Kågeröds förste svenske kyrkoherde.

- Bengt Nordahl -

Sten Jacobssons son Jöran Stensson.

Efter Sten Jacobssons död 1696 rekommenderades sonen Jöran Stensson av Jöran Urne till Axelvold att bli faderns efterträdare. Urne skrev, att "familjen varit på stället i hundrade år och räknat berömmeliga lärda män".

Om denne Jöran Stensson har ur Luggude härads dombok för den 11/2 1692 inhämtats följande, som är den tilltalade Karin Erichsdotters version av händelsen.

"Quinfolket" Karin Erichsdotter i Wisslehuset var instämd för lägersmål och uppgav som barnets fader kvrkoherdens son i Kågeröd, Jöran Stensson. Herr Steens hustru hade emellertid bett henne säga, att fadern till hennes barn var Pehr Trulsson, som tjänade hos herr Steens måg Holger Jacobsson, arrendator på Jordberga. Fallet blev uppskjutet, för att även Jöran Stensson skulle kunna höras.

Utgången är något osäker, men Divinica Septuagesima (24/1) 1692 döptes barnet i Kågeröds kyrka, och som barnafader uppger prästen inte oväntat Pehr Trölson på Jordberga. Senare har han noterat, att Karin Erichsdotter blev "publice absolverat" den 23/10 för sitt lönskaläge med Pehr Trölson, vilket kan tyda på, att Pehr Trulsson övertalats att påtaga sig faderskapet.

När Jöran Stensson inte fick efterträda sin fader, skriver han den 28/3 1698 till biskopen, att "mitt tillstånd är ganska slätt, så jag med min moder är nästan husvilla och intet visst härbärge haver". Han blev senare stadskomminister i Malmö.

Erik Herlin tillträdde 1698.

Jöran Urne var inte patronus, utan patronatsrätten innehades fortfarande av Knut Thott, som lämnat Knutstorp och övergått i dansk tjänst. Det är därför naturligt, att det i försvenskningens intresse utsågs en svenskfödd präst till Sten Jacobssons efterträdare. Eric Herlin, som blev pastoratets förste svenske kyrkoherde, var smålänning till börden, född i Björkö i Jönköpings län den 20/10 1659. Han var son till kyrkoherde Johannes Herlinus och hade studerat i Uppsala. Sedan 1692 hade han varit komminister i Karlskrona, och 1698 tillträdde han kyrkoherdetjänsten i Kågeröd och Stenestad.

Eric Herlin. Oljemålning på kopparplåt, dat. 1705. Finns i Kågeröds kyrka.

Förföljd av olyckor.

Eric Herlin tycks ha varit förföljd av olyckor. På sjöresan från Karlskrona till Landskrona förlorade han all sin egendom. Fartyget hade råkat i sjönöd, och han beklagar sig, att "alla mina saker utkastades i hafsens djup på det folket och farkosten skulle kunna frälsas" Vid tillträdet den 28/5 1698 fann han prästgården mycket förfallen och bristfällig; varken vinter- el. vårsäd var sådda och intet hö kvarlämnat. Senare brann även prästgården den 11/11 1705, och allt blev förstört för honom. Han erhöll därvid 200 daler i brandstod.

Det var en dräng, som under de tidiga morgontimmarna handskats ovarsamt med tröskeljuset. Om inte en tjänsteflicka rusat in och väckt Eric Herlin och hans hustru "der wij lågo i framkammaren på wår nattsäng", hade de troligen blivit innebrända.

Eric Herlins hustru.

Eric Herlin var gift med Maria Nercius. Hon omnämnes bl a i en dopnotis från 1709:

"All Hälgons dag Christnades Pär Swensons barn i Blekeskiäramölla nne Karin, burit af Hr Kyrckioherdens Kiäriste Mad. (madam) Maria Nercia, faddrar Jöns Påhls i Benarp, Hindrich Hackson i Calmarhuset Nils Olson i Wästerslöf, Anders Caspers Hustru ibm." (Karin eller Karna Persdotter vigdes 1728 med nämndemannen Jöns Wifvesson i Felestad.)

Biskopsvisitation anno 1698.

"Icke på 50 eller 60 åhr eller sedan Gustaf Horns krig hafver här i församlingen warit Visitation af Biscop." Den 2 juli 1698, endast en månad efter Herlins tillträde hölls emellertid visitation vid Kågeröds och Stenestads församlingar av biskop Steuchio.

"War Annexen kommen til hufvudsoknen Kogerödh oh blef Predikan hållen af kyrkioherden Ehrevyrdige oh höglärde Mg. Eric Herlin. Efter gudstiensten kom ungdomen fram i kyrkian som flitigt war samlad oh mötte, oh blef förhörd tillijka medh dhe gamble uthi sin Chr Christendom. Dhe unge drängarne oh piltarne kunde mäst sine christendoms stycken, men een del af Pigorne, kunde ej wäl".

Man var nöjd med klockaren Jöns Pålsson "ehuru wäl han ingen synnerlig Musicus är, doh församlingen til nöje varit. Oh medan barnen äro många, ty måste man vara omtänkt om een Sokne scholemästare honom til hielp." (1739 fick man skola och skolmästare efter en donation av amiral Hans Ankarstierna, som tidigare låtit återuppbygga det nerbrunna slottet.)

Vissa brister fanns på Kågeröds kyrkobyggnad, men värre var det med Stenestads kyrka: "Om eij med första skeer een märckelig reparation synes den luta aldeles til neder fall". Klockstapeln var "aldeles nederruten, at snart säckert ingen gång ringer klåckan utan fruchtan, at den nederfaller".

"Kyrkiovägen emellan Kogerödh och Stenestadh tilstode församlingen gierna hvar för sig at villja bättra oh laga."

Oro för krigshandlingar.

Eric Herlin tycks ha varit mån om sin egen säkerhet. Därom vittnar väl även hans engagemang för brobyggande och upprustning av Prästavägen (se egen artikel). När det 1709 ryktades, att det kunde bli krigshandlingar även i Skåne, greps han av panik. Kanske tänkte han på snapphanarnas övergrepp på svensksinnade präster under det föregående kriget. Han anhöll därför, att om det blev krig, ant. få inställa gudstjänsterna i Stenestad eller, att annexförsamlingens invånare med säkert följe skulle beledsaga kyrkoherden mellan kyrkorna, då det var en besvärlig väg genom tjock skog upp till kyrkan på Söderåsen.

Farsoter och död.

Den svåraste olyckan, som drabbade pastoratet under Herlins tid, var säkerligen pesten 1711. Även då visade han stor ängslighet och omtanke om framför allt sin egen säkerhet. När en pestsmittad dräng, som kommit till Knutstorp från Karlskrona, hastigt avlidit, skickade amiralinnan bud efter kyrkoherde Herlin. Hon ville ha tröst av Guds ord och önskade med sitt folk begå nattvarden. När inte Herlin vågade bege sig till herrgården, "endock ingen der siuk war". vände hon sig istället till kyrkoherde Abelin i Konga. Vid dennes ankomst var emellertid Herlin före honom vid gården och förbjöd honom göra tjänst. Efter detta stod Herlin inte på särskilt god fot med herrskapet på Knutstorp och sin granne och kollega i Konga.

Dåligt förda kyrkoböcker.

De som släktforskar i Kågeröds och i synnerhet i Stenestads kyrkoarkiv, uppskattar knappast Herlins sätt att föra kyrkobok. I början är det väl ingen större skillnad på Sten Jacobsons och Eric Herlins förda kyrkobok, mer än att Herlins stil och språk är mera lättläst. Om han dessutom namngivit hustrurna åtminstone vid deras bortgång, hade det knappast varit så mycket att klaga på. Men när vi kommer till de svåra åren 1710 och 1711, är det som om han inte orkar längre. Notiserna blir synnerligen kortfattade, och de 85 döda i "farsoten" blir inte alls inskrivna i kyrkoboken. Dessutom blev de säkert inte heller begravda på någon "ny kyrkogård", som han uppger i boken, utan troligen utan ceremonier i en avsides backe vid den pestsmittade gården. Två av gårdarna var Benarp och Assartorp, men vilka fler gårdar som drabbades, lär vara nästan omöjligt att ta reda på.

Om Kågeröds gamla kyrkobok skriver Klerck, att emedan den ifrån år 1712 varit illa skriven och fördärvad, har denna kyrkobok blivit till bandet nygjord och bättre renskriven. Därför kan man från 1712 finna följande överraskande notering, när barnet Anna från Båhus döptes den 24 aug.: "Inga föräldrar fants i gla Kyrkioboken antecknade."

Stenestads äldsta kyrkobok hade tydligen blivit illa åtgången under de många ridturerna mellan Kågeröd och Stenestad. Den var alldeles fördärvad och saknade en del blad vid "Klercks anträde till pastoratet". Därför finns det många förargliga luckor i Klercks renskrivna version.

Svågern Jöns Klint.

Bristerna i kyrkobokens förande och handhavande ska inte helt skyllas på Eric Herlin. Han tycks vid olika tillfällen ha haft hjälppräster. 1710 fanns i Kågeröd en komminister Lars Hofström, som avled den 6 dec. samma år och begravdes i Kågeröds kyrka. På grund av sjuklighet överlämnade Herlin 1717 vården av pastoratet till sin svåger Jöns Klint. Denne var gift med Eric Herlins svägerska Helena Nercius.

Kyrkans förskönande.

Det framhålles ofta, att Herlin skall ha varit en nitisk och dugande präst, och det måste framhållas, att han verkat för Kågeröds kyrkas förskönande. Under Herlins och hans företrädares tid fick nämligen kyrkan en rad förnämliga inventarier, något som förvånar, eftersom Knutstorp under denna tid var förfallet, och patronus inte längre bodde kvar i bygden. Troligen skötte kyrkoherdarna under denna tid kyrkkassan och engagerade konstnärer och övervakade utförandet av kyrkans inredning. Från Sten Jacobsons tid härstammar läktarbröstet, som målades 1693, liksom kyrkans vackra bänkinredning från 1695 i ek från Knutstorp, enligt uppgift skänkt av patronus Knud Thott.

År 1696, samma år som Sten Jacobson dog, färdigställdes predikstolen, och 1703 fick kyrkan ny altaruppsats, förfärdigad av den då i Helsingborg verksamme träsnidaren Gustaf Kijlman. Å altaret står:

Guds namn till evigt lov, för kyrkans egna skatter, är denna tavla gjord, på Herrens altar satter. Med Herr Patroni råd, Herlini högsta flit, som då Guds rena ord här lärde med all flit.

- Samma konstnär snidade säkert också den tavla, som hänger på nykyrkans östra vägg. Den lär ha kommit till 1704 som ett äreminne över den lärde kyrkoherden Sten Jacobson. (Arkivariskt belagda arbeten av samme konstnär i de rivna grannkyrkorna i Halmstad och Svalöv är tyvärr försvunna.)

Kågeröds hospital.

Både Otto Brahe och sonen Sten Brahe till Knutstorp hade gjort donationer för underhåll av 4 fattiga kvinnor och 2 fattiga män i ett hospital i Kågeröd. 1706 anmälde Eric Herlin till häradsprosten, att hospitalet var mycket "av sig kommet". Redan under den danska regeringen hade fonden till de fattigas underhåll blivit försvagad. När sedan Knud Thotts arvingar 1704 sålde Knutstorp till amiralen Anckarstierna, lär de ha underlåtit att uppge de förpliktelser ifråga om hospitalet, som ålåg säteriet, varför köparen inte ansåg sig skyldig att underhålla detta. Det lär ha legat strax väster om kyrkan (enl. Sten Brahes donationsbrev i kyrkoladan).

Eric Herlin avled den 21/5 1723. Amiralinnan kallade därefter vice pastor Jöns Klint till hans efterträdare, men något besked från K.m:t, som 1722 förklarat pastoratet regait, hann inte anlända, innan Klint dog. Herlins änka gifte om sig med ryttmästare Castern Rönnow på Härnestads gård nära Åhus medan systern Helena Nercius var omgift med en strandridare i Maglehem.

Källor:
Kågeröds kyrkoarkiv.
Dombok för Luggude häradsrätt.
Kyrkor i Skåne av Siegrun Fernlund.
Lunds stifts herdaminne.
Kay Hans ant. om pr i K och Stenestad.
Biskopsvisitationer i Skåne 1698-1880.