Slškt och Bygd 08:2
Omslaget

Herrevadskloster, Dragesholm och Svalöv

- Bengt Nordahl -

Omkring 1144 sändes abboten Robert och 12 munkar åtföljda av 9 lekmän från cistersiensklostret i Citeux till Herrevad vid Rönneå för att grunda Danmarks första munkkloster. Lekmännen var hantverkare, jordbrukare, mjölnare etc. Det var ärkebiskopen Eskil i Lund som donerat jordområdet och kanske också en där belägen gård, och han lär också själv ha bekostat klostrets uppbyggnad.

Den äldsta och mest kända bilden av Herrevadskloster är från 1680 men utgavs i bokform av Abraham Fischer 1758. I förgrundnen syns ruinerna av klosterkyrkan och längst till höger ladugården på andra sidan Sorrödsbäcken med klostrets mölla (kvarnhuset) längst ner.

Cistercienserna tillhörde en praktiskt arbetande orden som bidrog till att öka klostrens rikedomar. Deras munkkloster anlades på sådana platser, där man kunde utnyttja naturens tillgångar i form av vattenkraft, betesmarker, fiskevatten, skog och mineraler.

Missionsverksamheten bör ha varit en självklar del av munkarnas arbete, och på grund av herrevadsmunkarnas intresse för och skicklighet i arkitektur manifesterades denna verksamhet i kyrkobyggande arbete. Det går inte att bevisa samarbete mellan de byggande munkarna och stenmästarna som blev friställda efter att Lunds domkyrka invigts, men säkerligen tog munkarna del i arbetet med byggandet av en del stenkyrkor i klostrets närhet. Det religiösa livet i trakten var under medeltiden mestadels knutet till Herrevadskloster, och den närbelägna Riseberga kyrka antas ha varit ett kapell, medan klosterkyrkan kanske varit församlingskyrka. I ett kungligt brev från 1551 står det att klostret ägde ”et helt sogn kaldet Risseberig Sogn”. Om tillkomsten av den ursprungliga medeltidskyrkan i annexförsamlingen Färingtofta lär man inte veta mycket, men klostret hade försorg även om denna kyrka. Munka Ljungby kyrka från senare delen av 1100-talet förmodas också närmast ha varit ett kapell, som byggdes av munkarna på klostret. Det är inte känt om Herrevadskloster hade något att göra med tillkomsten av kyrkan som Mårten Stenmästare byggde i Svalöv i slutet av 1100-talet, men klostret hade patronatsrätt till kyrkan och utsåg församlingens präster.

På Herrevadskloster ägnade munkarna sig också i hög grad åt studier, och klostret hade ett av provinsens förnämsta biblioteken. Av detta finns dock endast en liten bok i kvartoformat bevarad som bla innehåller kommentarer till Moseböckerna och på vars försättsblad står ”St. Mariae Herrevadensis”. Lauritz Weibull har liksom andra forskare förmodat att det funnits handskrifter av Saxo1) i klostrets bibliotek. Somliga anser att när Saxos stora verk Gesta Danorum första gången skulle tryckas, så kom manuskriptet från Herrevad.

Herrevadskloster var Skånes största kloster efter augustinerklostret i Dalby. Det kom att tillhöra Danmarks rikaste med ett godskomplex på 400 gårdar eller fler i sin ägo. Många av dessa var egendomar skänkta till klostret med begäran om att det efter donatorns död skulle hållas gudstjänster med förbön för den döde. När reformationen genomfördes i Danmark 1536, drogs klostren in till danska kronan, men abbotarna fick stanna kvar som godsförvaltare och församlingspräster (om de lämnade sin katolska tro).Herrevadskloster kom då tillsammans med alla sina gårdar att bilda ett eget län.

Abboten Lauritz och Sten Bille

Klostrets siste abbot och ledare under den katolska tiden hette Andreas (Nielsen), och han efterträddes 1548 av Lauritz (Severinsen), som fick ta över ansvaret för Herrevadsklosters förvaltning. I maj 1556 kom befallning till abboten att låta uppgöra jordeböcker över Herrevads läns inkomster och egendom, innefattande även dess skogar, ängsmarker och fiskevatten, och i Kancelliets brevböcker står ”at efterdi Abbed Lauritz i Herritsvad Kloster har berettet” har klostret en hel socken och dessutom flera gårdar. Bland dessa gårdar fanns två i Konga socken kallade Kloberöd. I Stenestad nämnes förutom Munkabo, Magleröd, Klöva och Gålarp,1 Gaard kaldet Krogholm, 1 Gaard kaldet Dragröd (Dragseröd). De två sistnämnda gårdarna sammanslogs senare till Dragesholm. En bestämmelse utfärdades att Riseberga socken och alla gårdar skulle utgöra en ”birk”, dvs landsrätt eller rättsområde. Abboten var skyldig att hålla ”birketing” i Riseberga. Han blir till allt annat också ett slags domhavande, en landsdomare.

Del av kyrkoruinen med kapellet (gamla sakristian)

År 1565 fråntogs abbot Lauritz förvaltningen av Herrevadskloster och det förlänades till den danske stormannen Sten Bille. Lauritz skulle dock förses med nödigt underhåll och svara för kyrkotjänstens vidmakthållande. Han dog 1572, och hans gravsten finns ännu bevarad. Sedan man 1585 slutat hålla gudstjänster i klosterkyrkan, fick denna förfalla, och till slut störtade taket in. 1691 fick tyska församlingen i Malmö tillstånd att hämta sandsten från kyrkan i Herrevad vid uppförandet av Caroli kyrka, varvid arrendebönderna fick frakta stenen till Malmö. Under 1980-talet skedde utgrävningar i kyrkoruinen och ovan mark står i dag delar av kyrkans kor och den östra munklängan.

Herr Sten var morbror till Tycho Brahe, vars fader Otte Brahe dog 1570. Tycho lämnade då studierna ute i Europa för att bosätta sig på Knutstorp men tillbringade också mycken tid på Herrevad. Morbrodern uppmuntrade Tychos naturvetenskapliga studier och lät bygga ett laboratorium åt honom. Där utfördes många alkemiska experiment, dvs man försökte tillverka guld, vilket vid den tiden var på modet hos många adelsmän och kungar. Guldet skulle Tycho och hans morbror använda till ett alldeles speciellt ändamål, nämligen papperstillverkning. Något guld blev det självklart inte, men 1570 anlades ett pappersbruk, som senare kom att heta Klippan och blev Nordens äldsta. Papperet tillverkades av växtfibrer från lin och blev en dyr produkt, varför Tycho i en dikt vädjade till de danska kvinnorna om hjälp: ”Ni danska kvinnor uppoffra av kärlek till fädernelandet Edra linnekläder själv, för att icke våra förfäders bedrifter skall bliva övergivna till glömskan.” Sten Bille anlade även ett glasbruk på platsen.

Kvällen den 11 november 1572 hade Tycho tillbringat i sitt laboratorium. På väg över borggården upptäckte han plötsligt en ny och klart lysande stjärna (en supernova) i stjärnbilden Cassiopeia. För att vara säker på sin iakttagelse tillkallade han folk och fick upptäckten bekräftad. Han gav stjärnan namnet Stella Nova, den nya stjärnan, och fortsatte att studera stjärnan under ett års tid. Tycho lät 1573 trycka och ge ut sina iakttagelser i Köpenhamn under titeln ’De nova Stella anno 1572’. Denna skrift blev början till hans berömmelse och bröt helt med uppfattningen att allt var oföränderligt i rymden.

Till förvaltningen av Herrevadskloster hörde också patronatsrätt över Munka Ljungby pastorat, vilket föranledde en del tvister med pastoratet. Våren 1612 blev Sten Billes och Kirsten Lindenows son Anders Bille länsherre till Helsingborgs och Herrevadsklosters län. Färingtofta kyrka uppgavs vara förfallen, och vid senare förnyelse av förläningsbrevet uppmanades Anders Bille att låta reparera kyrkan och se till att tiondet i fortsättningen utgick till kyrkans underhåll.

1633 blev riksrådet och riksamiralen Jörgen Wind länsherre på Herrevadskloster, och under hans tid som länsherre renoverades klostret. Bland villkoren i förläningsbrevet betonas hans ”jus patronatus” till Riseberga, Färingtofta och Svalövs kyrkor, och att han akulle uppbära den årliga räntan från dessa pastorat men att han samtidigt var skyldig att hålla de tre kyrkorna ”ved god Haevd og makt”.

Herrevadskloster under den svenska tiden.

Karl X Gustav gav Herrevadskloster till den ryktbare Corfitz Ulfeldt, och senare kom det till fältmarskalken H.K. von Königsmarck. Under skånska kriget var Karl XI och hela hans här förlagda vid Herrevadskloster sommaren 1678, och under kriget med Danmark 1709-10 blev det plundrat och härjat av danska trupper. Från 1691 var slottet översteboställe för Norra Skånska Kavalleriregementet fram till 1727, då Tomarp övertog denna funktion. 1816-19 uppfördes den nuvarande empirebyggnaden, som består av tre sammanbyggda längor kring en borggård, där mittbyggnaden innehåller delar av det gamla klostrets portlänga. Samtidigt uppfördes de kasernbyggnader, som ligger norr om slottet och som fram till 1900-talets början användes av Skånska Husarregementets exercisskvadroner. Herrevadskloster har under 1900-talet bl.a. varit remontdepå, dressyranstalt och utbildningsplats för flygvapnet. Numera är slottet i privat ägo och består av hotell och restaurang.

Norra Svalöv

Större delen av Norra Svalövs socknen tillhörde klostret, och byn Munkagårda (munkarnas gårdar), Svalövs yngsta by, kom som namnet visar till under denna tid. Hur det gick till när Svalöv drogs in i Herrevadsklosters godskomplex vet vi inte, men det är känt, att den danske kungen Erik Ejegod (1095-1103) ägde fyra bol (gårdar) i Svalövs by. Dessa överlät han till domkyrkan, och Erik Forslid gör gissningen att dessa domkyrkohemman genom ärkebiskop Eskils försorg överfördes till Herrevadskloster, som ju var hans egen skapelse. Det är tänkbart att dessa hemman kom att utgöra begynnelsen till klostrets senare jordförvärv i socknen. Praktiskt taget hela Svalöv kom med tiden att tillhöra klostret, fast socknen var ju mindre då än senare. Även prästgården hörde till Herrevadskloster, som hade patronatsrätt till kyrkan, vilken man var skyldig att underhålla, men man tillsatte även präster (kapellaner), säkerligen munkar. Av dessa är dock ingen enda känd till namnet, beroende på att Herrevads nekrologium förstördes vid universitetsbibliotekets brand i Köpenhamn 1728.

Innan Sten Bille övertog Herrevadsklosters län hade en del gårdar, som sammanfattades under Svalövs län, getts som pant för ett av Else Ulfstand till danska kronan lämnat lån. Länet övertogs 1564 av riksrådet Axel Tönnesen Wiffert (grundare av Axelvolds gård). Genom ett mageskifte med danske kungen 1579 (byte mot gods på Fyn och norra Jylland) blev han ägare till följande gårdar i Svalövs län: 1 gård i Skognäbben, 2 gårdar i Skogsgård, 1 gård i Källstorp, 4 gårdar och 1 bolshus i Karretofta, 4 gårdar och 1 gatuhus i Munkagårda, 1 gård i Lönstorp. Resten av Svalövs län förvaltades av hans arvingar ända till år 1598. Genom ett nytt mageskifte 1607 utvidgades Axelvolds gods med tio gårdar i Norra Svalöv, av vilka tre var öde.

Sten Bille hade dock kvar patronatsrätten över Svalövs kyrka till sin död 1586. I ett kungligt brev från år 1594 till Sten Billes änka Kirstin Lindenow omtalas, att ”Hr Oluf Jensen, sognepräst till Svale var bekymrad över sin prästgård som brunnit ner till grunden. Fru Kirstin blev därvid uppmanad att låta honom få en del byggtimmer från Herrevad och hjälpa honom att bli ihågkommen av präster och annat folk i hennes län. Prästen bodde emellertid inte i den rätta prästgården utan var då liksom senare hänvisad till klockargården, N Svalöv nr 16. Under den katolska tiden hade klostret nämligen endast tillsatt en vikarie-präst (kapellan), som fick en viss ersättning av klostret, medan man för egen del disponerat över prästgården. Många klockare hade bättre inkomst än prästen i Svalöv men knappast klockaren i Svalöv. Han bodde i ett gatuhus och måste försörja sig som veckodagsbonde till Axelvold. Menigheten klagade även på bristfälligheter i kyrkan och i vapenhuset. Anders Bille, som då var länsman över Herrevadklosters län, hade omvårdnaden av kyrkan och fick order att undersöka saken.

Enligt ett kungligt brev 1632 skulle ”sogneprästen och hans efterkommande i Svale” återfå den rätta prästgården, Norra Svalöv nr 2. När gården blev ledig skulle prästen flytta dit, och klockaren skulle då tillträda bostället, som prästen nu bodde på. Tro nu inte att det blev så! Hans Pedersen som varit informator på Axelvold kallades nämligen till kyrkoherde i Svalöv, sedan han lovat att inte kräva, att prästgården i enlighet med 1632 års kungliga brev skulle återställas till kyrkoherden. 1655 drabbades Hans Pedersen även av den mycket svåra olyckan, att klockarbolet som han bebodde brann ned på påskdagen. Hans hustru blev innebränd, och hennes ”öfverlefwor och ben uppsamlades uppå ett lakan och i kyrkan begrafwades”. Det är intressant att notera att enligt 1670 års jordrevningsprotokoll hade kyrkoherden Hans Pedersen åren 1660-64 mot landgille brukat ett par öde kronohemman i Södra Svalövs by.

Slutligen kan tilläggas, att kyrkoherden aldrig återfick den rätta prästgården och klockaren inte heller sitt rätta klockarboställe. Konflikten lär inte ha lösts förrän in på 1900-talet, då prästen kom att avlönas kontant och med fri bostad. Innan dess hade en väsentlig del av prästens inkomst utgjorts av avkastningen från det lilla jordbruket på N Svalöv nr 16

Dragesholm

En källa förlägger Dragesholms tillkomst till omkring 1630 genom sammanslagning av de båda bondgårdarna Krogeholm och Drogseröd. 1641 fick Jörgen Wind besked om att övertaga Dragesholms län och överlämna Herrevadsklosters län till räntmästaren Sten Beck.

Vid freden i Köpenhamn 1660 fick Danmark tillbaka Bornholm, men den danske kungen blev tvungen att ge ekonomisk ersättning till Sverige. Det skedde genom att 18 adelsgods i Skåne löstes in från sina tidigare ägare och överlämnades till Sveriges kung. Bland dessa s.k. ”Bornholms vederlagsgods” fanns Herrevadskloster och Dragesholm. Det senare blev alltså svenskt kronogods, och under sätesgården lydde större delen av gårdarna i Stenestads socken.
Kyrkoherden Erik Herlin i Kågeröd och Stenestad var tjänstledig under flera år, och det är intressant att notera att tiden sammanfaller med att han 1713 köpte säterirusthållet Dragesholm, som enligt det bevarade syneprotokollet från 1713 var i synnerligen dåligt skick, och Herlin kostade på gården omfattande reparationer. Det är okänt om köpet av Dragesholm hade något samband med branden av Kågeröds prästgård 1705.

1) Saxo, med tillnamnet Grammaticus, död i början av 1200-talet, var en dansk historiker, författare och sekreterare hos ärkebiskop Absalon av Danmark i Roskilde, samtida med kung Valdemar den store av Danmark. Han skrev bland annat en dansk rikshistoria i 16 böcker, Gesta Danorum (Danernas historia, eller Danernas bedrifter), som på latin skildrar Danmarks historia till år 1185 och också innehåller den danska versionen av många myter och sagor, bland annat den tidigaste versionen av Hamlet.

Källor:

Stenestadsorten – en gammal kulturbygd
Sylve Åkessons sidor om Skånska slott
Sven-Åke Rosenberg: Herrevadskloster
Erik Forslid: Svalövs historia del II

Omslaget