nämligen ner till grunden på Kristi Himmelsfärds dagen 1762 (mordbrand). Göran Adlersteen dog 1713, och han lär ha gått bort på ett ganska märkligt sätt. När han satt och åt, fick han ett ben i halsen, och hur han än försökte, gick det inte att få bort. Då lade han sin kappa på golvet och ställde sig på huvudet, för att benet lättare skulle glida ut. Därvid ramlade han baklänges och bröt nacken. Han hade hunnit bli 73 år och var inte längre så vig. Carl von Linné besökte glasbruket den 24 juli 1749 under resan från Wrams Gunnarstorp till Bälinge efter att ha bytt hästar på Blekemossa gästgivaregård. Så här skriver han i sin dagbok: ”Glasbruket, fru hofmästerinnan Schönström med dess syskon baronessorne Adlestenarne tillhörigt, låg tre kvart ifrån Blekmossa. Detta glasbruk bestod af en skön glashytta och en stor hop torp, där arbetarena bodde. Här förfärdigades allt glas i Skåne, som är vackert och säljes vida. Sanden hämtas ett par mil därifrån.” Vid dagsetappens början hade Linné passerat ”Södra åsen”, och förutom hans besök vid stenkolsgruvan vid Boserup den 21 juli, lär det vara det närmaste han kom Svalövsbygden, vilken låg utanför hans resrutt. Roland Lyhagens livfulla skildring av Linnés okända besök i Svalöv var ju tyvärr endast uppdiktad. Utan att ha besökt denna bygd skriver han dock, att ”landet söder om Södre ås var ett Canaan”, medan landet bort emot Norra åsen var ”en mager och stenig Arabia”.
|