Några skånska marknader under 1700- och 1800-talet

- Bengt Nordahl -

Min ursprungliga tanke var att endast intressera mig för marknaden i Ask, eftersom det är den som jag funnit uppgifter om från 1700-talets slut inom det område som omfattar nuvarande Svalövs kommun. Den hölls tydligen i april månad och var en marknad där försäljningen dominerades av pagana och urbana hantverksalster. Det visar sig dock inte vara särskilt mycket skrivet om den, varför jag även kommer att behandla andra närliggande marknader, i synnerhet de som människorna i denna bygd stundom besökte.

Historisk utveckling

Marknaderna bredde ut sig under 1500-talet och sågs tydligen inte med blida ögon av de makthavande. I Sverige beklagade sig Gustav Vasa över att ökningen blivit så kraftig, att det snart fanns en olaglig marknad i anslutning till varje gudstjänst. 1600-talets många krig begränsade marknadslivet, vilket sedan tilltog under 1700-talet, som var ett fredligare århundrade än det föregående, och befolkningen ökade igen. Fler köpmän reste nu runt på marknaderna, som besöktes av fler människor än tidigare. Det kunde dock vara svårt att ta sig till en marknad, eftersom avstånden mellan dem ofta var stora och vägarna dåliga. Både bönder och köpmän var beroende av vägarnas tillstånd, varför sommaren och vintern var att föredra.

Marknadsbesöken spelade en stor roll i äldre tiders folkliv. Marknadsdagarna var bland de viktigaste festdagarna under året för bondgårdarnas och herrgårdarnas drängar och pigor och betraktades som obligatoriska fridagar. Det var ofta deras enda chans att träffa varandra för att dansa och roa sig. Tjänstefolkets löner utgick huvudsakligen in natura, men en och annan sak måste köpas med reda pengar, så drängarnas och pigornas ytterst lilla kontantlön förbrukades ofta.

Marknaderna var tillfällen för allmogen att sälja sina produkter och göra nödvändiga inköp. Städerna hade också sina marknader, och Landskrona och Lund hade både sommar- och höstmarknader. Sommarmarknader lämpade sig för handel med levande djur, som skulle transporteras till sjöss. 1780 nämnes ingenting om kreaturshandel i Landskrona, men under 15- och 1600-talen florerade häst- och stuthandeln där. 1585 står det om Landskrona marknad, att den ska hållas på Sankt Bodils dag (17 juni) om sommaren, ”efftherthj thend siøfarne mand … winthertiid, jicke kunde thrøgelig hiid segle och samme marckitt besøge ”. I städerna förekom dock också den mer regelbundna torghandeln, liksom de senare under 1800-talet varje månad återkommande marknaderna på landsbygden. Man kan skilja mellan stadsmarknader, torghandel och landsbygdens marknader.

Ask marknad

”På marknaden köptes något, men skådades och dracks mera” (Nils G Bruzelius skildring från Österlen). Törstiga marknadsbesökare drogs till krogar eller bodar uppsatta på marknadsplatsen av ortens krögare, som troligen gjorde stora förtjänster. Slagsmål, stölder och annan brottslig verksamhet blev följden av att man drack för mycket och av att många människor samlades och trängdes på liten yta, och även på vägen hem från marknaden förekom det dryckenskap och slagsmål. Redan 1546 (eller 76) finns en notering om det moraliska tillståndet vid skånska marknader. Då ville den danske kungen förbjuda en marknad, eftersom det förekom ”megen ukristelig handel med tyveri, mandrep, horeri och andet”. Här nämnes som synes inget om dryckenskap, och det rörde sig inte om Ask marknad utan en marknad i Göinge på 1500-talet. Från den tiden finns inga domböcker, men från 1700-talet kan vi läsa om utredningar och rättsliga påföljder vid tinget. Där figurerar även Ask marknad ibland, men det framgår också att Ask-, Konga- och Kågerödsbor besökte andra marknader såsom Åby, Örkelljunga och Fagerhult (Skånes Fagerhult).

I en tablå över marknadshandeln i Skåne år 1780 finns marknaden i Ask i Onsjö härad upptagen den 18 april. Den upptas som enskild marknad för Hälsingborg, vilket innebär att den inte fick besökas av andra städers borgare (jfr frimarknad). Det som man idkade handel med i Ask var ”handtvärksmanna och små handelswaror af Krämare, af Landtmanna waror, timmer, bräder, trä och wictualie waror och linwäfnader… allmogen
/inför/ all slags Wäfnad, Talg, Smör och Ost… /samt/ Träkäril, Träskor, Bastrep …” Någon handel med hästar och boskap förekom således inte i Ask, och inte heller marknaden i Annelöv i Onsjö härad som 1780 upptas som en fri marknad med liknande utbud som den i Ask.

Den äldsta uppgiften som jag träffat på om Ask marknad är från 1774. Den 11 september 1772 hade det kommit ett kungligt förbud mot brännvinsbränning. Ryttaren Pehr Winberg anklagades vid sommartinget 1774 för att ha sålt svenskt brännvin till rusthållaren Gustaf Bengtsson från Ask. Den senare anklagades för att ha köpt brännvin och sedan under Ask marknad ha sålt till andra personer. Gustaf erkände att han ”något för sistlidna Aske marknad bekommit af Pehr Winberg twänne potter Swänskt Brännwin emot tre Daler smt” av vilket han sedan under marknaden sålt fyra supar till okända personer, varvid han fick två öre smt för varje sup i betalning. Resten hade han och folket senare förtärt hemma i huset. Ryttaren nekade och menade att sådant borde bevisas.

Från ett mål vid sommartinget 1776 omtalas, att det under Ask marknad det året hade varit mycket folk församlade uti krögaren Sören Torslovs hus i Ask. Nämndemannen Nils Eskilsson i Klåveröd, drängen Assar Eskilsson i Slättåkra, Ola Anderssson i Härsnäs och ryttaren Jeremias Kamph i Forestad ställdes till ansvar ”för begångit slagsmål wid marknaden uti Ask”.

Vid marknaden i Ask den 18 april 1781 hade fjärdingsmannen Anders Pålsson kommit till kronolänsmannen och berättat att soldaten Gabriel Wagner från Landskrona garnison försökt begå stöld varvid han sönderskurit västtasken för frälsebonden Nils Jönsson i S Djurup. Länsmannen gick genast ut på marknadsplatsen i följe med fjärdingsmannen för att söka efter Wagner. Efter mycket sökande fann man honom i krögare Mathias Scheffmans bod. Han fasttogs men försäkrade, att han var oskyldig och utpekade glasföraren Anders Lindberg. Även han nekade. Vid undersökning fann man hos den förre en liten fällkniv och hos den senare en rakkniv, vari satt kvar ullhår och skinntrasor. Lindberg nekade till att vara bekant med Wagner, vilken dock påpekade, att de träffats på Örkelljunga marknad.

Både Wagner och Lindgren infördes till fästning, och de ställdes till svars vid sommartinget den 15 maj. Nils Jönsson berättade där, att han vid sistlidna Ask marknad gått in i en bod för att ”taga sig till bästa” och när han satt på en bänk och tog sig en sup hände att soldaten Wagner som stod mitt emellan soldaten Åkerman och Buch föll in på honom och liksom tycktes vara på tasken. Jönsson steg därpå upp från bänken och fick se att tasken vari hans taskbok låg var genomskuren på tre ställen med kniv varvid han sa till Wagner: ”Hwad skall du i min task, Karl!” Wagner begav sig genast ut, men stoppades senare av fjärdingsmannen Anders Påhlsson, som frågade honom om det var han som skurit hål på tasken, vilket han förnekade.

Soldaten Wagner berättade, att han varit på marknaden för att avyttra några glas och hade varit i krögare Scheffmans bod tillsammans med glasförare Lindberg, soldaterna Åkesson och Buch samtidigt med Nils Jönsson för att taga en sup brännvin. Det var trängsel, och obekanta personer stötte till Wagner, så att han föll på Jönsson. Det fanns inga andra bevis mot Wagner än den lilla kniven. Han erkände att han blivit dömd för stöld två gånger och fått som straff 40 par spö respektive vilket han pliktat med penningar.

Lindberg berättade att han kommit till Ask för att träffa sin släkting Magnus Monser från Alundbruket, som brukade fara omkring på marknader med glas och hästar. Han hade inte funnit honom men hade stannat kvar på platsen och gått in i nämnda bod. Av en händelse hade den beslagtagna rakkniven, som han haft på sig, fallit ner på golvet. Han uppvisade ett pass utställt på honom den 4 juli 1780, varav inhämtades, att han blivit glasförare med ett parti glas tillverkade vid glasbruket Liljedahl i Skåne för att avyttra i minut såväl utom som inom marknader.

De anklagade åberopade sin oskuld. För att ha utbrutit i eder dömdes emellertid Wagner till 1 rdr 32 sk och Lindberg 8 rdr 16 sk.

Även 1783 omnämnes Ask marknad. Då anklagas Olof Pehrsson och drängen Olof Thufvesson i Sonarp för att 16/4 1783 ha överfallit Pehr Christensson från N.Djurup på allmän väg från Ask marknad

Marknaden i Ask tycks ha upphört under 1800-talet eller tidigare. Jag har bara lyckats finna uppgifter om den från vissa år under tiden 1774 -1790. Varken i ”Lilla” eller ”Stora dagboken” skrivna av Sven Persson respektive Per Svensson (far och son) nämnes Ask marknad. Sven Persson skriver i samband med sin trolovning 1784 med pigan Troen Jönsdotter i Gillastig: ”Samma år börja de at slå (slåttern) derstedes nästa dagen efter Åby marknad, då var iag med dem.” I den ”Stora dagboken” från 1815-1819 finner jag inget omnämnande av något marknadsbesök, och hade Ask marknad funnits kvar, hade Per Svensson självklart besökt den och skrivit om besöket.

1790 fanns dock Ask marknad fortfarande enligt unga fröken Wiveka Stures anteckningar från det året. Wiveka var då 14½ år gammal och begick Herrens heliga nattvard den 2 april. Samma månad besökte hon tydligen Ask marknad, eftersom Trolle-Bonde skriver följande kommentar: ”Att besöka marknader hörde till ungdomens nöjen; så omnämnes marknaden i Ask; där sågs en laterna mágica, en karl, som hade en björn, en markatta och hundar, som dansade”.

Ask marknad hölls tydligen normalt den 18 april. 1783 uppges datumet den 16 april, vilket säkert beror på att den 18 var långfredag det året.

Åby marknad i Norra Åsbo härad

Den närmaste marknaden med boskap var den fria marknaden i Åby (Klippan). Denna marknad hade enligt vissa uppgifter tidigare under ett par hundra års tid varit förlagd till Göingevången i västra delen av Riseberga. Detta område är idag en betesmark, men fynd i form av gamla mynt visar att platsen användes som marknadsplats redan på 1500-talet och fram till 1700-talet, tills marknaden flyttades till Åby, där fyra stora landsvägar strålade samman. I likhet med orterna Hörby, Sjöbo och Broby finner vi utvecklingen gästgivargård - tingställe - marknad också i Åby, som fick sin gästgivargård 1683 och rätten att hålla marknad 1767. När orten blev köping 1945 ändrades namnet till Klippan, men Åby marknad finns fortfarande kvar till namnet.

Åboarna Tufve Svensson uti Ask och Sven Tufvesson i Vindfälle samt drängen Olof Tufvesson från Kongaö anklagades 17/5 1779 (§ 25) vid Onsjö häradsrätt för att på väg hem från sistlidna Åby marknad ”wåldsammeligen under dryckenskap kullgjort bonden Sven Jepsson och fördärfwat dess redskap samt tillfogat honom blånader och blodwiten”. De nekade till anklagelserna samt ”förebar att de allenast mött Sven Jepsson men inte honom på minsta sätt förolämpat”. Vittne var skärsliparen Anders Lundbom från Ask, men han ägde inga kunskaper i målet. Eftersom Åby marknad var den 13 juli måste händelsen ha inträffat föregående år.

Marknaderna i Vittsjö och Loshult var också utpräglade kreatursmarknader, men jag undrar om någon från Svalövsbygden begav sig så långt iväg. Intressant beträffande Loshult är att Linné vid sitt besök den 17 maj 1749 omnämner orten som marknadsplats. Så här skriver han: ”Här är en marknadsplats, som för ett par år sedan först blev anlagd att hållas den 4 januari och 1 september, där oxar och hästar förnämligast säljas.” Som synes var marknadsdagarna desamma 1780.

Hallaröds och Hörby marknader

Jag har tyvärr inte funnit någon uppgift om hur långt tillbaka marknaden i Ask hade funnits. En äldre marknad som inte längre existerade 1780 var marknaden i Hallaröd, vilken hölls i samband med Sankt Olofsdagen den 29 juli. Hallaröds kyrka med närbelägna Sankt Olofs källa var under medeltiden en vallfärdskyrka och centrum för Sankt Olofskulten, och en marknad som hörde till den hade med tiden tagit form som en frimarknad. Greta Gröndahl skriver: ”Borta i öster, på Sture Svenssons ägor, ligger den gamla marknadsstenen, som marknaden hölls kring, och där är inhuggna trappsteg i den.” På 1740-talet föreslogs emellertid, att marknaden i Hallaröd skulle flyttas till Hörby by. Ett motiv för att flytta marknaden var att platsen i Hallaröd inte lämpade sig för kreaturshandel, och dessutom hölls marknaden vid fel tidpunkt i brådaste skördetid. Marknaden överfördes till Hörby i Frosta härad enligt ett kungligt brev daterat 10/12 1747, eftersom biskopen var mäkta förgrymmad över det vilda livet i Hallaröd. Liksom Åby låg Hörby i boskapsskötselns område, och den.första marknaden på denna ort uppges ha hållits den 29 juli 1748 men tidpunkten ändrades efter något år till 5-6 juli, eftersom vädret ofta ansågs vara bättre vid den tiden. Hörby marknad blev mycket fördelaktig för en talrik allmoge, där det första dagen idkades hästhandel. Lantmarknaden i Hörby blev den största i Skåne och Åby marknad kom på andra plats.

En dödsnotis från 1703 i Hallaröds kyrkobok påminner om Hallaröds marknad: Den 26 juli blev Svän Nilson ifr Lund här på marknadsplatsen i Hallaröd ihjälslagen af Magnus Måhler ifrån Heglinge sn och blef begr torsd. därefter, som war d 30 juli. Hans ålder war 28 år. Marknadsdagen var ju den 29 juli, men dråpet skedde tydligen söndagen den 26 före marknaden Ett annat omnämnande av Hallaröds marknad i kyrkoboken gäller ett 5½ år gammalt barn som begravdes söndagen den 30 juli 1732. Han uppges ha avlidit vid Hallaröds marknad och varit barn till borgaren och krämaren Jöns Hielm från Växjö

Örkelljunga och Fagerhult

Lantmarknadern i Örkelljunga var från början Ängelholms stads enskilda och var liksom den närbelägna marknaden i Ängelholm en utpräglad kreatursmarknad. Som synes finns Örkelljunga upptagen med både vår- och höstmarknad på kartan över marknaderna 1780, medan Fagerhult saknas. De bägge marknaderna i Örkelljunga drogs in, eftersom orten enligt uppgift låg för nära Ängelholms och andra marknader. Istället var marknaden förlagd till Fagerhult under åren 1802-1853 med årlig marknadsdag den 15 sept. På Fagerhults marknad handlade man främst med kreatur, hästar, hantverksvaror, furutimmer och tjära.

Det omtalas att Fagerhults marknad med tiden blev en tummelplats för en skara brännvinssupare och slagskämpar, vilket kanske var en av anledningarna till att den senare drogs in. År 1816 hade Jon Jönsson i Björkebacken i Kågeröd 1) besökt Fagerhults marknad. Enligt kyrkoboken uppges han nämligen död den 17 september 1816 på resa från Fagerhults marknad, och han dog ”deraf att genom Hästens fall der han red blef skadad till Bråk”. Kanske berodde olyckan på att han inhandlat både brännvin och en ny häst på marknaden.

Spångens marknad

Vid Spången nära en övergång av Rönneå växte det för över 200 år sedan upp en marknadsplats, Spånga Torg. En naturlig mötesplats där det såldes kreatur, kött, fläsk, och ägg. Vid marknadsplatsen byggdes en krogstuga där köpare och säljare kunde besegla och fira sina affärer. Spångenkrogen är känd från 1846, och efter tio år upphöjdes Spången till Gästgivaregård och blev samtidigt ordinarie station för postdilligensen. Vägfarande övernattade, åt sig mätta och vilade ut efter sina strapatser.

Marknader och torgdagar i 1800-talets almanackor

Landfolk på hemväg från marknad. Ur Konst och Nyhets Magasin 1818.

I förteckningen över marknader i 1851 års almanacka upptas Fagerhults marknad (i Kristianstads län) den 16 september, vilket var en tisdag. Denna marknad uppges pågå mer än en dag men saknas i senare förteckningar, eftersom den drogs in 1853. År 1888 finner vi Åby marknad den 20 juni (saknades 1851) som en av de frimarknader ”å hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifvit betydligare kreaturshandel ega rum”. Det finns även marknader som uppges vara ”afsedda för handel med kreatur och landtmannavaror”, och bland dessa finner vi Vittsjö marknad den 5 april medan Loshult saknas. Troligen hade man börjat med att på vissa orter hålla återkommande marknader varje månad, fast dessa finns inte upptagna 1888. Däremot finns det 1892 en särskild förteckning över ”Marknader och Stortorgdagar i Skåne hvarje månad”. Bland dessa kan nämnas Kågeröd: första torsdagen, Landskrona: tredje torsd, Teckomatorp: tredje tisd, Tågarp: andra tisd och Åby (senare Klippan): tredje onsd samt den 20 juni.

Nutida marknader

I äldre tider var landsbygdens befolkning hänvisade till städerna, marknaderna och kringresande västgötar för sina inköp. Genom att det på 1860-talet blev tillåtet att etablera handelsbodar på landsbygden kom marknaderna att minska i betydelse. Samtidigt blev det tack vare de nya kommunikationerna lättare att besöka städerna, vars torghandel blev populärare än marknaderna på landsbygden, men under 1700-talet var det landsbygdsmarknaderna som var de viktigaste.

Landets mest kända marknad i våra dagar är väl Kiviks marknad, som har anor från medeltiden. Denna och andra sommarmarknader på olika platser i Skåne har självklart inte alls samma betydelse som marknaderna före industrialismens genombrott. Deras främsta uppgift förutom att bjuda på underhållning är väl att bevara en gammal tradition och att försöka ge en så verklighetstrogen bild som möjligt av flydda seklers bondesamhälle. Många av de gamla marknaderna har levt kvar, några har tagits upp igen och en del såsom Röstånga marknad tycks ha kommit till utan någon synlig historisk koppling. Ask marknad återuppstod på 1960-talet i idrottsföreningens regi, men den somnade in igen på 80-talet.

1) Jon Jönsson i Björkebacken var bror till Sven Jönsson, g m skärslipare Anders Lundboms dotter Anna Greta. Svens och Anna Gretas dotter Hanna Svensdotter avrättades 1853 för mordet på snickare Lindvall i Vindfälle. Hannas farmor Karna Lassesdotter i Björkebacken gifte sig 1743 med Jöns Jonsson från Verums socken i Göinge. Möjligen var det därför Hanna Svensdotter kallades ”göingekärringen”.

Ordförklaringar

enskild marknad var avsedd för handel mellan marknadsstadens borgare och bygdens bönder.
frimarknad var marknad där alla typer av handlare och hantverkare fick avyttra varor, oavsett vilken ort de kom ifrån.
glasförare var glasvaruförsäljare som for runt med hästskjuts och sålde sina varor, främst på torg och marknadsplatser.
laterna magica är en apparat med vilken man kan projicera ljusbilder. Uppfanns 1665.
pagana av lat. paganus, lantlig
taskbok, större plånbok
urbana som hör till staden

Viktig källa förutom tingsprotokoll har varit Börje Hanssens doktorsavhandling: ”Österlen. Allmoge, köpstafolk & kultursammanhang vid slutet av 1700-talet i sydöstra Skåne”

Även om boken delvis handlar om marknaderna i hela Skåne, står det dock ingenting om Ask marknad i texten. Bland andra källor kan nämnas Skånes Fagerhult i gamla tider av Roland Kristensson, Sevärdheter i Hallaröds kyrka av Greta Gröndahl samt Svenska Folket genom tiderna.