Borgaren Lars Ekelund i Ask

- Bengt Nordahl -

Lars Christensson Ekelund uppges vara född i Ask socken. Där dog han också 16/8 1807, 62 år gammal, och enligt åldersuppgiften borde han vara född 1745. Den ende Christen som finns i mantalslängderna är Christen Persson, som upptas med hustru i ett onumrerat hus i Ask by 1748 och 1759, så det är troligt att fadern var Christen Persson. I så fall växte Lars tydligen upp under fattiga förhållanden, eftersom Christen Persson 1759 uppges vara tiggare.

Lars Ekelund kallas kusk när han år 1776 köpte ett gatehus på kyrkogrund för 198 daler smt av blinde mannen Hans Bengtsson. Till gatehuset hörde två stycken hageplatser, en större och en mindre, tillhöriga Ask kyrka. Dessa skulle Lars Ekelund i sin livstid fritt få bruka och nyttja emot ett årligt landgille på 12 öre smt.

1789 anmälde Ekelund sig till burskaps vinnande för hökeri och plantering i staden Lund, och han uppges ha blivit borgare där den 18 april samma år. Dessutom finns följande intyg från Billinge daterat den 4 mars 1790: Borgare Lars Ekelund född i Ask socken 1749 (?) som uti någon dess angelägenhet reser till Stockholm lämnas det intygande, att han under 2ne års wistande här i Billinge församling …

Dömd för stöld 1792

Efter köpet av gatehuset bodde Ekelund tydligen inte alls eller endast någon kort tid i Ask, eftersom han inte finns upptagen i någon mantalslängd för Ask. Däremot bodde han i Ask 1792 enligt uppgifterna i Onsjö dombok från 1792. Då rannsakas husmannen Lars Ekelund 47 år gammal vid ett urtima ting den 29 november efter att ha hämtats av kronolänsmannen från Landskrona slotts häkte, där han varit insatt. Vi får därvid veta att han natten mellan den 18 och 19 november 1792 stulit vardera en gås värderad till 16 skilling från Toste Bonnessons (Ask 6) och Pehr Nilssons (Vindfälle 2) gåsastugor.

Följande natt hade han förövat inbrott hos klockare Malmquist genom att med en navare borra fyra hål på dörren till en kammare och sedan med en kniv skära ett större hål. Genom detta hade han fört in handen, borttagit en slana varmed dörren varit stängd och sedan gått in och ur en olåst kista borttagit pengar och persedlar hängda och kringspridda här och där i rummet. Varorna hade han lagt i en brytstuga vid landsvägen, men pengarna hade han tagit med sig hem till sitt hus. Han hade tillgripit pengar och varor till ett värde av 57 rdr 24 sk. Spår i snön till Ekelunds hus och brytstugan avslöjade inbrottstjuven.

Kyrkoherde H Angelin begärde av häradsrätten, att Ekelund inte bara skulle dömas för sitt brott utan även anses förlustig att nyttja rätten till jord på kyrkogrund, ”ovärdig att där sittja och det besittja, samt såsom farlig Person at wistas i detta Pastorat, der han giort sig känd af så graf gärning, icke allenast ifrån dessa Socknar blifwe aflyst utan ock från hela orten här omkring afhyst, på det icke flera genom honom måtte skadade warda. Det hus som han Ekelund en liten tid bebode å Kyrkogrund i Ask, är och bör wara honom öfwerlämnat, at med Respective domarnes förwäntade samtycke flytta bort eller bortsälja, hällst det icke längre får der stå, och hwad Kyrkojorden angår, skal den af mig och wederbörande blifwa disponerad.
Konga Prästgård den 28 Now 1792.
Henr. Angelin
Pastor i Konga och Ask ”

I Onsjö dombok 1792 urtima ting kan läsas: Ekelund dömd att slita 40 par spö tre slag af paret samt derefter i Ask Kyrka undergå en söndags uppenbar kyrkoplikt, skrift och aflösning. Börandes han dessutom betala klockare Malmquist 2 Rdr 24 sk för 15 stop Brännwijn som genom dess förwållande blef förlorad då han begick stölden och 12 sk för den sönderbrutna dörren Pehr Nilsson i Windfälle 16 sk för gåsen och gälda Pehr Nilsson och Toste Bonnesson för härwid hawde beswär och tidsspillan med 15 sk till warje. Det uppges att Tosten Bondesson för sin gås redan fått 16 sk. Vidare upplyses om att Kyrkohuset inte hör till häradsrättens granskning. Vi får också veta, att han slitit 40 par spö den 30 i samma månad vid Åkarps tingsställe och efter samma doms lydelse undergått uppenbar kyrkoplikt 1 sönd i advent i Asks kyrka.

Eftersom häradsrätten inte kunde befatta sig med pastorns begäran om Kyrkohuset, inlämnade denne den 2 december en likalydande skrivelse till landshövdingen. Som svar inkom Lars Ekelund med en skrivelse daterad 10/1 1793, där han förklarade att han tänkt att i fred få tillbringa sin återstående tid i huset utan att oroas.

Första gången vi finner Lars Ekelund upptagen i Ask är 1793, då han liksom följande år upptas i ett onumrerat hus under Kyrkohuset Ask 4, i vilket de gamla pigorna Marna och Elna upptagits sedan 1783. Som granne till Ekelund bodde då i Kyrkohuset Nils Lilja (klockare Liljas farfar). Det verkar därför som om Lars fick bo kvar i sitt hus. Det finns uppgift om att han givit löfte om äktenskap med Anna Hagström, men i samband med inbrottet 1792 uppges han vara ogift, medan han 1795 upptas med hustru och 1 barn, och 1797 har de 2 barn.

Misstänkt för mordbrand

Misstankar riktades mot Ekelund om att han själv varit vållande till den brand som övergick hans hus måndagsmorgonen den 23 augusti 1802, varvid han begärdes häktad av byamännen för att rannsakas vid nästa ting.

Vid gryningen mellan två och tre var drängen Anders Persson tillsammans med sin svåger ute på västra vången när de blev varse elden. Han lämnade då sin svåger och sprang tillbaka och stötte genast i byahornet, varvid det sovande folket uppvaknade och kom bestörta ut af sina kojor, togo embar, brandhakar, foro åstad till det brinnande huset, dämpade eldens häftighet, nedrefvo 2ne binningar hus, foro in att rädda men huset war tomt. Detta skede alt på et qwart. Stugan med tak och loft blev fredad från lågorna. Man tillfrågade Ekelund som härvid stod ”hängande och fåfäng”, om han fått räddat något. – ”Nej, inte mer än hwad I ser” med hänvisning till en gammal kista och några slarviga sängkläder som låg utkastade i hans kålhage.

Några som stannade kvar sedan elden blivit släckt gick omkring och blev därvid varse några här och där liggande saker uti Liljas lycka, vilket gav anledning till ny samling. Man stötte åter i byahornet, byamännen samlades och gick ner till det avbrända huset och gjorde fler upptäckter av varor. Uti Liljas lycka 80 à 90 alnar från huset fann man först två målade kistor övertäckta med en matta, kappor och gamla kläder, vilken täckelse var genomvåt fastän det inte hade fallit något regn efter eldens utbrott. Sedan fann man ett målat skåp jämte tre yxor i samma buske överhöljda med ris, och i en annan buske ett gevär, en järnspade, några påsar järnbråte, slagolar m.fl. trävaror. I en annan förvarades en gammal halvkista (större skrin), några tjog nya träskostövlar, strumpor m.m. Bredvid gärdet stod ett sönderslaget sängställe uppstaplat och ett litet stycke därifrån ett par nya ”nödjar” instuckna under gärdet.

Det omvittnades, att Ekelund var en vanfrejdad person som gjort flera stölder som han lidit kroppsstraff för. I övrigt var han en man som vandrade om natten då andra sover, men ”ho känner hans gärningar?”

Ekelund och hans hustru Hanna Larsdotter uppgav att de före eldsvådan haft brödbakning. Om aftonen hade man lagt sig till ro, han i en särskild säng med deras äldsta barn och hon i en annan säng med ett mindre barn som ännu diade men var sjukligt. (Det mindre barnet Pernilla var fött 2/5 1801.) Barnet var oroligt och vid uppvaknandet hade hustrun upptäckt att elden var lös i köket. Hon hade väckt sin man, och de hade bärgat en del saker men endast hunnit bära ut två halvkistor och det övriga skräpet bort till Liljas lycka. Ensamma och utan vatten hade de ingen tanke på att släcka elden utan bara att bärga vad de kunde åstadkomma. Ekelund och hans hustru blev brända på sina händer, och det förnämligaste av deras egendom, en ekekista med deras föda och en med en del sängkläder samt kläder blev förtärt av elden.

Bevisen mot husmannen Lars Ekelund ansågs tydligen inte tillräckliga, utan han frikändes. Häradsrätten prövade skäligt att underställa fallet hovrättens prövning, och under tiden skulle Ekelund försändas till Landskrona slott och förvaras där i väntan på hovrättens utslag.

Lars Ekelund upptas 1793-1807 i ett onumrerat gatehus under Kyrkohuset, där han dog 62 år gammal 16/8 1807. Hustrun Hanna Larsdotter var född 11/2 1763 i Röstånga. Från 1812 upptas änkan Hanna Ekelund som tiggerska med dottern Pernilla född 2/5 1801 i ett gatehus under Ask 2. Hon upptas även i den äldsta husförhörslängden för 1820-25.

Källor:
Onsjö häradsrätt AIb: 1, AIa: 92.
Befintligt kyrkoarkiv och mantalslängder.