"Prästavägen" mellan Kågeröd och Stenestad.

Att i våra dagar färdas mellan Kågeröds och Stenestads kyrkor med bil är en kort och bekväm resa genom Söderåsens underbara natur. Annat var det före bilismens tid, och innan den nya vägen kom till. Under mina otaliga cykelturer på och runt Söderåsen för drygt 45 år sedan valde jag ibland den gamla "Finstorpsvägen", kanske för att förbi det numera skövlade Prästaskogen och Finstorp på skogsvägar genom Askahallarna återvända till Kågeröd via Byröd och Snatten. Om inte Tångaliden kändes alltför ansträngande, och tiden medgav, utsträcktes kanske turen till Oröd och Stenestad. Den gamla vägsträckningen mellan Oröd och Smedjebacken minns jag endast, att jag befarit med "apostlahästarna", men det räcker för att förstå "de gamle", som visste berätta, att hästarna inte orkade dra tunga lass uppför den branta Smedjebacksvägen. Det var också denna vägsträcka, som man först byggde ny i slutet av 1920-talet, när den nya vägen anlades.

Vidstående kartbild är en detalj av den "Skånska recognosceringskartan" från 1800-talets början, där kan vi konstatera, att den dåvarande vägen (och även 1700-talets väg) hade samma sträckning, som den gamla vägen har i våra dagar. Som jämförelse har den nuvarande vägen mellan Kågeröd och Stenestad ritats in liksom platsen för det Finstorp, som byggdes upp efter branden 1926. Även Byröd och Snatten har märkts ut, vilka platser saknas på recognosceringskartan, trots att de fanns redan på 1600-talet.

Prästavägen (eller ibland Kyrkovägen) var den vanliga benämningen på vägen mellan kyrkorna i ett pastorat. Prästavägen mellan Kågeröds och Stenestads kyrkor överensstämmer i sin sträckning säkerligen helt väsentligt med den gamla landsvägen mellan dessa kyrkor. Att denna Prästaväg var ett stort problem för kyrkoherde Herlin är känt, dels genom domstolsprotokoll och dels genom de äldsta bevarade sockenstämmoprotokollen från Kågeröd och Stenestad.

På Herlins tid var Kågeröd och Stenestad ett stort och säkert krävande pastorat. Det gällde inte bara att om söndagarna förflytta sig från prästgården i Kågeröd till Skånes högst belägna kyrka, utan enligt Herlin även "ofta om nattetijd utj socknebod icke uthan största Lifsfara". Avståndet var stort mellan Dragesholm i norr och Dammsgård i söder. Det var dock främst den besvärliga terrängen och i synnerhet passagerna över vattendragen "särdeles då stoor wattoflod är", som oroade kyrkoherden. Vid Herlins tillträde till tjänsten 1698 fanns nämligen varken bro över Orödsbäcken eller Kågerödsbäcken (Vegeå).

Den 23/10 1701 synade nämndemännen Sone Jönsson och Anders Påhlsson Prästavägen från Orödsbäck till Kågeröds kyrka, och de fann ett stycke av vägen "odeelt och oreparerat", och dessutom ansåg de, att det behövdes en bro över Orödsbäcken, "der Skilnad är emellan Luggude och Södra Osbo Häradh".

I ett brev till generalguvenören skriver Herlin 1702, att brostockarna, som för många år sedan och långt före krigen varit ditlagda, då var bortflutna eller förruttnade, och han befarade, att om ingen bro gjordes, riskerades gudstjänsten i någon av kyrkorna att försummas. I brevet, som även är underskrivet av Stenestads församlings sexmän, begär kyrkoherden, att "Herr Excellence Högunstligen ger order till wederbörande Holtz furste eller Heiderijdare att märkia och utwijsa någonstädz nu på Cronans skog utj Stenesta socken 8 eller 10 långa Eketrää, som kunde behöfwas och wara tienliga till een Broos uppbyggiande".

Över "Kogeröds bäck eller åå" bekostade Herlin själv två broar, så att man både kunde rida och köra däröver. De värderades vid nämndemännens syn till 55 daler, sedan de försetts med räcken på bägge sidor.

Det talas om två broar, som kyrkoherde Herlin med egna medel låtit bygga på Kågeröds gata. En av broarna bör ha varit den vid Klockargården, där vägen från Knutstorp passerade Vegeå. Med denna bild vill jag visa, hur jag föreställer mig, att det kan ha tett sig, när Herlin återvände hem till kyrkbyn efter att ha besökt Knutstorp eller sockenbor i den östra delen av socknen. Klockargården bestod vid skiftet 1837 av tre längor belägna som på skissen nere vid ån. I våra dagar finns endast en äng benämnd Klockarängen samt vägen och gärdsgården ner till ån med en gång- och cykelbro.

Kyrkoherden sökte hos Luggude häradsrätt handräkning för att få använda medel "refunderade, antingen af Sockne Männerne och Slädeboarne som der öfwer städz måste fara till skogs efter elde brandz afhämtande, eller ock i så måtto, att mig måtte Lagligen tillåtas giöra een Boom, och för hwar öks öfwerfart 1 öre smt åtniuta." Kyrkoherden ansåg, att socknen borde hålla honom med "kyrkbroar". Sockenmännens ovilja att bekosta dessa framgår bl a av, att de på frågan om där förut varit bro över Kågerödsbäcken, svarade: "Nej aldrig har der warit". Detta stämmer inte med att nämndemännen tidigare "pröfwat det Broo öfwer åen upprättas skulle der hon i gamble tijder warit hawfer".

I resolutionen i Luggude häradsrätts protokoll från 9/5 1702 kan utläsas, att kyrkoherden tilläts behålla bron som sin egen och disponera däröver efter behag. Denna resolution skulle sedan läsas upp från predikstolarna i kyrkorna.

Bron över Orödsbäcken. Kyrkoherden påstod också, att de borde bygga halva delen av den bro, som måste anläggas över Orödsbäcken. Sockenmännen svarade, att de inte kunde neka till, att den bron var behövlig men sade, att de inte kunde göra något, med mindre att de fick timmer.

Eric Herlin fick sin bro över Orödsbäcken, och sockenmännen i Luggede härad fick även lova att reparera Prästavägen för att slippa böter. Detsamma gällde sockenmännen i de andra häraderna, vilket framgår av följande sockenstämmoprotokoll för Onsjö härad:

Ett liknande protokoll finns naturligtvis för Rönnebergs härad. Av de fem, som undertecknat protokollet, var det endast smeden Hindrich Hackson i Calmarhuset, som själv kunde skriva sitt namn.

Den 9 maj 1713 var det syn av "Prästewägon emellan Kogeröd och Oreds Bäck som alldeles är oferdig och odogelig, undantagandes något lijtet ynka stycke." Även kyrkoherde Klerck hade problem med vägen under de första åren av sin tid i pastoratet. Under de svåra tider som rådde, dröjde han med att kräva dess underhåll av bönderna. 1729 tycks dock hans tålamod vara slut, och han skriver, att "denna wäg snart skall wara den elakaste i landet".

"Prästavägen" mellan Kågeröd och Stenestad.

- Bengt Nordahl -