Peder Jonsson Gyllensvärd
- Roy Lantz –
Det är inte utan en viss stolthet som jag skriver denna artikel, men samtidigt en sorglig påminnelse om det lidande som följde i krigets spår bland gemene allmoge och till soldaternas efterlämnade anhöriga. Artikeln handlar om en yngling som under 1600-talets krigsår arbetar sig upp genom leden, genom att utmärka sig på de Tyska slagfälten, att han i Nürnberg fick mottaga troligen en av de högsta utmärkelserna en man på 1600-talet kunde få och många soldaters dröm, att bli dubbad till riddare.
Gustav II Adolfs Fältläger i Nürnberg
 |
Efter att ha forskat en längre tid på min ana Per Jonsson blev det bokstavligt talat som julafton när jag fick ovanstående kopia av ett Sköldebrev (adelsbrev) i original i min hand. Platsen som det utspelade sig på var i Gustav II Adolfs fältläger vid Nürnberg 12 augusti 1632. Händelsen ägde rum bara någon vecka före Svenska armén råkade ut för det förödande bakslaget, ”stormningen av Alte Feste” där ett stort antal soldater och befäl blev skadade eller tillfångatagna, däribland Per Jonssons svåger och Gustav II Adolfs frände överste Erik Hand, som avled den 30 augusti av de skador han ådrog sig vid drabbningen. Troligen hade Per Jonsson utmärkt sig ut över det vanliga och det var därför att han inför 10’000-tals, officerare, knektar och till dem hörande familjemedlemmar blev dubbad av Gustav II Adolf till Riddare. (Per Jonsson introducerades på riddarhuset 1638 som adels nr 240 och tog adelsnamnet Gyllensvärd).
Då texten i Sköldebrevet är lite svår att läsa har jag som vanligt tagit bruk av min medforskare Jan Jakobssons utomordentliga tolkning. Som det kommer att framgå av nedanstående brev som skrevs 10 september 1634, blev det inte gjort något sköldebrev förrän i september 1634 och orsaken till det var, att Gustav II Adolf stupade några veckor senare den 6 november i slaget vid Lützen.
Första delen av nedanstående brev speglar vad som står i ovanstående originalbrev och slutet på brevet är komponerat av Axel Oxenstierna, som förtydligar varför det inte blev skrivit något brev 1632. Här följer Jans tolkning av brevet från 1634 i sin helhet:
Sköldebrev för Ryttmästaren Peder Jonsson
”Vi Gustaf Adolhp. Giöre här medh vitterligit och kunnighet, att alldenstund Brefvisa vår Troo tiänare och Ryttmästare Manhaftigh Peder Jonsson, hafva låtit sigh bruka uti vår och Cronans tiänst, allt till den ända, att han iämote vårt och så Fädernelands vällstånd, och måtte sitt stånd förmera och förbättra. Hvarföre och på det att denna hans vällmenta Intention, motte landa honom till godho, hafver vi så till hans Contentament som, till att opmärkia där igenom flera till dygdh och mandom, velat hans vilkor och lägenhet, medh adeligit stånd och skiöldamärkie förbättra, och i detta vårt brefs kraft af Konungsligh macht och myndigheet unna, skiänka och förära honom och alla hans efterkommande Ektha Bröstarfvingar, efterskrefvna sköldamarkie, Nembl:ett grönt skiöldh, däruti ett bart fögylt svärdh, och där ofvanuppå en öppen hielm, och på hielmen ett förgyllt sverd, emellan tvenne jägarehorn, efter som det här afmålat står. Hvilket skiöldamärke han och alla hans efterkommande Bröstarfvingar, Mankön och Quinkön skola hafva macht till att föra och bruka i alla ridderliga och adeliga Conversationer, såsom i fäldt och schlaktningar, stormande, skärmyttslor, tornerande, ringrännande, afmållningar, inpegall, så och alla andra Occasioner, Adeliga samgåenden i skämpt och allfvar, såsom och niuta och bruka alla Privilegier,Friheter och rättigheter, som Ridderskapet och Adelen i gemen niuta, och än härefter kunna medh begåfvade varda så väl uppå dee gods och gårdar han med sin hustru bekommit hafver, eller elliest till arfs falla kan, såsom och hvadh han sigh lagligen tillhandla kan och tillförena frelse varit hafver, till evärdeliga tider. Vi begära för den skull vänligen och kiärligen så och respective gunsteligen och nådeligen, af alla och hvar och een i synnerhet, som ben:te Peder Jonsson händer förekomma, att då erkenna honom och hans Eechta barn och Bröstarfvingar för rätta adelsmän, bevisandes dem den ähra och respect, som det ståndet medhänger.Vi vela så sant hoos hvariom och man, efter stånd och vårda vänligen och nådeligen ihågkomma. Såsom vi och härmedh förbinda, alla som oss medh hörsamheet förpliktade äro att giöra eller tillfoga ben:te Peder Jonsson eller hans Ettelingar här mot hinder eller qvaal, nu eller i tillkommande tider, gifvet och skrifvet i vårt fältläger vidh Nûrnberg, 12 Augusti på det åhr 1632. Hennes K. M:st vår allernådigaste Drottnings och arffurstinnas, så och Sveriges Rikes respective Förmyndare och regering Giöre vitterligit, att alldenstund RIKS Cantslären, välb; Herr Axel Oxenstierna, genom sitt eget handbef betygat hafver, huruledes högstä:de S.K.M:st nådigst hafver tillsagdt och lovat ofvanbe:de Peder Jonsson detta öppna bref och skiöldamärkie, och det befallet i Cantzlijt att förfärdigas, och till att underskrifva präseteras; Man för H.K.M:sts otidiga och oförmodliga frånfälle blefvet tillbakars. Derföre och på det samma Konungsliga nåde i alla dessa mindre må fullbordas, och kan niuta sin longliga trogna tiänst tillgodo, så hafva vi på H.K.M:sts vår allersnådigsta Drottnings vägnar, så och af den macht och myndigheet sampteliga Rikets ständer opå nästförgångna och väländadhe Riksdagh oss gifvit hafver, efter sätt och vis, som uti denna Formen, sampt hans aeekta Bröstarfvingar, sanna Konungsliga Bref och skiöldamärkie härmed velat Confirmera och Stadfästa, aldeles såsom det ofvanbe:te står. Till Yttermera”. Underskrift med rådsherrarnas initialer.
Vem var denne Per Jonsson och breven från Birgeri Rothovius?
Första gången ”i tiden” som jag stötte på Per Jonsson var i två brev skrivna 1616 från Prosten sedermera Biskopen Jonas Birgeri Rothovius i Angelstad i Småland till Axel Oxenstierna. Ett brev från den 24 april då han informerade Axel Oxenstierna om olika förhållande i bygden och då berättar om sin ”häradsboe Pär Jonsson från Bohult”. Det andra brevet daterat 10 maj samma år, tar han på sig uppgiften att försöka få kompensation för den förnedring Per Jonssons hustru Elisabeth Hand fått utstå under tiden hon varit frilla till Hertig Johan av Östergötland. Han tycker att det skulle vara på sin plats att Elisabeth och hennes man fick ta del av arvet efter Hertig Johan som nyligen avlidit. Han uttrycker också sin önskan om att Per Jonsson; ”min frende att hoss H.K.M:te” skulle få en bättre tjänst, för han är en skön karl och kommer säkert med tiden göra själ för sig. Det framgår även av brevet att han vid tidpunkten är fänrik över ”Västbo knektar”.
Per Jonssons giftermål med Elisabeth Hand
Per och Elisabeth hade gift sig 10 april 1616.( Uppgiften fann jag i Matrikel över Swea rikes ridderskap och adel från 1754). Årtalet syntes dåligt, men med utgång från ovanstående brev och barnafödandet bör det vara 1616. Om Elisabeths fäder skrev jag i ”Född 19 juli 1712 i Småland” och om Pers vet jag inte så mycket! Barnen lät inte vänta på sig, för den 13 maj 1617 föddes sonen Johan och sedan kom Knut, Virginia och 1620 Märta. Trolig födelse för min ana Beata var 1621.
Donationer i Västervik, Femsjö och skattefrihet på Önnarp
I ett brev från den 7 oktober1620 framgår det att Per Jonsson hade avancerat till löjtnant och att han får en gård i Västervik i donation. 1624 får han Sätesgården Yaböke och torpet Gullnubb i Femsjö socken i donation (Sätesgården Yaböke som senare skulle övertags av barnbarnet Maria Catharina Svinhufvud och Johan Carl Rosenschantz). Per har ytterligare stigit i graderna, nu var han kapten. Den 3 mars 1629 får han i ett brev från Gustav II Adolf, skattefrihet på ett skattehemman i Önnarp, så också på sin egen skattegård i Hössna i Västergötland, samt på fyra torp, Hallen, Hästhagen och Höghult i Hössna gäld och Tuskan uti Liareds socken i Redvägs härad i Västergötland. Hössnagården hade Per enligt en källa inhandlat några år tidigare. En annan källa gör gällande att den kom via giftermålet med Elisabeth, vilket jag tycker är troligast. Per var nu upphöjd till Ryttmästare.
Det trettioåriga kriget och förflyttning till Tyskland
Per Jonsson som kom att tillbringa stor del av sitt vuxna liv på de olika slagfälten, tillhörde det Småländska kavalleriet. Regementet bestod av 8 kompanier och ca 1100 soldater. Översten Per Brahe (sedermera riksdrots) var regementschef i början av 1630-talet.
Den 18 september1631 samlade Per Brahe regementet på ett fält utanför Würzburg. Där överlät han regementet till överste Fredrik Stenbock (äldre bror till Gustav Otto som senare blev generalguvernör över bl.a Skåne). Regementet var ett av de förband som följde med Gustav II Adolf i hans framgångsrika fältslag och erövringar i Tyskland. I de millitära rullorna går det att utläsa att Per Jonsson med all säkerhet deltog i alla de fältslag och plundringar vi fick läsa om i skolan.
Av rullorna går det även att utläsa vilka öde som drabbade de gemena soldaterna, bl.a de som mönstrade den 17 juni 1630 i Kalmar före överskeppningen till Tyskland. Av de 92 gemena i Per Jonssons kompani var 52 antingen skadade, döda eller fallit offer för någon sjukdom fyra månader efter mönstringen i Kalmar. De flesta mötte sitt öde i Stettin under oktober-november1630. Den 26 juli 1632 befann sig regementet i fältläger vid Ravensberg. Nästa anhalt var Nürnberg som framgår av sköldebrevet. Efter att han blivit adlad i Nürnberg var nästa stora drabbningar, slaget vid Alte Feste och därefter slaget vid Lützen, där som bekant Gustav II Adolf den 6 november tog sina sista andetag. De småländska ryttarna hade varit centrumfigurer i drabbningen och lidit stora förluster i döda och skadade. Ett 100-tal av de överlevande småländska ryttarna, fick den sorgliga men hedersamma uppgiften att eskortera stoftet av Kungen Gustav II Adolf på sin färd tillbaka till Sverige.
Per Gyllensvärd får sitt sköldebrev och nya donationer
 |
Gyllensvärds sköld, här i form av ett begravningsvapen över sonen Johan hängande i Bolmsö kyrka. Bild: Roy Lantz |
Någon gång under september 1634, får han så motta sitt sköldebrev, vilket skedde på Stockholms slott. Den 11 maj 1635 får han ytterligare en förläning, på två gårdar, Solberga och Norby i Stranda härad, Döderhult socken i Småland beläget, med följande motivering. Jag citerar Drottning Kristina:
”Vij Christina p. Göre vitterligit, att oss elskelige, vår troo man och Öfverstelieutenant, Edell och Välbördigh Peder Jonsson hafver oss underdånigt tilkänna gifvet, huru såsom KMt: höglofligast i åminnelse, vår elskelige K. Herrfader, hafver honom tillsagdt för sin trogna beviste tiensth emot Riksens Fiender”.
Per Jonsson skall hjälpa Fredrick Steenbock att värva folk
I ett brev från februari 1638 får Per Jonsson en fullmakt att hjälpa översten Fredrick Steenbock med att värva nytt manskap och hästar eller som det står i brevet: ”Medan vår och rikets tjänst som dagens tillstånd fodrar, att vår militär till häst med gott rytteri måste förstärkas, både de inhemska på hemmaplan varande regementen och de som i Tyskland är verksamma” (min fria tolkning till nysvenska). Det var säkert ingen lätt uppgift men framför allt inte någon trevlig uppgift att utföra. Fullmakten gick ut på att öka varje befintligt kompani med 25 hästar som sedan skulle bestå av 150 hästar. Det mindre trevliga var att se över de torp som beboddes av krigaränkor. Mellan raderna kan man utläsa, att om änkorna var benägna att ta emot en ny soldat eller? Jag citerar ur fullmakten: ”Eller och där någon af oförmögenheet eller andra orsaker sigh dertill och beprämia, då tillsee om andra att opbringa, der för samma hemman hoss tiänst göra, och till näst stundande munstringh som förband är, dermedh färdiga och tillreds blifna kunno.”
Det var sannerligen inte lätt att vara soldatänka vid den här tiden, det var bara till att följa det som övermakten förordnade eller ta sitt pick och pack och lämna torpet, så det stod klart att inhysa en ny knekt vid nästa mönstring. I bästa fall fick änkorna en skärv som det står skrivit i en rulla från 1634: ”Eftersch:ne Rÿttares änkor böre niuta nådeåhr 1634” Varje änka fick ”10 Richs Dr” (men de flesta blev mer eller mindre utan någon ersättning). Annat var det med officerarnas änkor. Som min ana på farfars sida ”löjtnantsänkan” Anna Nilsdotter. Hon fick ett kronohemman att stilla hennes fatigdom, för henne och barnen, att njuta av i sin livstid. Hemmanet skulle vara fritt från skatter och andra pålagor, dock med undantag av bl.a kyrkskatten.
Till sin hjälp att verkställa uppdraget hade överste Stenbock och Per Jonsson både Landshövdingar, fogdar och befallningsmän som skulle bistå med vad som behövdes. Brevet avslutas med: ”Sedan och tiugu och fem hästar opå hvart Compagnie ändå dertill att värfua, så att der till första munstringh med hopkomma kunna, hvilka Landshöfdingen uthi det lähnet deras vissa hemman tilldeela, och lijka fijheet såsom andra våra Landsryttare dersammastädes lembna och efterlåta skall. Vij biuda och befalla fördenskull alla dem som lust och villia hafua att låta sigh värfua att dhe sigh hoos förbenemde Övuerste Lieutenant angifua och underställa”.
Bondpermiss från Tyskland?
”Advocatio till Öfverste Leuenanpten Peder Jönsson” Så började ett brev från de 17 maj 1641. Per var då med sitt regemente åter på plats i Tyskland och som det står i brevet. Min tolkning till nysvenska: ”Det har kommit till vår kännedom att ni för någon tid lämnat era underställda ryttare som fortfarande är i Tyskland och farit hem till Västergötland. Som det nu ser ut, är denna hemkomst utan vårt godkännande, men är det så att du fått något utav Fältmarskalken herr Baner, så för den skull är det vår vilja och befallning att så fort du fått detta brev: ”förfoga Eder hijt op, till att giöra oss deroffver vad och beskedh. Guhd befallandes P.”
Det ser ut som om allting redde upp sig för vid mönstringen i Jönköping den 25 juni 1641 var Per Gyllensvärd högsta befälet på regementet. Överste Joen Andersson som övertagit det Småländska kavalleriet efter Fredrik Stenbock (som blivit överste för Adelsfanan), hade avlidit. Vid mönstringen 1642 har Per Gyllensvärd med största sannolikhet gått i pension för han är inte med i rullorna längre.
Erik Oxenstjärna var nu överste på regementet och som överstelöjtant var tillsatt Staffan Klingspor. Så det tyder på att Per Gyllensvärd dragit sig tillbaka, men i och med kriget mot Danmark 1644 (Horns krig) behövdes även de lite äldre officerarna dammas av och åter gå i tjänst. Detta går att utläsa av de kungliga breven. Troligen var det hans gamla regementsöverste och vän Per Brahe (riksdrotsen) som låg bakom brevet från januari 1644.
Per Gyllensvärd sätter upp ett kompani ”Hemvärnsdragoner”
Den 20 januari 1644 fick Per Jonsson som sedan något år tillbaka börjat med att använda sig av sitt adelsnamn, ”Gyllensvärd” ett nytt uppdrag och denna gång var det för att sätta upp ett nytt kompani ryttare eller dragoner som skulle värvas i Småland. Det skulle ha som uppgift att bevaka och freda våra inre gränser. Kompaniet skulle bestå av 200 man och vara bra utrustat. De som kände sig hågade skulle anmäla sig till Per Gyllensvärd. De bönder som kunde inhysa dragoner skulle bli belönade. Landshövdingen Conrad Falkenberg fick ordern att se till att Per Gyllensvärd får all tänkbar assistans. Även general majoren Lars Kagg blev informerad om villkoren för värvningen.
Per Gyllensvärds kompani omtalas i Jonny Ambrius bok, Horns krig: ”9-15 maj 1644 belägrade en svensk här under Gustav Horn fästningen Lagaholm vid Laholm. Efter danskarnas kapitulation lades en svensk garnson in på Lagaholm under Bengt Liljehöök. Överste Gyllensvärd och dennes ryttare fick i uppdrag att göra upprensningsaktioner runt Laholm”. Jag tror att det var Gyllensvärds ryttare som låg i garnison vid Långared under vårvintern 1644. Kompaniet figurerar ganska flitigt i de kungliga breven. Kompaniet användes som hjälpreda lite här och där, som en typ av hemvärn.
1646 i juni får Per dels Konfirmation på sina sedan tidigare gods, gårdar och torp och dels ytterligare en donation på två skattehemman, Kinnared och Halla i sin hemsocken. Donationsbrevet innehåller också en hel del så kallade ”förhållningsregler”. Samtidigt får han avstå från två av de tidigare donerade gårdarna, som det går att utläsa av nedanstående citat av brevet: ”skall han avstå två gårdar, Sohlberga och Norreby ut i Småland, Stranda härad och Döderhult socken belägna”. Avslutningen av brevet från Drottning Kristina tycker jag är intressant och kul att citera: ”Till yttermera visso hafver Vi detta med egen hand underskrifvet och vitterligen låtit idgia Vårt Secret för nedan före. Skrifvet på Vårt Slott Stockholm den 20 dagh i Juni Månad, åhr efter Christi börd 1646.” Undertecknat /Christina
Per Jonsson Gyllensvärd lägger svärdet på hyllan
Den 23 september 1650 får Per Gyllensvärd ytterligare en donation på som det står i brevet: ”opå några hemman, så i Smålandh som i Västergötlandh belägna”. Av brevet framgår det att han nu har dragit sig tillbaka och förgott lagt svärdet på hyllan.
 |
Kvarvarande del av Hössna gamla kyrka. Bild: Roy Lantz. |
Sorg i huset, hustrun Elisabeth Hand ”går bort”
Den 10 april 1651 blir det sorg i huset, för då avlider Per Gyllensvärds hustru Elisabeth. Enlig obekräftade källor blev Elisabeth Hand begravd i gamla Hössna kyrka och lagd i koret.
Melioration under Alladialitet
Den 2 augusti 1653 får Per Gyllensvärd ett nytt brev från Drottning Christina och nu var det en Melioration (korrigering)under Alladialitet (Allodial = fri egendom med full äganderätt och skattefrihet) för Per Jonsson Gyllensvärd, på några gods och gårdar, belägna i Västergötland och Småland. Av brevet framgår det vilka gods, gårdar och torp det gäller, ca ett 100-tal, vidare står det ”att framherda och bevisa, velat korrigera och förvandla till allodial frälses rättighet och konditioner; och som vi därmed skänkt och gett, som vi härmed i detta öppna brevs kraft finna, skänka och ge, honom och hans hustru(?) och arvingar och arvingar efter arvingar benämnda hemman och utjordar såsom ovanför står namngivna, där till hörande vägar, lägenheter i hus, Jord, åker, äng, skogsmark, sjöar, strömmar, fisknäring, kvarn, kvarnrätter, torp och torpställen, samt alla andra tillägor, våta som torra”. På dessa gårdar kunde han plocka ut arrende, ”dock skall han inte ha makt att tränga arrendatorerna från sin rätt, utan med god vilja och samtycke som lagen säger”(min tolkning till nysvenska).
Per Gyllensvärd ber Per Brahe om hjälp
I ett brev Per Gyllensvärd skrev till Per Brahe 1658 framkommer det att han varit sjuk en längre tid och vädjade till Brahe om hjälp, dels mot Landshövding Printz i Jönköpings län och dels om hjälp med några bönder som inte ville låta sig utskrivas till krigsmakten. Brevet är ganska långt och bitvis oläsbart men jag ska göra ett tappert försök att förmedla en del av innehållet på modernare Svenska utan att det tappar sin charm. Brevet börjar med: ”Högvälborne Her Rihsdrotset Nådige Grefve och Herre,mäch. Patron”.
”Eders Hög Grefl. N:dst emot mig och mina många bevista välgärningar, som jag eder höghet Greven ödmjukast tackar för och önskar att gud den allra högsta er rikligt skall belöna med all andlig och lekamlig välsignelse, tusenfalt. Här hos dig min nådige greve och herre jag inte ödmjuk kan låta, hur högt det mig till hjärtat går, att jag kronans gamle betjänt som i så många år brukat mig mot rikets fiender och varit min gud till nöje och behag, låtit brukas, nu förmedlar att min långvariga sjukdom förhindrar mig att göra min pliktskyldighet och helst nu i dessa krigstider underdånigast och hörsammast kunna fullfölja och bevisa och därför får ni den ödmjukaste tillförsikt att hos min allernådigste Konung och Herre och vederbörande till det bästa i så motto ursäktad vara och inte desto mindre, med antagen frihet, erhålla, handhaft och försvarat bliva, fastän Landshövdingen välburne Johan Printz mot alla själ och billighet mig ut i samma prejudicerar, varöver jag högligen upprörd är, här igenom för Eders Hög. Greven i Kungliga M:ts frånvaro klaga.” Brevet saknar en del text i högerkanten men det framgår ganska väl att Landshövdingen i Jönköpings län Johan Printz har börjat ifrågasätta Per Gyllensvärds olika donationer. I brevet framgår det att han uppvisar de olika konfirmationerna han igenom åren fått av olika Kungligheter och för att komma tillrätta med det hela begär nu om hjälp av Per Brahe. Hjälp behöver han också mot en del av sina bönder, i synnerhet mot Nils Bengtsson, Jag citerar ur brevet: ”Min teske ladugårdsbonde ben:dh Nills Bengtsson uthi Bökelie, Sunnerbohäradt, och Croneborgs lähn, vhilkenhade 3 åhrs uthlagor medh sigh innestående, nyligen som tillförende, mina uthskickade vederfahrit ähr.” Till sin hjälp att få ordning på bönderna ber han Per Brahe om ett rekommendationsbrev till Landshövdingen i Kronoborgs län Göran Gyllenstjärna om assistans mot denna motvillige bonde, för det hade tidigare gått ganska vilt till; ”medh hugg och slagh fägna” Brevet är undertecknat med: ”AF Högsboholm den 27 Decemb: 1658/ Ödmiuke underdånigste tjenare till döden /Peder Gyldensuerdh”
Per Gyllensvärd dog den 19 mars 1664 och lades liksom hustrun i koret i gamla Hössna kyrka.