Slškt och Bygd 07:2
Omslaget

Skolmästare, skolhus och skolundervisning i Kågeröd och Stenestad

- Bengt Nordahl -

Den danske ”degnen” skulle undervisa ungdomarna i katekesen varje söndag i kyrkan och några gånger om året i socknens övriga byar. Under försvenskningens genomförande i Skåne blev denna undervisning viktigare, då barnen skulle undervisas i den svenska ABC-boken och katekesen. I stora församlingar med många barn och ungdomar kunde detta bli svårt att hinnas med enbart av klockaren. Som lärare påstås ofta ha anlitats någon som var oförmögen till vanligt kroppsarbete, ibland gamla avskedade soldater, som bedrev ambulerande undervisning i de rotar socknen var indelad i. Detta var en förberedande undervisning till nattvardsläsningen som blev allmän omkring 1750. De unga fick nämligen inte gå till nattvarden utan att kunna katekesen.

Två biskopsvisitationer

I protokollet från biskopsvisitationen i Kågeröd och Stenestad 1698 kan man läsa följande: ”oh medan barnen äro månge oh Ungdomen stor så at klåckarn (Jöns Pålsson) eij kan hinna medt alle at informera, ty måste man vara omtänkt om een Sokne scholemästare honom til hielp.”

1742 får vi veta att en skola är inrättad ”till hvilken Sahl ammiralen, Baron Hans Ankarstierna på Knutstorp gård donerat 500 daler Smtt af hwilkens interesse (ränta) en Scholemästare underhålles.” Det uppges att sedan 1739 är 100 personer undervisade i ”sina nödige Christendoms stycken och annor i läsande skrifwande oh räknande af Scholemästaren Nils Norgren som af Pastor gifwes thet loford at han flitigt skiöter thenne sysslan samt förer ett stilla oh gudfrucktigt lefwerne.”

Några skollärare före 1842

Huruvida Nils Norgren (Nordgren) som lovordades av Klerck även tjänstgjorde som skollärare i Stenestad är okänt. Fadern lär ha varit Wiar Nordgren, och han uppges vara född i Malmö 1714 enligt 1773 års husförhörslängd, där han upptas i Norregårdshus med dåvarande hustrun Karna Lassesdotter och Karnas dotter Hanna Jönsdotter, som var yngsta dottern i ett tidigare äktenskap med Jöns Jönsson i Björkebacken. Vid vigseln 1739 med första hustrun Hedvig Sophia Norman kallas Nils Nordgren skolemästare och bodde i Wiborgshuset. 1746 bodde han i Påhlstorp och åtminstone från 1748 i Norregårdshus. Vid sin död 1789 uppges, att Nils Norgren ”i 40 år innehaft en af herrskapet på Knutstorp anordnad schola”.

Det har inte lyckats finna omnämnandet av någon skolemästare före Nils Nordgren. Samtidigt med honom verkade dock tydligen under några år Christian Lundstedt som dog 1772 i Lundahuset. Han blev endast 28 år gammal, och i dödsnotisen kallas han Socken Scholemästare och uppges ”uti 4 åhr och med all nijt underwist ungdomen uti dess Christendoms kundskap”.

När det talas om skola avses inte skolhus utan skolundervisning vilken, innan fasta skolor inrättades, skedde med s.k. ambulerande (ambulatorisk) undervisning, dvs skolläraren flyttade mellan byarna och rotarna, varvid han oftast höll skola i någon av bondstugorna. När skolan pågått där ett bestämt antal veckor, packade ”mäster” ner böcker och andra skolsaker och flyttade till en annan rote.

Skolhuset som upptas 1798 finns nederst på kartan vid vägen mot Möllarp. Efter 1842 ersattes det med nytt skolhus på Kågeröd nr 6 (Pepparhus).

I 1798 års husförhörslängd nämnes dock ett Schole-Hus i Kågeröds by. I detta upptas Scholm. Per Svensson född 7/4 1762 i Stenestad med sin hustru Sissa Jönsdotter. Vid vigseln 21/2 1797 i Kågeröds prästgård kallas han tjänstedräng, och han var dräng på gården Benarp vid sonen Svens födelse den 25 maj samma år. Per Svensson bör vara son till Sven Bengtsson och Ellna Jeppasdotter på Smedjebacken, men hans födelsedatum lär dock vara felaktigt, eftersom det avser en äldre bror med samma namn som dog 8 dagar gammal. Per Svensson måste i stället vara född 28/2 1763.

1835 omtalas att skolläraren Pehr Svensson på grund av ålder och sjuklighet var alldeles ur stånd att fortsätta med undervisningen. Han flyttade 1836 från Scholehuset, och 1839 uppges han ha dött av ålderdomssvaghet. Som biträde i tjänsten utsågs husmannen Jon Pehrsson från Ormastorp i Ottarps socken, som förut undervisat barn i både Kågeröd och Stenestad. Han antog följande lönevillkor:
1:o För varje barn som blått läser betalas 1 sk Bco veckan och för den som skrifver 1 sk 4 rst Bco. Från Knutstorp gifves årligen 5 Rdr Bco för de fattiga.
2:o Jon Persson erhåller föda i Socknen på det ställe der undervisningen sker, hvarvid märkes, att han kommer att qvartera på det ställe der han slutat undervisningen till dess en ny termin börjar.
Undervisningen kommer att börjas d 1 instundande September och fortfare till d 1 Maj med undantag af Julhelgen.

Nils Andersson var född 8/4 1806 och var son till åbon Anders Nilsson och Boel Andersdotter på hemmanet Sånarp 3 i Kågeröd. Han upptas efter faderns död först som ogift åbo, men 1828 vigdes drängen och tillträdande frälseinsockne hemmansåbon Nils Andersson i Sånarp med pigan Boel Nilsdotter i Böketofta.

Han var i flera år åbo i Sånarp, men vid sonen Nils födelse 1838 kallas han f.d. åbo, och vid de tre följande barnens födelse var han skolmästare och bodde i Kågeröds by. År 1838 utsågs nämligen f.d. åbon Nils Andersson i Sånarp till skolmästare, efter att hans skicklighet hade blivit prövad och godkänd av pastorn. Det står om honom att han var känd såsom en skicklig barnlärare som ofta förut ”bestridt kyrkosången”.

Nils Andersson skulle från d 24 oktober 1838 bo i samma skolhus i Kågeröd som Per Svensson tidigare bebott och begagna den hage som hörde dit. Han skulle uppbära hela skolmästarlönen bestående av ”1 k (kappe = 4,6 liter) råg och 1 k korn af hvarje 3/8 hemman, 1 k råg af hvarje ¼ mtl, 1 k korn af 1/8 mtl och af hvarje husman med jordegendom, hvaremot den förre skolmästaren, som 2ne år haft halfva lönen i undantag skall af församlingen hållas skadelös på så sätt, att den som till ordinarie Skolmästaren lemnar 1 k råg, ger den gamle ½ k råg.” Vid undervisning ”på omgång” (ambulerande skola) skulle han erhålla fri föda. Med undantag av en månad under höhösten och en månad under jultiden skulle han oavbrutet undervisa. (1853 gällde tydligen delvis andra regler. Då står det att såväl den fasta som den ambulerande skolläraren skulle föda sig själv, såvida inte någon frivilligt gjorde det. Eftersom det skulle vara för besvärligt att föra med sig mat till de ställen där skolan hölls, skulle dock skolläraren ha rättighet att mot skälig ersättning erhålla födan på det ställe där skolan hölls.)

Varför han bytte yrke är okänt (men kanske hade han råkat ut för någon olycka). Troligen var det kyrkoherden Anders Tullgren eller snarare dennes efterträdare Jakob Petersson, som kanske tillsammans med greven på Knutstorp ansåg honom vara lämplig och uppmanat honom att pröva på yrket. Vid husförhöret 1828 hade han a (väl) i innanläsning och b (försvarlig) i katekes och förklaringar men 1834 hade han a i allt. Dessutom är det omvittnat, att han hade en vacker handstil och en god sångröst.

1842 års folkskolestadga

Långt fram på 1800-talet ansågs det vara hemmets sak att bibringa barnen läskonstens första grunder. Efter den allmänna folkskolestadgans införande 1842 skulle det finnas minst en skola, helst en fast, i varje församling. Läraren borde vara examinerad vid något seminarium och skulle vara en man, men 1858 fick kvinnorna rätt att undervisa. I varje församling skulle kyrkostämman välja ett skolråd med minst fyra ledamöter, och självskriven ordförande var prästen.

Sockenstämmoprotokollet från Kågeröd den 20 feber 1842 ger följande upplysning:
Greve D Wachtmeister ledd av ädelt nit för undervisningens befordrande har till att inrätta en fast skola öfverlåtit sitt i Kågeröd by egande torp, (Kågeröd nr 6) Pepparhuset kalladt med därtill hörande åbyggnader, trädgård, tomt och i det s.k. Lia belägen åker utgörande ung. 1½ tnl. Åbyggnaderna å nämnda lägenhet, som utgöres av 2ne längor, den ena inredd till nödige uthus, den andra till boningsrum woro i sådant skick, att de tarfvade föga reparationer så vida de skolat begagnas för sitt fordna ändamål (krogrörelse). I och för en fast skola åter saknade boningshuset en tillräckligt stor lärosal helst om Lancaster methoden vid en ny lärares antagande komme att begagnas. I följe häraf föreslog pastor att af ifrågavarande boningshus de i sednare tider uppförde gafvelrummen jemte kök och bakugn skulle kvarstå oförändrade såsom varande tillräckliga för en blifvande Skol Lärares enskilda behof, hvaremot den öfriga delen af nämnda hus skulle rifvas och i dess ställe uppföras en rymlig och ljus sal 12 aln lång och 9 ¼ aln bred af eke korsvirke med tegel under halmtak.

Den på församlingens bekostnad byggda och färdiga skolsalen förevisades av pastorn den 2 oktober 1842, och den förste läraren i det nya skolhuset blev skolmästare Carl Rothe, som uppges inflyttad från St Köpinge den 1 januari samma år. Han blev emellertid uppsagd redan följande år, eftersom församlingens medlemmar var missnöjda med honom ”alldenstund han som varande lomhörd, mindre nöjaktigt kunde undervisningen bestrida”.

Scholehuset från 1798 stryks 1842 i husförhörslängden, och i fortsättningen kallas det Möllarps fattighus. Nils Andersson flyttade till Stenestad (se nästa kapitel) men återvände följande år och flyttade in i skolhuset på Kågeröd nr 6 efter Carl Rothe. Där bodde Nils Andersson kvar tills man byggde ett nytt skolhus på platsen. Då flyttade han först till Viborgshuset, där bl.a. Nils Nordgren bott 100 år tidigare. 1854 flyttade han till ett Nytt Skolhus i Hägnaden. Samma år revs nämligen Viborgshuset, varvid kyrkogården utvidgades på östra sidan ”med en afhysta torpet Viborg tillydande hagetomt”.

Nils Andersson dog 1886 som f.d. folkskollärare på ett torp under prästgården i Kågeröd. Av barnen uppges sonen Sven som var murare flytta till N Amerika 1887.

Skolhus och skolmästare i Stenestad

Den äldsta uppgiften om skolundervisning i Stenestad finns i ett sockenstämmoprotokoll daterat d 2 nov. 1777:
”Ehuru det varit brukligt här i Stenestads socken, at endast de som hafva barn, dragit hela kostnaden på Skolmästare som skola lära deras barn, så hafva vi dock i dag öfverenskommit och alla samteliga härmedelst förbinda oss at til lindring för de mindre förmögna på följande sätt bidraga til Skolmästarens underhåll i Socknen, nämligen at då de som hafva barn endast betala Skolmästaren för dess omak och besvär, så åtaga vi, som icke hafva barn, at deltaga i kosten för Skolmästaren och hellre honom med mat och husrum då han komma med Skola til oss en half vicka hvarje vinter, då de andra som hafva barn hålla honom hela den öfriga tiden och bestå den öfriga kostnaden. Men emot detta förbehålla vi oss at slippa bygga Skolhus i Socknen hvilket alt med våra namn och bomärkens undersättande härmed bekräfta.”

Skolläraren. Målning av Ola Larsson 1892. Finns på Malmö museum.

Den 17 feber 1842 omtalas att kantor Fougstedt i Kågeröd erbjudit sig att överlåta sitt klockarannex med halva dess jordrymd åt en blivande Skolemästare så vida församlingen medgav att detta substitut fick biträda vid kyrkosången i Stenestad. Församlingen antog detta tillbud med tacksamhet. Pastor föreslog nuvarande skolmästare Nils Andersson i Kågeröd, och församlingen beslöt att Nils Andersson skulle på ett år till Skolmästare constitueras.

Den 9 okt 1842 omtalas i Stenestads sockenstämmoprotokoll att man enligt tidigare beslut inköpt ett ändamålsenligt skolhus med därtill hörande hage och tomt. Åt skolmästaren beviljades fri eldbrand samt hö och halm åt kon. Stenestads första skolhus uppges ha legat öster om det hus som man i dag kallar tvättstugan. Förutom att vara byggt i ”eke korsvirke” är inte mycket känt om det, och det revs troligen omkring 1880.

Stenestad fick bidrag av staten till skolmästarens avlöning, och man hade beslutat att anställa Nils Andersson i Kågeröd. Han skulle undervisa i Stenestads fasta skola från aug. månads början till jultid, och i Kågeröds fasta skola från medium av januari till medium av maj. Då Nils Andersson även erhöll bidrag från Stenestad ansåg Kågeröds sockenstämma, att lönen ”billigtvis kunde nersättas” och beslöt, att 20 Rd årligen skulle avdragas från lönen för att användas till inköp av böcker och övrig materiel för skolans räkning. Nils Andersson skulle från medio av maj till medio av juli hålla omgångsskola emot erhållande av fri kost men utan någon särskild betalning. Med detta förklarade Nils Andersson sig nöjd.

Stenestads ”förste folkskollärare”

Troligen hade Svante Killgren (Kihlgren) vikarierat för Nils Andersson efter att denne 1843 återflyttat till Kågeröd. Detta framgår av att man 1847 till skolmästare i Stenestads socken valde den sedan flera år tillbaka tjänstgörande vikarierande skolmästaren Svante Killgren mot de i Kongl Stadgar för folkundervisningen bestämda lönevillkoren.

Han var född utom äktenskapet den 13 mars 1819 i Grönhultshus i Stenestad och fick namnet Sven vid dopet. Fadern visar sig vara korpralen Sven Killgren, som bodde hos föräldrarna Nils Bengtsson och Karna Svensdotter på Killegården t.o.m. 1817. Då flyttade han till Örkelljunga, dit även sonen Sven uppges flytta 1825 efter att de första åren ha bott i Stenestad tillsammans med modern, pigan Anna Jonasdotter. Från 6 års ålder upptas han som sonen Sven hos kvartermästaren Sven Killgren i byn Ekholm i Örkelljunga socken. I bouppteckningen efter fadern som dog 1835 kallas han ”oäkta son Svante 16 år”, och i husförhörslängden står han som ”afl Qvm Killgrens son Svante Killgren” (Svante uppfattades förr ofta som smekform för Sven, och troligen kallade fadern sonen för Svante). Vid husförhören erhöll han a i såväl läsning som katekeskunskap.

Som 20-åring återvände Svante Killgren 1839 till födelseförsamlingen. Vid vigseln med Cecilia Nilsdotter 1845 kallas han skolmästare, varefter makarna upptas i skolhuset under Stenestad 4 med modern Anna Jonasdotter som inhyses.

1850 konstaterades att skolsalen var för liten, varför man beslöt att med den förena de ”2ne derintill varande kammare”. Utrymmet för skolläraren förminskades därmed. Socknen utgjorde ett skoldistrikt med två skolor, en fast och en ambulatorisk, som skulle skötas av en och samma skollärare (Svante Killgren), och han skulle undervisa i den ambulatoriska skolan under december till februari månader.

1856 omtalas att en ny orgel föregående år blivit insatt i Stenestads kyrka. Den förenade organist- och klockartjänsten innehades av Ola Fougstedt, och skolläraren Killgren, som tidigare tydligen biträtt vid kyrkosången, åtog sig att utan någon särskild ersättning vara orgeltrampare.

Svante Killgren säges ha varit Stenestads förste folkskollärare. Han saknade dock säkerligen seminarieutbildning, och det är okänt vilken annan skolutbildning han hade. Vid inspektion av skolorna 1867 anmärktes på Svante Killgren, att han inte ägde de kunskaper som motsvarade ”våra dagars folkskollärare” och han uppgavs ha haft vissa problem att uppehålla disciplin bland barnen.

1874 yrkades att ansökan skulle inlämnas till Kongl Mjst att lärare Killgren måtte erhålla pension och att tjänsten därefter i laga ordning skulle tillsättas. När han 1876 efterträddes av Olof Palmqvist kallas han f.d. skollärare och flyttade till Magleröd. Där dog han 1893, och hans gravsten finns på Stenestads kyrkogård.

Av Svantes och Cecilias barn gifte sig de bägge döttrarna Hulda Amanda och Johanna (Hanna) med bröderna Oskar och Philip Eriksson i Gålarp. Cecilia Killgren dog 1912 i Gålarp som inhyses skolläraränka.

Nytt skolhus och nya skollärare i Stenestad

1876 byggdes ett nytt skolhus där det inrymdes skolsal för folkskolans fyra klasser, ett kommunalrum samt bostad åt folkskolläraren. Det behövdes säkert, för 1878 fanns det 122 barn i åldrarna 7-14 år. Skolrådet beslöt 1877 att anlägga trädgård vid det nya skolhuset, varvid fruktträd och buskar skulle inköpas från Alnarp, och till skolan hörde också en skolträdgård. 1869 hade nämligen den svenska folkskolestadgan kompletterats med anvisningar om skolträdgårdsskötsel. Olof Palmqvist som inflyttade från Ekeby 1876 blev tydligen den förste skolläraren i det nya skolhuset. Han gifte sig samma år med Johanna Persson men avled redan den 4 september följande år endast 25 år gammal. Drygt en månad senare föddes sonen Olof Ivar postumt.

Under Olof Palmqvists sjukdom vikarierade lärarinnan Amelie Fougstedt, om vilken omtalas att hon emigrerade till USA 1880. Hon var född 1842 och hennes egentliga namn bör ha varit Amalia Euphrosyne, ett av klockare Olof Fougstedts 15 barn. Den ordinarie tjänsten utannonserades i Öresundsposten och Tidning för folkskolan, och bland två sökande valdes Karl Sundén som kom från Örkelljunga. Han tillträdde den 1 januari 1878 och undervisade i Stenestads folkskola i 39 år. Frän 1882 var han gift med nedanstående Botilda Pålsson som dog 1908.

Botilda Larsson, ”Skole-Tillan”, skötte den ambulerande småbarnsundervisningen mellan 1857 och 1878 och dog 1912. Ny småskollärarinna efter henne blev Botilda Pålsson, som uppehöll tjänsten till 1896. Den ambulerande skolan upphörde troligen 1878, varefter småskolebarnen först undervisades i kommunalrummet, och ny småskola invigdes inte förrän 1897 i Stenestads by. Det kan nämnas att folkskolan i Stenestad lades ner 1963.

Den bevarade skolbyggnaden kallas numera storskolan eller biblioteket.

Ur Johan Wullts memoarer

Johan (Johannes) Wullt var född 18/10 1840 och son till åbo Nils Bengtsson på gården Västerslöf. Han berättar i tidigare omnämnda Familj Krönika och samlade minnen (nertecknad 1915-16) om sin uppväxt och skolgång och påstår att han kunde läsa redan när han var 4 år. Han hade lärt sig läsa av sin mor, som hörde upp läxan, medan hon satt vid den snurrande spinnrocken. Därför lärde han sig att läsa högt, så att mor kunde uppfatta det. Han berättar dock att tuppen i ABC-boken delade äran med modern om läsfärdigheten, ”thy hwarje gång jag kunde lexan wärpte den en sockerbit om morgonen därpå”.

Så här minns Johan Wullt hur det såg ut under lektionerna med ”mäster korporalen” (Nils Andersson). Han hade alltid en lång rotting i handen.

Om Johannes mindes helt rätt på gamla dar, fanns det ingen fast skola i Kågeröd på 1840-talet. Han berättar om en gammal korpral, som gick omkring i gårdarna, där närmast boende barn skulle samlas (ambulerande skola). Han beskriver ”mäster korporalen” som en stor rakryggad gubbe med militärisk hållning. Denne hade en osedvanligt vacker handstil och sjöng psalmer bra, och han hade alltid en lång rotting i handen under lektionerna. ”Läxorna bestod i lilla katekes, innanläsning i bibeln eller psalmbok, skrifning och räkning i addition och supration, mer kunde han ej sjelf.” Han skriver också: ”Och barnen hade roligt & spelade många spratt med honom. Då det gick för långt slog han rottingen i bordet med disciplinen måste upprätthållas annars går allt i kras.”

Den gamla goda tiden då tuppen värpte.
När hwar och en sin syssla sköter,
Så går det wäl, ehwad oss möter.
(Ur C.O. Finemans läsebok 1842)

”Sedan då jag war vid 10 år ordnades der skola i Kågeröd, der wår mäster korporal en tid tjänstgjorde, till der blef tillsatt en kunnig och dugande man, som hade tagit Skolmästareexamen, Jöns Olsson. Han war lite kröppling men en mycket lämplig man, och en som förstod skaffa sig i respekt & war likväl afhållen af skolungdomen.” Den nya skolbyggnaden var färdig 1852. Då var Johan 12 år, men beslut om en fast skola togs 1850, och Jöns Olsson blev ordinarie lärare 1853 efter att ha vikarierat ett antal år (se nedan). Johannes skriver, att han gick där tills han konfirmerades den 8 april 1855.

Vem var då ”mäster korporalen”, som han tyvärr inte namnger? Det kan knappast vara någon annan än f.d. åbon Nils Andersson, som lille Johannes, kanske påverkad av hans militäriska hållning, uppfattade som en korpral. Troligen har Johan Wullt läst och blivit påverkad av August Bondessons ”Skollärare John Chronschoughs memoarer” vilka utgavs i originalupplaga 1897. Man finner många likheter i beskrivningen av undervisningen.

Tuppen i ABC-boken

Föregångarna till våra ABC-böcker lär ha varit ABC-tavlor i trä som förekom på 1400-talet. Tuppen som var symbol för vaksamheten fick redan på 1500-talet flytta ner från kyrkspiran till ABC-boken. Det var 1637 som den första tuppen dök upp i en svensk ABC-bok åtföljd av versen ”Med ett Ris som minnet skärper och en Tupp som Russin värper”. Nog kan det vara berättigat att undra varför barnen ”lurades” att tro, att det var tuppen som på natten värpte belöningar i form av pengar eller godsaker. Kanske symboliserade tuppen med sitt morgontidiga galande inte bara vaksamheten utan även fliten liksom myran. I en gammal ABC-bok från 1800-talet finner jag följande vers om tuppen:


Då tuppen så glad och munter gal
I dagningen hvar morgonstund,
Det är liksom han höll ett tal:
Upp barn! ty flit har guld i mund.

Nytt skolhus i Kågeröd

I Kågeröd uppförde man ett nytt skolhus 1852 på Kågeröd nr 6. Det byggdes av tegelgrundmurar i stället för det tidigare med tegelmur i ekekorsvirke. Greve Wachtmeister erbjöd sig förskjuta alla utgifter för byggnadsföretaget, vilka utgifter skulle få innestå mot 6 % årlig ränta.

Kågeröds gamla skolhus som det såg ut kring förra sekelskiftet. Som framgår var det fortfarande halmtak på det 1853 färdiga skolhuset men inte på vinkelbyggnaden, uppförd 1893 som lärarbostad. T.h. om skolan syns de bägge flygelbyggnaderna till Prästgården. Den östra (främst på bilden) byggdes 1814 och vilar delvis på murar av den 1705 nerbrunna boningslängan. Den restaurerades 1963 till församlingshem. Den västra (bortre) uppfördes 1825 av prosten Anders Tullgren för att användas som bostadshus av prästgårdsarrendatorn. Den restaurerades 1958 till pastorsexpedition, arkiv och konfirmationssal. Bakom flygelbyggnaderna skymtar de numera rivna ekonomibyggnaderna till Prästgården. Hagen till höger på fotot är en del av våra dagars Klockartorg.

1850 beslöts att Kågeröds socken skulle utgöra ett skoldistrikt med två skolor, en fast och en ambulatorisk. Socknen var indelad i tre rotar: Kågeröd som tillhörde den fasta skolan, samt Knutstorp och Böketofta som tillhörde den ambulatoriska. Nils Andersson skulle tjänstgöra vid den ambulerande skolan ”så länge han sig väl och till kyrkoherdens och församlingens belåtenhet förhåller”, medan man utsåg en ny examinerad lärare till den fasta. Den förste som man valde avsade sig platsen på grund av sjukdom, och den 16 maj 1853 valdes enhälligt Jöns Olsson som en längre tid vikarierat som skollärare. Han tjänstgjorde till 1869, då han flyttade till Uppåkra. Han var ogift och bodde hela tiden med sin syster Johanna i skolhuset.

Det står i 1862 års visitationsprotokoll, att ”församlingens Patronus Grefve Claes Wachtmeister på Knutstorp uppfört ett stort grundmurat Skolhus i Kågeröds by för läraren i fasta Skolan och dertill upplåtit jordrymden till ett numera afhyst torp (Pepparhus) samt ute i så kallade Hägnaden uppfört ett Skolhus i eke korsvirke för ambulatoriska Skol-läraren och dertill anslagit circa 1½ Tnd jord.” I Kågeröd och Stenestad fanns tre lärare. Alla tre lärarna var examinerade och avlönades i enlighet med Kungl. stadgan. (Vad som menades med examinerad omtalas dock inte.) Den ene bodde i Kågeröds by, den andre i Hägnaden och den tredje i Stenestads by, och lärarna måste således ha varit Jöns Olsson, Nils Andersson och Svante Killgren.

Examen hölls i april och december.

Examen med Kågeröds Skola Thorsdagen den 18 Dec. 1862.

Udrag från ”Examens Protokoll för Kågeröds folkskola” för eleven No 100. Sven Johannesson. Protokollet visar när- och frånvarodagar, examensdag, betyg och vad undervisningen omfattat i de olika ämnena. Jöns Fries, som hade betydligt bättre handstil än Jöns Olsson, var lärare de två sista åren, och han har också skrivit avgångsbetyget. Efter examen fredagen den 14 april skedde konfirmationen följande söndag.

§ 1 Närvarande utom Pastor af Skolstyrelsens ledamöter Arrendator Sven Andersson från Ylmesåkra, en del av barnens föräldrar och målsmän samt undertecknad vid protokollet.
§ 2 Förrättningen började med afsjungande af ps 420, samt bön hvilken förrättades af Skolläraren J Olsson.
§ 3 Af barn i Skolåldern och tillhörande fasta skolan voro närvarande 82.
§ 4 Förhör företogs i ordning som följer:
1:o Först stafning samt reglerna derför; flera af dem som icke bevistade den offentliga skolan voro äfven närvarande och förhördes, med högst få undantag underlägsna dem som njutit undervisning i offentliga skolan.
2:o Innanläsning. I allm. befanns de läsa rent och tydligt.
3:o Bibliska historien.
4:o Cateches.
5:o Svensk grammatik.
6:o Historia och Geografi.
7:o Aritmetik. Här gjorde barnen nöjaktigt reda för de enkla grunderna för de 4 räknesätten.
8:o Skrifning. Barnen hade som vanligt gjort profskrifning, hvilken mer och mindre vittnade om goda framsteg.
§ 5 Under tiden infunno sig 8 barn så att de inalles utgjorde 90, samt af Ledamöter i Skolstyrelsen Åbo Per Andersson å nr 1 Kågeröd, Arr. Per Olsson i Bensige samt Inspector J Nilsson
§ 6 Premier tilldelades för stafning, innanläsning, Biblisk Historia, Svensk grammatik, Geografi, Skrifning.
§ 7 Sedan Protokollet blifvit oppläst afslutades förhöret m afsjungande af ps 66 och såväl föräldrar som barn hemförlofvades af ordf.
Fr Th Gustafsson o.vid protokollet A Jönsson.

Examen med ambulatoriska skolan hölls i Kågeröds skolhus den 19 dec. 1862 (dagen efter).

Vid examen 24/4 1867 förekom även gymnastik: ”Exercis med gevär företogs, ävensom marscherande, vändningar och sång, dels skalor, dels psalmer ur svenska koralerna (inövade af klockare O. Fougstedt)”.

Fler och nya lärare

Till lärare i två inrättade skolområden antogs 1867 i Böketofta Maria Nilsdotter från Södra Rörum och i Skaftarp Elna Gustafsdotter från Ekeby, vilka skulle träda i verksamhet från 1 november samma år. Det ansågs inte vara tillräckligt med dessa skolor, och man hade ansökt hos Kungl Majt att kunna inrätta yterligare två skolor. Kågeröds befolkning utgjorde då 1692 personer.

1874 uppges den ”flyttbara” (ambulerande) skolan vara indragen och ersatt med fyra ”biträdande” skolor, förlagda i Böketofta, Skaftarp, Knutstorp och Bjernarp. Det uppges 1874 att ”undervisningen i sång besörjes i allmänhet försvarligt och i Kågeröds fasta skola bra; hvad åter angår pedagogisk gymnastik, vapenövning, trädplantering och trädgårdsskötsel, går det som det kan”.

Som ny lärare vid fasta skolan i Kågeröd i stället för avgående Jöns Olsson valdes 1868 Jöns Fries född 26/4 1830 i Välluf. Det framhölls att han hade en utmärkt vacker handstil, vilket protokollet från ett skolrådssammanträde året efter bevisar. Där framgår det att man beslöt att anskaffa nya skrivbänkar, att bekläda stengolvet under alla bänkraderna med bräder etc.

Vid biskopsvisitation 1880 omtalas att det inom Kågeröds socken fanns 5 fasta skolor, därav en folkskola, de övriga fyra s.k. mindre skolor. I Stenestads socken fanns en fast skola samt en ambulerande småskola, och detta ansågs ännu vara tillräckligt med undantag av att en småskola behövdes i Kågeröds by, vartill redan samma år skulle företagas arbete. Skolhuset skulle uppföras å Kågeröd nr 5 tillhörigt Sigfrid Berg von Linde i Axelvold mitt emot huvudinkörsvägen till prästgården. Troligen var Petronella Persson den första lärarinna i denna skola. Hon inflyttade 1881 från Kropp och fick 1889 en ”oäkta” dotter som dog två år senare. Petronella upptas som f. lärarinnan i en ”Särskild förteckning” i husförhörslängden, och efter enskild skrift flyttar hon 1892 till Kropp. Efter Petronella upptas småskollärarinnan Anna Persson.

Jöns Fries med hustrun Gunilda Olsdotter kom 1869 och stannade till 1885, då han flyttade till Gråmanstorp. Efter Fries kom Anders Ahlgren född 1861 i Esarp, och han gifte sig 1889 med Anna Andersdotter (1871-1944) från Kråkemöllan vid Möllarp. På deras gravplats på Kågeröds kyrkogård finns också en liten gravsten över Anna Andersdotters farföräldrar fjärdingsmannen Per Kristiansson och dennes hustru Marna Andersdotter, döda 1884 resp 1885. Anders Ahlgren slutade sin tjänst 1922, och året efter kom Ernfrid Persson (Hulteberg).

Lancastermetoden eller växelundervisning

1852 står det om skolundervisningen i Kågeröd: ”Lancaster metoden nyttjas modifierad efter omständigheterna”, men vad innebar denna metod? Detvar en växelundervisning utarbetad av de brittiska pedagogerna Joseph Lancaster och Andrew Bell. En lärare var ansvarig för ett klassrum med kanske 90 elever, vilket lär ha varit förhållandet när Anders Ahlgren tillträdde sin tjänst. Eleverna i olika åldrar var uppdelade i grupper. De i kunskapshänseende jämngoda barnen samlades i en grupp som leddes av en monitör, dvs den duktigaste gossen i gruppen, för en flicka kunde aldrig bli monitör hur duktig hon än var. Monitörens uppgift var att förhöra de andra barnen, och flera grupper kunde arbeta samtidigt, så man kan inte påstå att det var tyst i skolsalen. Under tiden kunde mäster ägna sig åt de små, som satt och skrev med en pinne i sanden i sandbänken, varvid det skrivna slätades ut efter verkställd skrivning. De något äldre eleverna satt och formade bokstäver med sina grifflar,som gnisslade och skrek mot de små griffeltavlorna. När barnen fick felen påpekade rättades de. Ordentliga flickor tog då hartassen (från harens bakben) och suddade ut det felaktiga, medan andra istället helt enkelt spottade på griffeltavlan.

Griffeltavla med griffel och hartass.

Lancastermetoden blev populär på 1840-talet, men mot slutet av 1800-talet ersattes den med s.k. åskådningsundervisning, där läraren själv skötte undervisningen. Detta innebar mindre klasser och fler klassrum och lärare, vilket medförde större utgifter för församlingarna.

Hur skolundervisningen gick till i Torrlösa skola på 1850-talet skildras av Carl August Linderoth i ”Ur minnets gömslen”, som finns utlagd på SLOFF:s hemsida. Fadern Hans Persson Linderoth (1825-1905) var skollärare i Torrlösa.

Litteraturförteckning:

Sockenstämmo- och skolrådsprotokoll.
Kyrkoböcker i Kågeröd, Stenestad och Örkelljunga.
”Stenestads skolor och dess lärare” på webben.
Johan Wullt ”Familj Krönika och samlade minnen”
(Helsingborgs museums publikation 1984 ”Kring Kärnan 15”).
Biskopsvisitationer i Skåne 1698-1880.
Greta Frostin ”I världen ett hem”.

Omslaget