I fjol var del 450 år, sedan den världsberömde astronomen Tycho Brahe såg dagens ljus på anrika Knutstorp. Att det finns ytterligare en av Kågeröds söner, som vi kunnat fira minnet av under det gångna året, har väl förbigåtts av alla. Det var nämligen 300 år, sedan Sthen Jacobsen, Kågeröds siste danske kyrkoherde, gick ur tiden den 2 maj 1696. Han var en lärd man och en duktig präst, men historikerna känner honom främst som författaren till Den Nordiske Kriigs Krönicke, som professor Martin Weibull (l835-l902) ansåg vara "Skånes sista bidrag till Danmarks litteratur". Den är således värd att uppmärksammas, och vi kan samtidigt minnas, att det i år är 100 år sedan hans krönika första gången gavs ut i tryck. Varför det dröjde 200 år innan verket trycktes, förklaras längre fram i artikeln.

Sedan Tycho Brahes dagar var det en lång ärftlig rad av pastorer i Kågeröds prästlängd. Den började med Christen Chistensen, men när han blev kyrkoherde i Kågeröd, är inte känt. Det är även osäkert när han dog, men han säges på slutet ha varit åldrig och glömsk, och han hade även en hjälppräst, nämligen Jacob Nielsen, som var Sthen Jacobsens far.

Det är ofta inte mycket mer än namnet, som vi vet om de äldre prästerna i församlingarna. Christen Christensens företrädare hette Hans Jörgensen, och han var möjligen son till Jörgen Hansen, den förste med säkerhet kände kyrkoherde i Kågeröd efter reformationen. Hans Jögensen omnämndes endast två gånger, och den ena gången är i den av Tycho Brahes assistenter förda dagboken. Där står det för den 25 maj 1591 (på latin) att "Herr Johan (Hans), pastor Cogeröd, ankom". En intressant hypotes har framkastats av en betydligt senare kyrkoherde i Kågeröd, Kay Hansén, att den Kirstine Barbara Jörgensdatter, med vilken Tycho Brahe 1573 gifte sig, varit en dotter till Jörgen Hansen. Känt är i alla fall, att varken Tycho Brahes vetenskapliga sysselsättningar eller hans äktenskap, med vem det än var, sågs med blida ögon av hans förnäma släkt. Kanske var det så, att Tycho Brahe och Hans Jörgensen var svågrar, och då var ju besöket på Ven helt naturligt.

Christen Christensen hade ingen son, som kunde efterträda honom, men dottern Bereta gifte sig med kaplanen i socknen, Jacob Nielsen, som blev Sthen Jacobsens far. Det finns divergerande uppgifter om Sthen Jacobsens födelseår. Kyrkoherde P.R., Klerck (kh i Kågeröd 1726-75) uppger, att han var född 1642. Kay Hansén skriver emellertid, att om en gjord avskrift av en inskription, som funnits å en i Kågeröds kyrka 1696 uppsatt läktare, är riktig, bör han vara född o. 1635. Hans mor måste då ha varit Bereta (Birte) Christensdatter och inte Jacob Nielsens 2:a hustru, som hette Ursilla. I så fall var Sthen Jacobsen dotterson till Christen Christensen. Enligt ett epitafium i Kågeröds kyrka dog fadern Jacob Nielsen "anno 1648 den 29 december udi hans alders 45 aar". Äldre uppgifter uppger, att Sthen Jacobsen endast var 6 år då, men troligen var han ca 13 år. De närmast följande två efterträdarna, Jörgen Anderson och Knud Kristensen, som bägge "konserverade" änkan Ursilla, blev inte heller gamla.

En av dem var, att han som nybliven svensk undersåte stått på Köpenhamns vallar och vågat liv och blod i kampen för Danmark mot svenskarna. Det lär ha gått ett dunkelt rykte därom i hans egen tid. Han kom 1657 från den berömda Sorö akademi och skrevs in vid Köpenhamns universitet. Han upptas sedan som "Steen Jacobsen Skaaning" i 3:e kompaniet i det studentregemente, som i augusti 1658 deltog i befästningsarbetet på vallarna, och han var säkerligen med och stred under den kalla vinternatten 10/11 februari 1659. Självklart är det tack vare, att han lyckades hemlighålla denna sin kamp mot Karl X Gustav, som han fyra år senare betroddes med en kyrkoherdetjänst i Karl XI:s Sverige. Den 27 november 1663 prästvigdes han nämligen som kyrkoherde i fäderneförsamlingen Kågeröd.

Under Köpenhamns belägring bildade studenterna ett eget garde, som försvarade en del av vallarna. Åtskilliga blivande skånska präster deltog i gardet. Kristian Zartmans målning från 1888 beskriver studenterna när de drar ut till huvudstadens försvar.   Hirschsprungs museum, Köpenhamn.

Sthen Jacobsen var en lärd man, som skrev latin med ledighet. Kyrkoboken förde han själv med egen hand på danska intill sin död 1696, och vid början och slutet av varje år tecknade han på grekiska eller latin någon sentens. I övrigt innehåller den bevarade kyrkoboken, som börjar 1689, inga anteckningar av allmänt intresse, t.ex. rörande fosterbygden, vars historia han var djupt intresserad av. Den innehåller blott anteckningar om, hur han "döbt", "troloffuet", "copuleret", "introduceret" (kyrkotagit) "absolueret" och "begraffuet" uti sina församlingar. Hustrurna namnges sällan, och notiserna rör sig om allmogens värld, eftersom det vid den tiden inte fanns något herrskap på Knutstorp. Knud Thott, som ännu ägde det, hade för alltid lämnat Skåne. Av Otto Brahes stolta borg på holmen i sjön stod bara ruinerna kvar på brandtomten. Inte förrän 1726 skulle delar av borgen återuppstå.

Sthen Jacobsen lyckades inte endast bevara hemligheten om striden på Köpenhamns vallar, utan han förstod även att utsläta spåren efter otillbörliga förbindelser med danskarna under det skånska kriget 1676-79. Även om han kan ha varit misstänkt, kom han aldrig i konflikt med svenskarna, vilket ju flera andra skånska präster gjorde, klämda mellan sköldarna, som de var. Kyrkoherden Abraham Larsson i Torrlösa fick lämna sin prästgård, trots att han kunde uppvisa en attest från sina sockenbor, att han mot sin vilja hade förts till Landskrona.

Forskningen i danska arkiv bevisar, att Sthen Jacobsen gått danskarnas ärenden, Den danske befälhavaren Fredrik v. Arenstorff berättar, att han regelbundet mottog upplysningar om svenskarnas rörelser "fra en praest i Wrams Gundestrup og fra Knud Thotts praest i Koberöd". Hans danska för-bindelser dokumenteras också av den nedan återgivna papperslappen med det anonyma meddelandet, som lyder:

"Önskende aff mitt inderste hierte, att Christianstad med aller allerförste kunde secunderis, förend att stenderne til riixdagen, som meenis, udi Wexiö traeder til endelig slutning. Sapienti satis. Qvod facturus es, fac cito."

I ett brev från danske generalen Siegfried v. Bilow, dat. Landskrona 1677 26/3, till Kristian V löst inlagd lapp, skriven med Jacobsens handstil.

När Sthen Jacobsen förstod, att danskarna inte skulle lyckas återerövra Skåne, försökte han vara helt neutral. Efter 1679 års fred lät han sin nationella inställning träda tillbaka. Efter kriget hade Sthen Jacobsen istället besvärligheter med sina klockare. Om Niels Jensen Hammer går historien, att när kyrkoherden satte den nya svenska ABC-boken i händerna på honom, avslöjades det, att han inte kunde läsa innantill. De danska texterna hade han lärt sig utantill, och sedan hade han låtsat, som om han läste i böckerna.

Sthen Jacobsen avfattade titelbladet anonymt, när han skrev "Den Nordiske Kriigs Krönicke", utan att han vågade nämna sig själv och utan att våga angiva vilken av kungarna Kristian V eller Karl XI, som skulle taga plats framför den andra. När verket var avslutat, pågick försvenskningen genom kyrka och skola som ivrigast. Att då utge en krönika på danska i Sverige var otänkbart, och att sända den över Sundet till tryckning vågade han inte. Därför blev den liggande, och det hade gått över 200 år, när Martin Weibull fann den i Uppsala universitetsbibliotek och lyckades bevisa, vem som var författaren. På året 200 år efter hans dödsår påbörjades tryckningen av den, och den kom ut i Lund och Köpenhamn l897.

Verket är indelat i fem "böcker", en bok för varje år 1675-79. Krönikan är ett samtida vittnes berättelse om en av de våldsammaste kriserna i Nordens historia, den blodigaste av alla strider, som de nordiska folken genomkämpat med varandra. Han skriver om slaget vid Lund: "Och de Svenske sagde selff, at Lunde slag var et mord och iche et feldtslag."

Sthen Jacobsen var själv åsyna vittne till slaget vid Tirup den 13/7 1677 och skriver: "... de hug saa ifrig paa huer andre, at ieg ett gott stycke weij der fra icke alleene saae det men endock hördte, huor det skrap paa troijerne".

Han berättar, att då svenskarna var på Knutstorp, kom den 4/5 1678 den danske översten Bass från Landskrona med 100 hästar. Men svenskarna höll sig på borgen. Bass fortsatte då mot Kågeröds kyrkby och sammandrev under vägen alla de kreatur, som fanns betande å marken och "visiterade" gårdarna. Han drog sig sedan åter tillbaka till Landskrona med det, som han erövrat. Sthen Jacobsen beskriver även hur danskarna den 21-22 juni samma år erövrade Knutstorp, som sedan tillsammans med Erichs-holm, Rönneholm m.fl. herrgårdar avbrändes i augusti månad.

Snapphanarna nämner han som en mängd löst folk, som gjorde, vad de hade lust till. Men han beskriver också hur svenskarna på olika sätt plågade fasttagna snapphanar "och satte dem siden en spidtze ind ved deriss ende och ud ved deriss nase". Det är dock säkert med belåtenhet han ibland skildrar deras slughet, som t ex. den snapphane, som blev tillfångatagen i Stenestads kyrkby. Han räddade sig genom att säga, att han var socknens klockare och bevisade detta genom att ta upp en psalmbok ur sin ficka.

Sthen Jacobsen befann sig således ibland nära händelsernas centrum, och han hade tillgång till många kontakter. Säkert är, att han också haft andras anteckningar till förfogande, krigsmansdagböcker, officiella handlingar, kungliga plakat o.d., som han kunnat komma över. Troligt är, att Knud Thott, även sedan han lämnat Knutstorp, upprätthållit förbindelse med Sthen Jacobsen. Efter flykten till Danmark på hösten 1676 hade han gått i dansk tjänst och bör ha kunnat lämna sin pastor i Kågeröd åtskilliga upplysningar för hans krönika.

Enligt Martin Weibull lär det i olika arkiv finnas fragmentariska avskrifter av denna krönika. Hur den hamnat i Uppsala universitetsbibliotek, är kanske ovisst, men vi får vara tacksamma, att handskriften blivit bevarad och så småningom upptryckt.

Den prästgård, som Sthen Jacobsen föddes i, troligen 1635, ödelades av vådeld, förorsakad av skorstenseld 1655. Vid år 1700 hållen husesyn utgjordes Kågeröds prästgård av fyra längor, som bildade en fyrkant. Den södra var uppförd av Sthen Jacobsen, som bodde i den från 1682 till sin död.

Den 11 nov. 1705 tidigt på morgonen nedbrann Kågeröds prästgård till grunden. Elden förorsakades genom en drängs - Måns Jönssons - vårdslöshet med eld på logen. Så gott som allt lösöre förstördes, och kh Herlin och hans hustru hade säkerligen blivit innebrända, om de icke hade väckts av en liten flicka, antagligen dotter till någon av gårdens tjänare.

Om någon äldre del av kyrkoarkivet blev förstört vid denna brand är inte känt. Säkerligen fanns Sthen Jacobsens handskrift inte kvar i prästgården. I så fall hade den troligen blivit lågornas rov. Källor:

Jacobsen, Den Nordiske Kriigs Krönicke

Carlquist, Lunds stifts herdaminne

Hansén, Några anteckningar om de präster som varit i Kågeröd och Stenestad sedan reformationen