Släkt och Bygd 10:1
Omslaget

Svinhugg går igen!

Roy Lantz

Detta begrepp kunde man fortfarande höra när Jan Jakobsson gjorde sin värnplikt som fältpolis i Skövde. Han tillhörde Livregementets husarer. Kan detta härröra från det fruktansvärda dråp som utspelade sig på 1679-talet då löjtnanten Tyfve Hökenflyycht höggs ner på Kolstranden i Visnum?

Förövaren var löjtnanten Johan Magnus Svinhufvud, som vid dådet tillhörde Livregementet under Västgöta ryttare. Johan Magnus som var bror till min och Jans ana Maria Catharina Svinhufvud, var känd för att vara en hetsporre och den 22 oktober 1679 blev han eftersökt för ovan nämnda dråp.

I den Värmländska versionen av dråpet står att läsa, att ”Löjtnant Hökenflycht stacks ner på Kolstranden i Visnum av en kringresande slagskämpe, löjtnant Johan Svinhufvud som hade i följe med sig en trumslagare och två ryttare. Följande finns att läsa i de Kungliga breven:
"22 Datum Nyköpingh Octobr. 1679 Öppet mandatorial till vederbörande,att efterslå några för begångit Dråp på Lieutnanten af Västgiöta Cavallerie Tyfve Hokenflycht. Vi Carl p.p.p. giöre vitterligit,att såsom oss af vår TROO Tiänare och Major, oss ellskel: Edle och Välbördigh Tyfve Hökenflycht i uderdånighet berättat ärr. Den missgierningh och mordh, som af Lieutnant Johan Svinhufvudh och medh honom i föllie varande en Trumpetare, och tvenne gemena ryttare, på dess sohn, Lieutenenten af Västgöitha Cavallerie Tyfve Hökenflycht nästledene d: 5 May begångit och föröfvar ärr."

Brevet är betydligt längre men majoren som nämns i brevet är fader till den mördade Tyfve, major Hökenfycht. Majoren är den som tagit tag i saken för att försöka föra de skyldiga inför skranket. Karl XI uppmanar alla, såväl landshövdingar som andra dignitärer, som kan ha kännedom om var förövarna kan befinna sig och att med alla medel vara majoren behjälplig, så att förövarna kunde gripas.

För att visa på hur allvarligt Karl XI såg på mordet, citerar jag det brev han skrev till Göta hovrätt den 5 december samma år, där han gjorde klart för rätten vad som var att göra, men jag återger bara en del av brevet:

”I då efter noga ransakning och antagen fullkomlig underrättelse, dömen i saken således som lagh säger, sedan befalle vi och Eder vidare nådeligen, att så trumpetaren, och en ryttare Hvilka uti Svinehufvuds föllieslag hvore,och vi då Öfversten Välb. Jöran Zelo befalla månde, att han dhem till vederbörande att framskaffa, och för rätta inställa skulle men dhe sedermehra äro komna att rymma, Iockså noga beskedh inhämptar, snarast och igenom hvilkens förhållande dessa personer undankomna äro, och sedan så i detta det föregående giören hvad I pröfven lagenligt vara hermed sker vår villia och vi befalla.”

En annan sak som är intressant med brevet är att tydligen var en av ryttarna inte delaktig i dråpet på löjtnant Hökenfycht. Vad hände sen med Johan Magnus Svinhufvud? Jo han rymde till Norge och väl där passade han på att den 24 mars 1680 gifta sig med sin kusin Helena Tomson i Aremark. Med Helena fick han sonen Jöns 1680.

Sagan Johan Magnus fick ett tvärt slut när han kom i bråk med sin svåger Leonard (Lennart) Svenske vid ett barnöl på Kvametorp i Steneby, Dalsland den 15 maj 1682. Det slutade med att Leonard Svenske sköt Johan Magnus efter det att Johan Magnus misslyckats med att göra detsamma med Leonard Svenske. Johan Magnus avled dagen efter. Leonard Svenske avvek även han till Norge, men vid Vedbo häradsting 10-15 september 1683 inställde sig dock Leonard Svenske godvilligen för rätten, efter att ett år varit ”landsflyktig åt Norge” uppvisade Hans K. Maj:ts honom nådigast meddelte lejdebrev. daterat Stockholm den 29 januari 1683. Skottdramat hade ägt rum den 15 maj 1682 och löjtnanten Johan Svinhufvud hade avlidit den 16 dito. Denne hade för en tid sedan slagit ihjäl en löjtnant Hökenflycht och därför varit dömd ifrån livet, och ej kunnat få någon lejd för sig eller förmå målsägan den till förlikning, och oansett att han var nekad att bo här i riket, uppehöll han sig dock hemligen här på orten esomoftast.

I Vedbo Härads dombok från år 1685 går det att läsa följande: ”Löjtnanten Johan Carl Rosenschantz, dennes svåger sal. Johan Svinhufvuds son Jöns Johansson Svinhufvud, vars förmyndare var Lars Fanesköld. Agneta Svenske är sonens mormor och Johan Svinhufvuds make var Helena Tomson” (dotter till Patrik Tomson), de hade gift sig i Aremark, Norge 24 mars 1680 och Jöns är född 8 oktober 1680 och döpt på Dingelvik 15 oktober 1680, ”närvarande hustrurna Ingrid Olofsdotter i Grimmerud, Kirstin Persdotter i Dingelvik och Ingrid Olofsdotter i Smedsretorpet, Johan Svinhufvud bror till Leonard Svinhufvud, som var gift med Anna Dalepil.”

Det framkommer en hel del mer om omständigheterna kring dråpet vid barnölet hos komministern Anders Forsaeus på Kvametorp i Steneby i ett flertal Kungliga brev, från 29 januari 1683. Där framgår det även, hur modern till Johan Svinhufvud, Beata Gyllensvärd gör allt som går att göra för att få Leonard Svenske att framstå som syndaren, men det är en annan historia.

Ett förtydligande bör göras: I texten från Vedbo häradsting september 1683 som jag tagit ur boken Gamla Steneby står det att förövaren Leonard Svenske skulle hetat Jöran, men jag har förlitat mig på det namn som angavs i Kungliga breven från 29 januari 1683 i Göta hovrätt (möjligen hade han dubbelnamn Leonard Jöran). För övrigt framkom det att en av ryttarna vid dråpet Anders Jonsson dömdes till döden, men före avrättningen rymde men som åter blivit fasttagen. Det lades i Landshövdingen Hinrick Von Vicken hand om avrättningen skulle verkställas eller ej. Vad som hände med trumpetaren vet jag inte.

Källor och litteratur.

Min och Jans forskning i Kungliga breven
Boken om Gamla Steneby

”Svinhugg går igen” är ett uttryck som används i kortspelet Kille. Kortspelet har anor från 1300-talets Italien och spelet Cucu som kom till Sverige under 1600-talet under namnet Cambio. Kille kan även spelas på internet idag, dock ej testat än av redaktionen.

Omslaget