Svalövs mölla
- två möllor som funnits och dess möllare
Bengt Nordahl
Det gamla anrika magasinet i Svalöv var en rest av en gammal industrimiljö och en viktig del av samhällets profil. Med tanke på det begynnande förfallet hade emellertid denna stora byggnad blivit en skamfläck för samhället, varför en rivning nog var det bästa efter alla åren som gått.
Södra Svalöv nr.5
Från magasinet är avståndet inte långt till den gamla väderkvarnen i Hjalmar Nilssons park. Där har den stått som ett åldrande skal de senaste decennierna. Där står den väl än, tror nog de flesta, men fortsätt och läs, så får ni veta dess historia och hädangång.
 |
Mitt intresse för möllan väcktes i samband med en förågan från en släktforskare i Stockholm, som inte kunde finna Svalövs mölla på kartan. Att hjälpa honom därmed var enkelt, fast det visade sig sen att han egentligen menade vattenkvarnen, som har funnits vid Svalövsbäcken. Nu ville jag emellertid veta lite mer om den gamla väderkvarnen, men mitt första försök att finna fakta blev faktiskt nerslående. I ”Skånes ortnamn, Rönnebergs härad, tryckt 1973” läste jag bl.a. följande: Väderkvarnen tillhörde urspr. Möllegården, Södra Svalöv nr 5. Kvarnen är nu riven. Kvar finns blott mjölnarens boningshus. Det där med ”riven” var ju att gå händelserna i förväg, och min tilltro till ”Dialekt- och ortnamnsarkivet” dalade. Några dagar tidigare hade jag nämligen med egna ögon sett den på sin plats, och där stod den även i våras (2012) och självklart även 1973.
När jag sökte vidare om väderkvarnen tillhörande S Svalöv nr 5 gav inte heller praktverket ”Skånska Möllor” många upplysningar. Jag fick bl.a. veta, att byggnadsåret är okänt. Genom tips från olika personer och egen efterforskning klarnade dock snart bilden av denna möllas historia. Den finns med på Generalstabskartan från 1860. Vid närmare granskning av denna karta finner man faktiskt dessutom en väderkvarn väster om Svalövsgården, men om denna kvarn saknar jag helt uppgifter.
Ett påstående, att Svalövs mölla skulle vara byggd 1834 av en dansk möllebyggare vid namn Jensen, stämmer inte beträffande årtalet. Då var Nils Larsson rusthållaren på S Svalöv nr 5, och han hade övertagit gården efter fadern Lars Andersson som dog 1823. Det måste ha varit Nils Larsson som byggde upp gården på ny plats, eftersom nr 5 tillhörde de hemman som utflyttades vid skiftet 1824.
Den som lät uppföra möllan var med säkerhet Anders Månsson, som också är den förste som i husförhörslängden kallas möllare. Han kom från Felestad nr 1, och den 30 september 1843 köpte han på auktion rusthållshemmanet S Svalöv nr 5 1/8 mtl för 7 583 riksdaler av Nils Larsson, som uppges flytta till Reslöv. Vid köpet kallas Anders dräng (ogift), men den 23 okt 1844 vigdes han i Felestad med sin 17-åriga kusin Olu Håkansdotter.
 |
Någon mölla nämnes inte vid köpet, utan den byggdes senare troligen någon gång under 1850-talet. Inte förrän 1859 kallas en dräng för möllesven, och vid sin död 26/2 1860 benämnes Anders Månsson nämndeman, hemmansägare och möllare. I bouppteckningen upptas som fast egendom: Kronoskatte rusthållshemmanet Nr 5 1/8 mtl S Svalöv med 4 längors åbyggnad samt å ägorna uppförd och skattlagd Holländsk Tullmjölkvarn med tvenne par grovmöllestenar jämte sikte- och skalkvarn. Hemmanet är köpt av Anders Månsson före äktenskapet, men kvarnen däremot under äktenskapet uppförd. Hemmanet upptas efter 1859 års taxering till 7000 rdr och väderkvarnen efter dess brandförsäkringsvärde till 6000 rdr.
Sterbhuset med änkan Olu Håkansdotter fortsatte att driva kvarnen med hjälp av olika arrendatorer och möllesvenner. Anders Österlund tycks ha varit arrendator från 1860, Per Jonsson från 1865, Nils Svensson från 1867, och senare övertog Anders Månssons son Per Andersson född 1849.
Birger Welinder, initiativtagaren till Sveriges utsädesförening, kom 1879 till Svalöv, där han köpte gården S Svalöv nr 10, som han kallade Heleneborg. Senare köpte han också möllegården, vars boningshus bl.a. kom att användas som bostad åt anställda vid Utsädesföreningen, som bildades 1886, samma år som järnvägen invigdes. Det kan i detta sammanhang erinras om att Welinder även upplät Möllegårdens boningshus som provisorisk lokal för Fridhems folkhögskola i samband med förflyttningen till Svalöv 1893.
Möllan utarrenderades tydligen, och från 1888 hette möllaren Per Larsson, medan Per Andersson benämndes f.d. arrendator. Den uppges ha varit i gång till 1924 varefter inventarierna såldes. Den stod sedan utan tillsyn till 1930, då Sveriges Utsädesförening övertog möllan med möllehuset och tillhörande jord. Då hade redan vingarna och rampen runt möllan ruttnat och uppges ha fallit ner. I början av 1940-talet kläddes den om med handhuggen spån, och 1982 lyftes hättan av och kläddes om.
Sedan dess har möllan utan att underhållas fått stå som en vingklippt silhuett. Tidens tand har tärt på den, och av ekonomiska skäl har ägarna, Lantmännen SW Seed, velat riva den. Regionsmuseets bedömning har varit, att möllan ”representerar ett miljöskapande värde i den omgivande bebyggelsen”. Trots detta föreslog dock Bygg-, trafik- och räddningsnämnden 7/10 2010 att rivningslov skulle beviljas. Anledningen lär vara, att kommunen kunde bli skyldig att betala en del av restaurationskostnaden, och det har den ansett kultursnåla kommunen inte råd till.
Kultur omfattas dessvärre av så mycket i våra dagar, men jag fick i Svalövs samrealskola lära mig, att det latinska ordet cultura betyder ’bearbetning, odling’, och namnet Svalöv förbinder man väl främst med just odling och växtförädling. Vad kunde ha varit en bättre symbol för detta än Svalövs mölla med den lokalisering den hade! Den borde ha fått stå kvar, bevaras och underhållas i befintligt skick och påminna om tider som flytt i den fina miljön i parken med dess mångfald av olika kultiverade växter.
Lantmännen som var ägare till möllan passade tydligen på att verkställa rivningen i skuggan av den från massmedia kända rivningen av magasinet. Det måste ha skett snabbt, smidigt och utan publicitet. Ingen, varken från Fridhem eller annat håll, har engagerat sig för fallet, och de som skulle ha gjort det visste nog ingenting. Nu har den varit borta sedan mitten av september, och enligt vittnesmål har den nysådda gräsmattan redan hunnit växa upp en månad senare anno 2012.
 |
Karta från 1900-talets början över bl.a. S. Svalöf nr 8 och Felestad nr 5 (Per Bondessons Lantbruks AB) samt S. Svalöf nr 5 (Sveriges Utsädesförening och Möllegården med möllan) Möllan (tecknet för väderkvarn) finns under bokstaven V i Svalöf. . |
Säkerligen byggdes möllan på den högsta punkten som Anders Månsson hade tillgång till, och den syntes nog på stort avstånd, innan Utsädesföreningens byggnader kom till och träd växte upp som skymde utsikten. En väderkvarn skulle för driftens skull stå fritt och ligga högt, och då syntes den också vida omkring i det öppna landskapet. Detta stämmer utmärkt in på de övriga två bevarade väderkvarnarna i kommunen, Vipaslottets mölla i Sireköpinge och Östraby kvarn i Torrlösa. Dessa två kulturhistoriska skönheter är dessutom väl restaurerade och lär vara i funktionsdugligt skick.
På tal om väderkvarnar finner jag till min överraskning i Erik Forslids Svalövs historia del III, att kvartermästare Peter Siderins son Alexander Siderin som innehade både Södra Svalöv nr 7 och 9, bägge friköpta 1762, byggde en väderkvarn i S Svalöv. I Gillbergs 1765 tryckta Beskrifning öfver Malmöhus län upptas en kvarn tillhörig Axelvold i Norra Svaluf By, och i Södra Svaluf By nämnes också en kvarn. Den förstnämnda är den vattenkvarn som jag tänker ägna resten av artikeln åt (Norra Svalöv nr 10), medan den sistnämnda förstås är den av Forslid nämnda väderkvarnen, som säkerligen var en stubbamölla, liksom en mölla i Felestad vid ungefär samma tid, men var låg den?. Några ytterligare uppgifter har jag emellertid inte funnit om denna tidigare väderkvarn i S Svalöv.
Norra Svalöv nr 10
När jag i rubriken skrivit Svalövs mölla, syftar jag således inte enbart på den gamla väderkvarnen utan även på en betydligt äldre vattenkvarn, som en gång fanns vid Svalövsbäcken. Den tillhörde hemmanet Norra Svalöv nr 10 och omtalas 1662. Den är markerad på Rekognoseringskartan 1812 och på skifteskartan för Norra Svalöv på västra sidan av bäcken strax nedanför Södra Svalövs by.
 |
Detalj från 1812-1820 års rekognosceringskarta. Svalövs vattenmölla på västra sidan av Svalövsbäcken och vägen dit har förtydligats. Möllan tillhörde N Svalöv nr 10, som var ett frälsehemman, som låg sydväst om S Svalövs by. Vägen till möllan gick som synes genom Södra Svalöv, och vägen genom byn och norrut hade säkerligen samma sträckning som i början 1950-talet.. |
Efter en tävling har det tidigare namnlösa parkområdet längs bäcken nyligen blivit döpt eller åtminstone namnsatt och heter Bäckaparken. Namnet är passande, även om Mölleparken som också föreslogs, hade haft en historisk anknytning. Man kan dock hoppas, att någon tar initiativ till att själva ”Mölleplatsen” blir försedd med en tavla som berättar vad där funnits. Visserligen har Möllegatan, en parallellgata till Luggudevägen, fått namn efter möllan, fast gatan ligger på fel sida om bäcken. Tanken är väl att namnet ska syfta på den väg som gick till möllan söder om Södra Svalövs gamla by, men sträckningen är förstås inte densamma (se kartan).
Hur länge det funnits en kvarn vid Svalövsbäcken är omöjligt att säga. Skvaltkvarnar anses ha förekommit sedan vikingatiden (från 800-talet) i Norden. Då bör ”Svales by”redan ha funnits under några århundraden vid denna bäck, men det är mindre troligt, att det fanns någon kvarn redan då. På 1000-talet kom cisterciensmunkar för att starta nya kloster i Danmark. Dessa anlades, där man kunde utnyttja naturens tillgångar såsom vattenkraft, och munkarna tog med sig ny teknik till vårt land, där de byggde kvarnar och anlade fiskdammar. Munkagårda by anlades av munkarna, och Norra Svalövs by och kyrka kom tidigt att höra till munkarna på Herrevadskloster. Namnet Swalleue möter oss nämligen första gången i Necrologium Lundense från 1000-talets slutskede, och det är troligt, att fyra domkyrkohemman i denna by överfördes av ärkebiskop Eskil till munkarna vid klostrets grundande 1144. Man kan bara gissa något samband mellan munkarna och möllan vid Svalövsbäcken, men den kan kanske också ha kommit till senare, efter att Axelvolds mölla blivit uppförd av Axel Wiffert och hans efterträdare.
Under 1200- och 1300-talet fanns både skvaltkvarnar (se illustration) och hjulkvarnar i stort antal i Skåne. De senare gav större kraft och var mer avancerade än skvaltkvarnen eller skvattan, som den kallades på skånska. Det är väl troligt, att Svalövs mölla var en underfallskvarn, där vattnet forsar nertill på skovelhjulet, men den kan också ha varit en skvaltkvarn. Det kan nämnas, att Trolleholms gods under 1500-talet hade sex skvaltkvarnar och tre hjulkvarnar. Väderkvarnarna kom till senare än vattenkvarnarna och byggdes i vattenfattiga trakter, där man istället kom på att utnyttja vinden som energikälla. Redan 1564 nämnes i ”Svalövs län under Herrevads kloster” en vädermölla i Tirup och 1579 en öde väderkvarn på fäladsmarken i Lönnstorp. 200 år senare finns en väderkvarn utmärkt på 1777 års storskifteskarta över Felestads by, samtidigt som det också lär ha funnits en i Södra Svalöv.
 |
I centrum på denna bilden, norr om Norregårdens förskola låg möllan.. |
I 1662 års jordebok upptas Swalle mölle bland Adelns Ugedagshemman som äges av Knudh Urne på Axelvold, och möllaren kallas Trued Möllare. Det är inte känt vem denne möllare var, men han kan antas vara den Truedt Nielsen som i 1651 års decimantjordebok står som ”Knud Urnis Thiennere” på ett av hemmanen i Norra Svalöv. I 1663 års mantalslängd går det inte att avgöra vem som upptas på möllan, men i 1671 års jordebok finner vi under ”frälse insocknes” Oluf Bengtsson i Swaluf Mölle. 1681 har hemmanen fortfarande inte fått några nummer, men i jordeboken framgår att den tidigare brukaren av ett ¼ mantal ”frelse insochne”, som bör avse Norra Svalöv nr 10, hette Rasmus Michels och den nuvarande Michell Rasmus.
Troligen är det den tidigare brukarens änka som dog den 15 maj 1698: ”Blef Sissa Rasmus Mickels fra Sunder Swallö Mölla begraffuen, 87 åhr och 7 Mån gl.” Stämmer åldersuppgiften skulle Sissa vara född i oktober 1610 Även om Svalövs mölla hörde till Norra Svalövs by hindrar det som synes inte att prästen i dödsnotisen felaktigt skrivit ”Sunder Swallö”.
Rasmus Mickelsen bör ha avlidit före 1681, kanske redan under det s.k. Skånska kriget som slutade 1679. Han levde dock 1677, eftersom det bör vara han som avses med Rasmus Mickelsen i Sualöf som var värderingsman vid bouppteckningen efter Anders Hanson i Bolshus. Det kan tänkas, att han först efterträddes av Bent Jensen, innan Mickel Rasmusen blev möllare, men bägge uppges vara från möllan 1681. ”Mickel Rasmuson och Bent Jenson (Bengt Jönsson) utj Sualle Mölle” bevittnade nämligen ett intyg om barnagods 1681.
I ett intressant tingsprotokoll från 1685 beskyller Bent Jensen i Svalöv Jens Nilsson i Storegård för att denne i ”ofredstiden” tillsammans med snapphanen Peder Mortensson kom till Svalövs mölla, där Bent då bodde, och tog tillbaka en häst som Bent köpt. I bouppteckningen från 1677 framgår, att Bent Jensens hustru hette Boel Andersdotter, och hon var dotter till Anders Hansson och Kierstene Knudsdotter. Där kallas han dock enbart Bent Jensen i Sualöf.
Det vore märkligt, om Rasmus Mickelsen inte var far till Mickel Rasmusen, som är en av de första möllarna som finns omnämnd i Svalövs äldsta kyrkobok. Han dog i april 1692 endast 37 år gammal (född ca 1655) efterlämnande änkan Reynil Monsdotter.
Den 23 okt 1692, samma år som Mickel Rasmuson på Svalövs mölla dog, trolovades Sven Nilsson och änkan Reynil Monsdotter, och de vigdes 13/11. Det står inte varifrån Sven Nilsson kom, men han var bror till Truls Nilsson i Felestad och nämnes ofta som nämndemannen Sven Nilsson på Svalövs mölla. I 1693 och 1699 års katekismilängder står Swallö Mölla som en ensam gård, där Sven Nilsson upptas med drängar, pojkar och pigor. Efter första hustruns död 1707 gifte Sven om sig, och det visar sig, att han hämtade sin nya hustru i Färingtofta, där vigseln stod 1708: d 25 Octobris copulerades nämndemannen Svän Nilsson i Svalö Mölla och Johanna Påhlsdotter ifrån Foresta. Hon var dotter till Påhl Madtzon och Karina Larsdotter och född 10/11 1690 i Ö. Forestad i Färingtofta socken. 1719 upptas på Nåra Swallöf 10 ¼ mtl Sven Nilsson i Möllan med hustrun Johanna.
Sven Nilsson åtalades 1718 för att ha slagit en polsk kadett, efter att polackerna hade fiskat och förorenat både i ån och i hans rudedamm. I kyrkoboken beskrives också en olyckshändelse vid möllan den 17 april 1724. Sven Nilssons 9½ år gamla dottern Elna dog, när hon som det står ”föll olyckeligen af en port ned” och slog huvudet i en sten, varvid ”huvudskallens ben sönderkrossades”. Senare samma år avled också Sven Nilssons hustru Hanna (Johanna) Påhlsdotter.
Efter Sven Nilssons död 1729 gifte hans och Hanna Påhlsdotters äldsta dotter Regnil Svensdotter sig med Anders Larsson som övertog möllan. På grund av sparsamt med mantalslängder och avsaknad av husförhörslängder under de följande årtiondena är det svårt att finna uppgifter om möllarna. Jag har därför roat mig med att titta lite på, vilka upplysningar främst Svalövs födelse/vigsel/dödbok ger (vigslar saknas dock 1718-1751 och döda 1741-1751).
 |
En liknande vattenkvarn fanns en gång vid Svalövsbäcken. |
Anders Larsson förekommer 1733 i en förmyndartvist. I mars 1739 föddes en dotter till Anders och hans hustru Regnel, men senare flyttade Anders Larsson tydligen till S Svalöv. Sonen Lars föddes nämligen där i februari 1742, och han bars till dopet av Nils Perssons hustru Hanna Larsdotter i Svalövs mölla. Den 2 juni 1741 hade drängen Nils Persson ifrån Svalövs mölla samt pigan Hanna Larsdotter ifrån Skrävlinge mölla vigts i Norra Skrävlinge kyrka. Troligen var Nils Persson och Anders Larsson svågrar, och Måns Larsson i Skrävlinge mölla var säkerligen hans bror. Det visar sig att Anders Larsson levde till 1784, då han dog 79 år gammal som gårdsman i S Svalöv 11.
Nästa par vi finner i Svalövs mölla är Pehr Jeppson och Ingar Ericsdotter. De upptas 1754 och 1758 som föräldrar till döpta barn. Sonen Eric född 1754 blev senare rusthållare på Tirup 9, där modern Ingar Ericsdotter dog som inhysesänka 1781. Det bör vara Pehr Jepsson som avled 11/1 1762, fast prästen kallar honom (felaktigt) rusthållare Pehr Jepsson i Norra Svalöv.
Nästa möllare var Truls Pehrsson som kom från Tirup. Hustrun hette Boel Olasdotter, och 11/12 1762 föddes deras dotter Anna i Tirup ”tå modern therstädes war till bröllops”. 1766 års mantalslängd upptar Truls Pärsson, hustru och drängen Sven på N Svalöv nr 10, och i 1778 års husförhörslängd finner vi på N. Svalöv 10 möllare Truls Pehrsson född 1722 och hustrun Boel Olasdotter född 1729. Truls Pehrsson dog 1797: ”24/2 kl 4 f.m. afsomnade uti Svalöf mölla Frälseåbon Truls Pehrsson, 75 åhr gl.” Den 31 mars samma år förrättades bouppteckning och skifte efter Truls Persson, åbo på Nr 10 ¼ mtl Svalöfs mölla under Axelvolds sätesgård.
I V Karaby vigdes 1797 frälsehemmansåbon Lars Jönsson i Svalöf, född 16/4 1770 i Asmundtorp, med pigan Ingar Hansdotter, och de upptas på N Svalöv 10 med ”Enk Boel Olasdotter”, Truls Perssons änka, som inhyses. Efter hustrun Ingar Hansdotter död 1809, gifte Lars Jönsson om sig med Bengta Pälsdotter, dotter till Åke Pålsson på Snokebäckshus. 13/1 1823 dog ”Möllaren Lars Jönsson i N Svalöfs Mölla, 53 år 2 mån gl”.
 |
Så här fungerar en skvaltkvarn. |
N Svalöf 10 uppges 1824 brukas av Påhl Truedsson på nr 6 S. Svalöf. Efter att hans hustru Kjerstina Pehrsdotter avlidit 1828, efterträddes han av Anders Hansson, som 1837 flyttade till S Svalöv nr 6.
Vid det laga skiftet av Norra Svalövs by 1834-40 upptas ett tiotal gatuhus med tillhörande jordstycken tillhörande Axelvold. Bland dessa fanns Svalövs vattenmölla med sin tomt och åkerlycka nere vid bäcken sydväst om Södra Svalövs by. Skifteskartan är något otydlig men avbildar den vindlande bäcken och en damm vid en fyrlängad gård.
Huruvida vattenmöllan varit i bruk även efter skiftet av Norra Svalövs by har det inte gått att finna någon uppgift om. Kanske var det så att vindmöllan på S Svalöv nr 5 övertog inte bara namnet Svalövs mölla utan även vattenmöllans funktion.
Hjulkvarn eller skvaltkvarn?
I en överfallskvarn drivs vattenhjulet runt genom att vattnet strömmar över det, i en underfallskvarn forsar vattnet nedtill. En skvaltkvarn eller skvalta hade ett liggande vattenhjul på samma vertikala axel som den roterande kvarnstenen, vilket krävde liten fallhöjd.