Två fårkroppar

I december månad, under en av krigsvintrarna, tjänstgjorde jag som distriktsveterinär i Höganäs. Ordinarie distriktsveterinären, Sture Karlberg, var överansträngd och inte helt frisk och behövde hjälp. Jag fick bo hemma hos Karlbergs. Sture Karlberg prickade in på kartan vilka gårdar jag skulle besöka under dagen. Jag fick över huvudtaget all hjälp jag kunde önska för att kunna sköta praktiken.

Det var ransoneringstider. Alla livsmedel, bensin osv var ransonerade och tilldelningen till var och en var knapp. Det närmade sig jul. Människor försökte få ihop ransoneringskort för fläsk som skulle räcka för att få en julskinka på bordet till den stora helgen. När korten inte räckte fick man försöka ordna skinkan på annat vis. Svartabörsaffärerna blomstrade.

Det fanns emellertid ett djurslag vars kött inte var ransonerat. Det var fårets. En dag hade jag en sjukresa till en gård ute vid Himmelstorp på Kullahalvön. Sture Karlberg hade hos en granne till denna gård köpt två stycken får, som skulle levereras slaktade strax före jul. De skulle dryga ut julmaten. Sture Karlberg bad mig därför, när jag ändå var så nära fårleverantören, att hämta fårkropparna. Det gjorde jag naturligtvis gärna. När jag hämtade dem bäddade vi med tidningar bilens baksäte för fårkropparna och lade ett stort omslagspapper över dem. Papperet räckte inte riktigt till, utan benen på fåren stack fritt ut en bit utanför papperet, vilket i och för sig inte spelade någon roll. Trodde jag.

På vägen hem behövde jag tanka bilen, och körde in på en bensinstation. På den tiden blev man betjänad på bensinstationerna och medan killen stod och fyllde på bensin fick han syn på vad jag hade i baksätet.

"Jag ger 150 kronor för en halv gris", sa han. Svaret blev:

"De är inte till salu". Men han gav sig inte, utan ökade budet till 200, men svaret var fort-farande nej. Han fick betalt och ransoneringskort för bensinen, och jag körde hemåt.

Vid infarten till Höganäs stod två poliser, som hejdade mig.

"Ni (detta var långt före dureformen) har två svinkroppar i bilen och är tydligen ute och levererar fläsk svart", fick jag besked om.

"Var snäll och tag bort papperet i baksätet, så vi får se vad som döljer sig under". Jag tog bort papperet och poliserna konstaterade omedelbart att det låg. två stycken svinkroppar i sätet. Min förklaring, att det var får, skrattade de åt.

"Var vänlig följ med till polisstationen. Vi kommer att tillkalla sakkunnig man for att kon-statera att det rör sig om svinkroppar", var beskedet från poliserna.

"Jaha", sa jag, "Vem är sakkunnig man här i Höganäs?

"Vi ringer till veterinär Karlberg, så får han komma hit och konstatera att det är svinkroppar", sa polisen.

"Nu är det faktiskt så att Karlberg är sjuk och han har en vikarie", sa jag.

"Då ringer vi vikarien, så får han komma i stället", sa polisen.

"Det behövs inte", var mitt svar, "vikarien har ni framför er här, och nu förklarar jag, tillförordnade distriktsveterinären i Höganäs, Erik Borg, att dessa två kroppar kommer från får. Om herrarna vill ha skriftlig bekräftelse på min utsago kostar intyget 15 kronor". Polisen lät sig dock inte nöja, utan ringde till Karlberg och fick bekräftelse på att jag var hans vikarie. För resten, tillade han, är det jag som skall ha fåren.

Efter detta gjorde poliserna honnör och sa var så god och kör. Jag fortsatte att handla bensin på samma ställe som jag gjort tidigare.