Kostöld

Bengt Nordahl

Nedanstående händelse utspelade sig under decembermörkret 1704 i Ask by.

Gården som beskrivs måste ha varit Ask nr 1. På halva denna gård upptas 1699-1700 ryttaren Oluf Uhr med hustrun Bereta Arnesdotter, sönerna Arne, Jösta och Pehr samt dottern Sissa. Den senare är troligen hon som omtalas som Arnes syster. På den andra halvan av gården bodde Måns Korp. Han upptas där i 1699 års katekismilängd som son till ryttaren Pähr Bengtsson Korp och hustrun Kela.

Kronolänsman Jonas Häger åtalade 1705 Arne (Arend) Olsson Uhr, Per Olsson Uhr, deras moder Berita Uhr i Ask och drängen Jon Eriksson från Biärsgård för att ha stulit en ko från Bengt Persson i Ö Asmundtorp (by i Näs sn). Denne uppgav vid tingsrätten, att det var en ung ko värd 9 daler, som hade blivit bortstulen natten till den 20 december. Bengt Persson hade med hjälp av sina grannar lyckats spåra tjuven upp till Ask myr. Där kunde de konstatera att man hade slaktat kon, och när de sökte igenom husen på gården, där Arne och Per bodde tillsammans med modern Bereta, fann de köttet på höskullen.

Bereta omtalade för rätten att drängen Jon, vars far Erik bodde i ett hus vid Biärsgård, kommit dit föregående dag. Han och Arne hade sedan ridit bort, men vart de begivit sig visste hon inte, och hon ville inte berätta mer.

Några av männen som hjälpt Bengt Persson att söka berättade, att när de kommit fram till gården i Ask, hade Arne och hans bror Per stått på gårdsplanen, men Per hade genast gått därifrån. De hade frågat modern var köttet fanns, och så småningom hade hon erkänt, att hon sett att de hade det inlagt i ett av husen. Arne var blodig på byxorna och på ärmarna, och han hade först gått emot dem och hotat dem med dragen värja men tagit till flykten, när de kom till höskullen, där de fann köttet. De hade också frågat modern var huden var, men hon ville inte säga det då. Nästa morgon hade hon dock berättat, att huden inte fanns i huset, men hon lovade att skaffa fram den inom tre dagar.

Om aftonen samma dag hade de, efter att folket lagt sig, gått ute på bygatan. Då hade Måns Korp kommit ridande på ett av Arnes ök, som var försett med bjällror. Måns red in på Arnes och Pers gård, där han släppte öket i stallet. När de fått ut Måns från Pers stuga, berättade han för dem, att han hade lånat Arnes ök för att rida bort till en man för att betala en mindre skuld. Han sa att Arne ville rymma, medan Per tänkte komma fram, eftersom det inte kunde gå värre för honom än att de piskade honom. Måns Korp hade sedan hjälpt männen att med lykta söka efter Arne i husen.

Måns berättade inför rätten, att senare om aftonen efter att de hade genomsökt husen, hade han gått ner till Per Persson på krogen. När han skulle lämna denna, hade han mött Arnes syster som kom gående med en flaska att köpa brännvin i. Hon hade bett Måns gå in och köpa för 8 mark. På frågan om det var Arne som skulle ha brännvinet, hade hon svarat nej.

När hon fått brännvinet återvände Måns till Arnes gård och talade med Per, som berättade för Måns att brodern begett sig till Skoghuset. De följdes åt dit, varvid Måns red på ett av Arnes ök, och när de kom fram satt Arne där. Måns undrade, hur han hade burit sig åt. Han tillstod att han var ”illa utkommen och att fanen rådt med honom”. Då sade Måns: Vill du resa bort så will iag ha wår sold o de penningar du äst far skyldig. - Nej men iag rider icke så långt o iag kommer snart igen. De må göra med mig vad de will.

Måns red därefter hem igen och ställde hästen i stallet, medan Per blev kvar hos sin bror. Arne hade sagt till Per: Om du får behålla Kronet så skall du betahla Måns dett iag är skyldig honom, och du Per ska bli kvar wad de än gör med dig, ty du äst oskyldig.

Modern Bereta berättade, att sonen Arne några dagar senare varit hemma en natt, och då bad hon honom att skaffa hem huden. Arne hade sagt, att det var Jon Eriksson som hade huden, och några dagar därefter blev den inlagd i logan. Hon visste dock inte av vem, men så fort hon funnit den, hade hon meddelat fjärdingsmannen.

Utgången av rättegången är inte känd och inte heller Arnes öde, men han nämnes vid något senare tillfälle som ”förrymde tjuven Arne Uhr”. År 1707 kallas Måns ”ryttaren Måns Korp”, varvid han uppges ha avrest till Polen med den senaste transporten. Han var förlovad med ”quinfolket Bengta Rasmusdotter”, till vars barn han utpekades som barnafader. Hon var syster till Skåning Rasmusson i Ask som förde hennes talan. Per Uhr som varit brodern Arne behjälplig med att fly, var 1706, året efter rättegången om kostölden, instämd för att före predikan ha köpt brännvin av Pähr Bengtsson Korp. 1722 kallas han avskedade profossen Pehr Uhr i Ask.

Huvudsaklig källa: Onsjö AIa: 7