Slškt och Bygd 09:2
Omslaget

Gynter Rosenschantz

Landshövding och Kommendant över Landskrona län och stad åren 1658-1661

- Roy Lantz -

En tid efter freden i Roskilde 1658 då bl. a. Skåne ble svenskt, tillsatte Karl X Gustav som landshövding och kommendant i Landskrona Gynter Rosenschantz. Det är inte mycket känt om denne Rosenschantz tidigare, men genom färsk släktforskning har nya rön framkommit.

Gynter föddes som Gynter Jöransson någon gång under de första årtiondet på 1600-talet. Troligen var födelseorten på andra sidan Östersjön och i Epitafet över hans grav står det att han kom från Roserak och Bogard. Det är inte så mycket man vet om hans tidiga karriär,men han arbetade sig upp från menig till högre befattningar inom den svenska armén. En del framgår om man citerar ur det sköldebrev som Drottning Christina skrev till honom den 13-14 juni 1652. ”--I vhår och Sveriges Ehrans Krigstienst, och låtit sigh bruka, först uthi dhet Livfländiske och Pryssisa jämhvähl och Tyska kriget, och där vidh oförväght continurat och folgt Armeen och fälltet ifrån en gemen upp till Öfverste Lieutnants changer och förhållandes sigh uthi alla förrefallande krigs occasioner för en tapper och oförskräkt soldat ägnar och loov”.

I början av det 30-åriga kriget tjänstgjorde Gynter i ett regemente bestående av tyska knektar och de tio sista åren under den estniska Generalmajoren Jöran Paijkulls regemente till dess detta upplöstes i Greifswald omkring 1654. När fältmarskalk Lennart Torstensson fick order om att invadera Jylland 1643 deltog Gynters regemente, vilket bl. a. framgår av att hans son Johan Carl föddes på Coldingshus slott den 26 maj 1644. Gynter hade alltså sin familj med sig i fält. Detta var vanligt bland officerare men även bland soldater av lägre rang. (Sonen Johan Carl gifte sig sedermera med Maria Catharina Svinhufvud och blev morfar till 3-4 barnbarn, som senare slog sig ner i Svalöv med omnejd och bl.a bidrog till en färgstarkare bygd.)

Den 14 juli 1652 blev Gynter adlad enligt det ovan nämnda sköldebrevet och tog namnet Rosenschantz. Han introducerades 1654 i Riddarhuset under nr. 570. I samma veva fick han av Drottning Christina en donation på ett gods och flera gårdar i Töcksmark socken Nordmarks härad i Värmland.

Efter upplösningen av Paijkulls regemente i Greifswald bildade 1655 Gynter Rosenschantz, som nu blivit överste, en egen fotbrigad bestående av fem kompanier ur delar av de tre svenska regementena Hälsinge- och Jämtlands- samt Skaraborgs- och Dals regemente. Mönstring skedde på Dalarö i mars och i juli överskeppades regementet till Wolgast i Tyskland för att delta i Karl X Gustavs polska krig. Rosenschantz och hans folk återfinns stående i främre träffen i striderna vid Czarnova och deltog vid Krakows belägring. Han förflyttade sig därefter med 660 man jämte en brigad fotfolk till Preussen. Senare befann sig Gynter med sitt regemente förlagda utanför Danzig och staden Pudsk,där man stannade till hösten 1655. En månad före jul var det dags för en ny förflyttning, sjövägen fraktades man till Greifswald där man förlades i garnison under tio veckor. I februari 1656 marscherade regementet till Posen i Hög-Polen, och stannade där i sex månader. Pesten bröt ut under tiden i Posen och mer än hälften av soldaterna dog. De som överlevde marscherade till Thorn i Preussen, där Gynter överlämnade sitt folk till Hans Kunglige Majs livgarde.

Då chefen för Västerbottens fotfolk överste Didrik von Cappeln dog i augusti 1656, fick Gynter Rosenschantz den 9 november kunglig fullmakt att vara överste och regementschef för Västerbottningarnas regemente. Vid mönstring i december samma år finner vi Västerbottningarna i Danziger Haupt, en skans nära Wislas mynning där floden delar sig i två delar mot havet. Regementet bestod då av 381 man fördelade på sex kompanier. På våren 1657 förflyttades regementet till en annan krigsskådeplats, Livland. Den 19 december 1657 fick Gynter ett brev tillsänt sig från Per Brahe. ”--Hälsa eder Herr öfevrste Gynter Rosenskantz med Gudh alsmecchtig;och kunna edher här med icke förhålla, att emedan vij hafver förstått, hurledes uti Väster Norlanden, och norrligh oppe vidh Tornö, fienden sigh skall något stärkia, och således torde försöka att giöra de orterna, så väl som Osterbåtn,något osäkre. Hvarföre som vij förnimmer, det Kongl. Krig-Collegium hafva i dessa dagar gifvit Herr öfversten ordre, att förtaga sigh dher opföre,att taga dhet dher oppevarande folk under Commade”. Brevet är en bra bit längre,men klart är att Gynter under en tid var stationerad på hemmaplan troligen för att rekonditionera sitt regemte. 7 februari 1658 finner vi åter Gynter i Riga.

Efter freden i Roskilde den 26 februari 1658 då Skåne alltså kom att tillhöra Sverige, blev Gynter Rosenschantz av Karl X Gustav den 4 november 1658 utsedd till Kommendant i Landskrona och sedan till Landshövding under 1659. Han avtågade därför från Riga till Landskrona med tre kompanier av sitt regemente. Som kommendant klev han från askan in i elden, men det får jag återkomma till i min artikel om en kommendants vardag i Landskrona Län. 1661 den 17 december blev Gynter överflödig som Landshövding när Landskronas och Helsingborgs län slogs samman med Malmös län och det sista brevet till honom som kommendant blev registrerat den 12 mars 1662.

Gynter avled 31 mars 1662 och begravdes i Landskronas gamla stadskyrka St:Johannis Babtistae kyrka 1662 och blev lagd till höger i koret. Över Gynter restes ett epitaf med texten: ”Här under ligger begerafven den fordom nu mera Sal: Man. Kongle Maits och Sveriges Cronas Välbestalter Overste offver itt Regimente Ångermanlands Knegter. Edle og Välbördige Gynter Rosenskantz til Roserak och Bogard. Landshöfdinge og Commendant ofver LandtsCrona och dess Län, hvilken i Herranom afsomnade den 31 Mart: An: 1662 hvars Siääl Gudt Almechtig med al Christtogne Evinnerlige fröjde uppå den siste Herrans tilkommelse dag, och blev begafven Ann:1662”.

Omslaget