Mysteriet med Familjen Anders Schantz som gick upp i rök

Roy Lantz

Inte anade jag vad rätt jag hade när jag avslutade min senaste artikel med ”efter 1769 gick familjen Schantz upp i rök”, men fullt så dramatiskt som det låter var det kanske inte. Låt oss först gå tillbaka i tiden ett par år.

Under Adrian Berg von Lindes tid på Axelvold och Möllarp säterier hade Anders Schantz som det ser ut haft mer eller mindre fria händer att sköta gårdarnas ekonomi vilket skulle komma att ligga honom i fatet efter Berg von Lindes död 1768. Det var inte bara den nya herren på gårdarna Henrik Ulfvenklou som drabbade Anders, utan han blev också sjuk i epilepsi och det kan vara en del av förklaringen till det som han kom att utsättas för. Epilepsi var en ganska skämmig sjukdom på den här tiden. Ulfvenklou var svärfar till Berg von Linde och förmyndare till arvingarna till godsen.

Anders Schantz blev av Ulfvenklou instämd till rätten i Malmö för felaktig bokföring och Ulfvenklou yrkade på kvarstad på hans tillgångar eller som det framgår av protokollet:
”Utdrag af protokollet, hållit uti Malmö lands-Concellie den 21 October 1768 SD:Öfver Majorens och Riddarens af Kongl. Sverdsorden Välborne Herr A.H.Ulfklous under den 28 septbr ingifne ansökning, om Sequeste(kvarstad)på Inspectoren Schantz löhn och fasta Egendom såväl här i länet, som i Jönköpingslän för under hända hafda medel till dess han för sig redovisat och till afl:ne Öfversten Berg von Lindes Sterbhus betalt, inkom idag bemälte Inspektors förklaring och Resolverades Att aldenstund de Räkningar, hvaraf denna fordran härrörer, fordrar behörige anmärkningar och lage bevis som härstädes icke kunna utredas; Fördenskull hänvisas Herr Majoren och Riddaren Ulfklou till behörig domstol, att sin fordran af inspectoren Schantz lagl:n efter instämning inom natt och år hvarefter utföra och utsöka; Emellertid blifver den beviljade qvarstaden än ytterliggare till Sterbhusets säkerhet stad på stad på länge och intill dess domstolen öfver målet sig utlåtit, eller Inspectoren Schantz för sig nöjaktig redo visat. Som till efterrättelse länder. Ut Supra”

Som det framgår av ovanstående hade Anders fått kvarstad på sina ägodelar och hade ett år på sig att komma in med en nöjaktig redovisning och uppgörelse, vilket han gör den 15 februari 1769. Frågorna blir inte mindre av det som han redogör för i uppgörelsen. Var det med Berg von Lindes goda minne, eller var det på grund av rent slarv och maktmissbruk han strulade till det för sig? Summan på hans skuld till godset var på minst 1218 Dlr.

Med sina tidigare erfarenheter som skiftesman, ofta anlitad vid bouppteckningar borde han insett och vetat bättre att detta skulle komma fram i ljuset för eller senare . Som det även framgår av ovanstående protokoll uppgavs det att Anders även skulle äga egendom i Jönköpings län. Detta visade sig vara en påhittad uppgift av Anders.

Anders Schantz redovisningen från den 15 februari:
”Sedan Majoren och Rid-daren,Wälborne Herr Abraham Hindr: Ulfkou, såsom fömyndare för Öfversten och Riddaren Wälborne Herr Otto Adrian Berg von Lindes Respective Arfvingar, låtit gjöra behöriga Anmäkningar och Observationer öfver mina Gårds Räkningar för Inkomsterna vid Axelvålds och Möllarps Säterier, och jag uti min förklarings Räkning affördt åtskilliga ännu innestående fordringar, dels hos Godsets Bönder, dels hos främmande; Då har jag , till stoppande af den uti Observationerne för Axelvålds Cassa Räkning från d. 1. October 1767 till samma tid År 1768, mig påförd Balance af 3300 Dlr52/3%Smt,neml:”
Här efter följer vilka utgifter som han haft för året i 15 punkter, men då det saknas en sida i arkivmaterialet hoppar jag över dessa och går vidare i redogörelsen:
”När nu alla de poster, som äro uptagna under Nummeris 1-13 och 22Dlr 30% af N.o 12 blifva sammanlagde; Så utgjöra de en Summa af 2612:231/ och alltså blifver jag skyldig på förnämnda Observationer 687:14 ¼

För hvilka Sexhundrade Åttatiosju dahl 14: 1/3 Smt, min redan Seqestrerade ägendom blifver ansvarig, så att, i fall jag icke dem inom en månad efter detta dato betalar, tillåtes Herr Majoren och Riddaren Ulfklou, utan mitt vidare hörande, eller utan ringaste gensägelse å min sida, att samma ägendom på Offentlig Auktion försälja låta. Vid denna Liquidation är dock, å Herr Majorens och Riddaren Ulflous sida förbehållit, thet jag ock för billigast och lagligt antager, att, i fall någon af de uti 10:de och 15:de puncterne nämnde restantier(ej inkomna skatter) som Herr Majoren och Riddaren nu ad interims (tills vidare) till afskrifning på min Balance antagit, skulle finnas vara betalte; Så blifver jag för sådana utbetalningar ansvarig, och åtager mig them till fullo att godtgjöra.

Innevarande Års Räkningar till och med thenna dag, åtager jag mig, att innom åtta dagar från Dato uprätta, afsluta, och till Herr Cornetten Brandt lefverera, emedan jag nu mera ej hafver någon befattning med förvaltningen vid Axelvåld och Möllarps Sätesgårdar.

Slutligen och som uti Räkningen för Möllarp gård, daterad d: 22 April 1768, är afförd 663 Dlr Smt, såsom vore thenna Summa til Mademoiselle Berg betalt; men rättel: icke betalt mer än Etthundrade Trettiotvå Dlr Smt; Så förbinder jag mig på lika sätt, som förut är antecknadt, ono de skydig blifva 687: Dlr:14 1/3 % Smt, att återstoden af denna post, med Fembhundrade Trettioen Dlr Smt Clarera och betala Möllarps Sätesgård d. 15 Februari 1769 A Schantz”
Redogörelsen bevittnades av: T. Brandt, Olof Beurtz, Jöns Falckengrehn

Efter den 1 oktober 1768 var Anders inte längre verksam på Axelvolds gods. Det ser ut som om han kom undan något så när med äran i behåll, för i november 1769 var Anders förste fadder till klockare Hartelius barn i Svalöv och titulerades fortfarande som inspektor. Det framgick även vid dopet att familjen Schantz flyttat till Kålaryd i Konga socken. Svärmodern som varit boende med familjen flyttade däremot till Strö där hennes son Carl Kullberg var präst. Någon gång under slutet av 1769 blir det tillökning i familjen Schantz. Då det inte finns någon födelse noterat i Svalövs kyrkbok, utgår jag från att barnet föddes i Konga. I mantalslängden från 1770 gjord den 14 november 1769 står det Anders Schantz, hustru ett barn. Bengt deras första och enda barn, fött 1763 hade med döden avlidit den 7 juni1765. Familjen bor med all säkerhet kvar i Kålaryd den 1 december 1772 då mantalslängderna för 1773 gjordes, men efter det blir det att läsa mellan raderna. Nu var det inte familjen som ”gått upp i rök” utan kyrkböckerna över Konga socken. I mantalslängden från 1776 finns inte Anders med längre. Det är min bedömning att Anders dör av sin sjukdom och Anna Catharina gifter om sig och stannar kvar i Kålaryd. I senare mantalslängder går det att utläsa; 1786 står det Måns Åkesson, hustru och barn, 1790 änkan Anna och senare tillkommer Sefved Andersson. Sefved ålder passar bra in i tiden för att vara Anders Schantz barn, men det får kanske framtida forskning utvisa om jag har rätt.

Carl Bengtsson

Men låt oss gå tillbaka till min anfader, som allt startade med, ”Carl Bengtsson”. Efter att han gift sig i Svalöv den 5 juli 1742 med Nilla Månsdotter flyttade familjen till Kågeröd och den lilla gården Reutenborg. Enligt utflyttningspapperna från Svalöv skulle flytten ha skett den 20 juli 1742 men av mantalslängderna i Kågeröd skrivna 17 oktober 1741 är Carl redan då mantalsskriven på Reutenborg. Troligen har det blivit något fel på prästens kulram, för dagen före kyrkoflytten från Svalöv den 20 juli nedkommer Nilla med deras förstfödda ”den 19 Juli”. Det blev en flicka som fick namnet Anna. Födseln är kyrkobokförd i Kågeröd.

Gudmor till Anna var Jungfru Greta Maja Berg på Möllarps sätesgård som höll henne över dopet. Övriga faddrar var Smeden Ola Jepsson från Axelvolds Smedja, Per Jönsson från Pålstorp och Jungfrun Sara Berg från Möllarp. Det går alltid fundera på varför damerna från Möllarp gjorde sig detta besvär att ställa upp som gudmor och fadder. Det finns tyvärr inte nerskrivit vilka som mer bevittnade dopet, Annas mormor Karna Nilsdotter, Nillas syskon var säkert där och högst troligt var Annas Farmor Christina Rosenschantz med övrig familj närvarande vid sitt första barnbarns dop och det hade säkert en viss dragningskraft även på damerna på Möllarp.

1745 den 31 januari födds sonen Pär. Gudmor var Per Jönssons hustru i Pålstorp (Per var troligen bror till Nillas far Måns Jönsson). Faddrar var Smeden Ola Jepsson från Axelvolds Smedja, Berg från Möllarp och Nils Månssons hustru i Pålstorp (Nils är bror till Nilla).

Brodern Gustav flyttar till Carl och Nilla

I ett inflyttningsformulär till Kågeröd från den 11 mars 1742 står det att läsa: ”Skräddargossen Gustav Bengtsson som varit en tid uti Tirups socken”. Det framgår också att den nu 20 årige Gustav trolovat sig. Flickan var Blancheflor Persdotter. Blancheflor var född i Östraby 1718. Liksom flertalet flickor var hon ute och tjänade piga. I november 1741 flyttade Blancheflor som piga till Pålstorp i Kågeröd från Reslöv. Gustav som inte var myndig flyttade in till Carl och Nilla på Reutenborg. 1746 den 5 februari gifter sig så Gustav med sin Blancheflor. Paret bosatte sig på Reutenborg.

Flytten till Träbensgården

Någon gång under försommaren 1747 flyttar båda familjerna Bengtsson till Träbensgården Rävatofta 2 i Torrlösa socken. Strax efter flytten nedkommer Gustavs Blancheflor med ett dödfött barn. Var det på grund av flytten? Det får vi nog aldrig reda på. Den 13 oktober samma år föds Carls och Nillas dotter Kerstina. Året efter den 19 mars föder så Gustavs hustru en välskapt dotter som också får namnet Kerstina. Någon gång under sommaren lämnar Gustavs familj Träbensgården och flyttar till Östraby. Där föds barnen Hanna 1750, Jonas 1752 och Pär 1754. Familjen bor kvar i Östraby fram till Blancheflors död den 17 oktober 1757 endast 39 år gammal. Hennes dödsnotis lyder:
”Den 17 Octob. Natten mellan Måndagen och Tosdagen afsomnade Skräddaren Gustaf Bengtssons hustru Blancheflor Pährsdotter uti Östraby af en långvarig siuka 39 åhr gammal, hon var född d. 23 October 1718. Blef begrafven D. 20 p Trin d. 23 Octobr. och lades vid Södra Kyrkogården”.

Gustav (37), som vid hustruns död hade fyra barn i åldern 1 - 9 år, gifter 1758 om sig med änkan Gunnel Månsdotter (40) och lämnar Östraby. Gustav får 2 st barn med Gunnel, först en dotter Blancheflor 1759 som bara blir 10 dagar gammal. Dottern Ingar föds 1762. Gustav och Gunnel kom att bosätta sig på flera ställen i Torrlösa socken och levde ett mycket fattigt och strävsamt liv fram till Gustavs död 25 februari 1776. Han var då 55 år gammal och dog av ”vattusot”, möjligen någon form av hjärtbesvär. Sex år senare dör även Gunnel 64 år gammal.

Carl och Nilla flyttar åter till Kågeröd

Hur gick det då för Carl och Nilla? Jo, paret fortsatte att bruka Träbensgården fram till våren 1751 då de flyttar tillbaka till Kågeröd, men först hade paret fått en ny medlem i familjen, sonen Bengt som föddes den 24 augusti 1750. Vad som fick Carl och Nilla att lämna Träbensgården för Skipperhus är för mig en gåta. Träbensgården var en större gård och i Kågeröd bosatte de sig i det betydligt påvrare hemmanet Skipperhus. I ett syningsprotokoll på Skipperhus gjort bara någon månad innan Carl med familj flyttar dit, framgår det att Skipperhus mer liknar ett Råtteböle än ett beboeligt hus:
”Huset inalles både stufva, förstuga, kammare, fähus, stall, lo och ladugolf Består af 18 --gerum eller 19 biningar som måste aldeles nedrifvas och omsätas, hvartill felas Inuteialier som följer nembl:n” Sedan följde en lista på de olika byggnadsdelarna som var i behov av åtgärder, i allt 23 poster till en summa av 113 daler 24 shilling.

Det kan tänkas att huset renoverades, för medlemmar av familjen brukade sedan hemmanet i mer än 100 år tills det gick upp i St. Bjernarp 1863. Vad som var orsaken till flytten går det bara att spekulera i. Det kan mycket väl vara den sociala biten som blev avgörande. Möjligen kände sig Carl och Nilla inte sig hemmahörande i Rävatofta. Största delen av deras umgängeskrets var hemmahörande i Axelvold och Kågeröd, däribland Nillas syskon och merparten av hennes släktingar. En annan anledning kan vara att Carl fick befattningen som jägare på Axelvold och Möllarp och såg vilka fördelar detta innebar i framtiden, inte bara att han fick en minde slitsam vardag utan också en högre status i samhället. Även Carl gjorde som brodern Anders bytte efternamn till Schantz.

Jägaren Carl Schantz

Som jägare på godset fick Carl Schantz en rejäl avkortning på sitt arrende av Skipperhus. I dokument från gårdsarkivet på Axelvolds gård framgår det att hans lön även innefattade andra löneförmåner, bl.a ett par sydda stövlar. Stövlarna var gjorda av läder som herr Pap tillhandahållit. Som lön för arbetet fick Lars Norman 2 Dlr 16 smt. Carls uppgift var även att ha hand om godsets hundar, speciellt Berg von Lindes egen hund. En annan mycket intressant upplysning jag kunde utläsa i arkivet, var att det redan på mitten av 1700-talet hölls duvor på godset. (Duvor ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag framgångsrikt tävlat med brevduvor i många år). Om det var Carl som även skötte dessa framgår inte. Det som talar för att han hade ett finger med i spelet även när det gällde duvskötseln, var att det i Carls jägaruppdrag även ingick att infånga rapphöns, som sedan hölls i bur på gården, förmodligen för att serveras på godsägarens bord. Detta framgår av en post i Axelvolds räkenskaper för år 1769 där rapphönsen tilldelas 1 tunna och 6 skeppor korn: ”Till de af Carl Schantz fångade Åckerhönsen på vår gård”.

Livet går vidare på Skipperhus

Den 18 mars 1752 blir det sorg i det lilla hemmanet. Dottern Kerstina bara 4 och ett halvt år gammal går bort i en okänd barnsjukdom. Födseln av Jonas året efter den 11 november kom säkert som en befrielse för familjen i sorgen efter Kerstina. Den 12 december 1756 nedkommer så Nilla med sonen Nils. Faddrar till barnen är nu deras nära och kära som de till vardags umgicks med. Det var Nillas bror Mikael med familj från Abulabo, systrarna Elna från Högledshuset som höll Jonas vid dopet och Kierstina från Bockenberg i Svalövs socken med sina familjer. Carls bror Gustav med familj från Östraby, Anders Jönsson med hustru från Bäckaskog som bar Nils vid dopet och en del andra grannar. Det som är anmärkningsvärt är att Carls bror Anders inte förekommer bland faddrarna. Anledningen kan vara att han fortfarande är en fri man ”ogift”.

1761 stundade det bröllop mellan dottern Anna och Knut Nelsson från Stora Bjernarp där paret sedan slog sig ner efter vigseln.

Då den blott 14 årige sonen Jonas dog av vattusot den 3 januari 1768. Sönerna Per och Bengt hade sedan något år tillbaka lämnat hemmet för att tjäna drängar, så nu var Nilla och Carl ensamma kvar med minstingen Nils på Skipperhus. Per flyttade troligen till Källs-Nöbbelöv, medan Bengt, som var svagt utvecklingsstörd, tidvis tjänade dräng hos systern Anna och Knut på Stora Bjernarp, tidvis återvände han hem till föräldrahemmet. Den 25 oktober 1767 återvänder den 22-årige Per till Kågeröd från Källs-Nöbbelöv. Prästen Jöns Hochstein skrev följande i flyttningsattesten:
”Reverendo D:no Letori Salutem
Ge(u?)delsvisande unga oförlåfvade drängen Pehr Carlson som 2:ne år tient i Nöbbelöf, ej annat iagh hördt än ärligt trogit och vehl. Kan läsa i book och Syne fem hufvudstyckena med Sahl: Doctor Lutheri förklaring, har flitigt besökt Guds huus och det Heliga Sacramentet med vördnad begått nu sista gången uti Juli Månad, varder nu varande Kyrkjoherde och Prost till dett bästa af mig tienstvänligen recommenderat af Nöbbelöf d 25 octobris 1767.
Jöns Hochstein
S. skriven hos - Knut (storp), född - i Kogeröd sochn - Är 22 åhr född d 31 January 1745.”

Per kommer senare att lämna Kågeröd för Svalöv, men det återkommer jag till.

Carls yngste son Nils, tar över hemmanet 1776 inte 20 år fyllda. Om man ska tro på vad det står i mantalslängderna var nu Carl gammal och skröplig. Carl och Nilla lever kvar som inhyses på hemmanet fram till Carls död den 24 januari 1778:
”24 jan dog och 1 feb begravdes husmannen Carl Skantz i Skipperhus, var 67 år gammal och dog av blodstörtning”

Efter Carls död flyttade Nilla till dottern Anna på Stora Biernarp.

Ett år senare, närmare bestämt den 21 februari, gifter sig Nils Carlsson med Ingar Nilsdotter från Ekeby socken.

1780 den 23 oktober föds deras dotter Elna. Elna blev bara 10 månader gammal, men hade hon fått leva hade hon fått uppleva 7 nya syskon fram till år 1803: Carl 1783, Elna 1786, Nils 1790, Anna 1793, Hanna 1797, Per 1800 och Pernilla 1803.

Den 6 oktober 1782 återvänder brodern Per Carlsson till Kågeröd. Med sig hade han hustrun Hiertrud Knutsdotter och deras lilla dotter Anna. Per och Hiertrud hade gift sig i Svalövs kyrka den 14 juli 1781. Paret hade varit bosatta i Karatofta i Svalövs socken och där föddes också Anna den 9 oktober 1781. Prästen i Nöbbelöv hade vid flytten från Nöbbelöv 1767 gett Per goda vitsord. När Per med familj nu flyttade till Kågeröd fick han inte lika upplyftande betyg. Prästen skrev att Per hade glömt bort hur man läste i bok och hans kunskaper i Guds heliga skrifter var nu så dåliga att han var utesluten från nattvarden. Vad orsaken till detta var går det bara att spekulera om. Kanske var det så att Per tillhörde Pietisterna, om så var fallet måste det varit som ett rött skynke för prästen, men det är som sagt bara en spekulation.

I Kågeröd bosatte man sig hos Hiertruds bror Anders Knutsson, som var åbo på Skipadrätten. Per hade tidigare tjänat dräng här på gården. Detta går att utläsa av husförhörslängden från 1775 och det var antagligen vid den här tiden som han först träffade sin blivande hustru den då 15 åriga pigan Hiertrud. Något år senare flyttade Hiertrud till Svalöv för att tjäna piga hos Jöns Svensson i Munkagårda. Om de redan vid den här tiden var ett par vet jag inte, men efter Pers flytt till Svalöv 1780 vet vi ju att det tände till.

På Skipadrätten får paret dottern Kerstina den 2 oktober1783. Den 17 oktober 1786 är Per och Hiertrud mantalsskrivna på Skipperhus som inhyses hos brodern Nils. Där får paret ytterligare ett barn den 21 juli 1787, sonen Carl innan Per och Hiertrud flyttar till Axelvolds Jordbo i Kågeröd socken. Där insjuknar Per Carlsson i Bröstsjuka (TBC) och avlider 20 oktober 1788, 42 år gammal. Efter 1 år och 4 månader gifter Hiertrud om sig med husmannen Ola Persson i Jordbo. Med honom får hon 6 barn. Hon dör i lunginflammation den 22 feruari 1807 48 år gammal.

Nils Carlsson blev Skipperhus trogen fram till sin död den 1 maj 1822. Han hade varit änkeman sedan den 24 juni 1809 och dottern Elna med familj var nu brukare av hemmanet.

Nils yngste son Per född år 1800 hade tydligen någon form av handikapp. I 15-årsåldern flyttar han till fattiggården som: ”Fattighjon i socknen som njuter underhåll”. Han arbetar som dräng där. Från 1830 finns han på kyrkbokssidan ”Hospitalet”. Under anmärkningar står det: ”Kan ej läsa, ej konfirmerad, mindre vetande”. År 1849 flyttar han till Möllarps fattighus. Där arbetar han som dräng fram till sin död 1876. Hela tiden begåvades han med ovanstående ”vitsord”.

Källor:
Roy Lantz och Jan Jakobssons forskning av material från: Kyrkoarkiv, mantalslängderna, Domböcker från berörda Socknar, men framför allt från Axelvolds gårdsarkiv.