Några ortnamn i Kågeröds socken

- Bengt Nordahl -

Skånes ortnamn del 12, Luggude härad med Höganäs stad och Helsingborgs stad, utgör en diger volym med 520 sidor beskrivningar av ortnamn, och 38 av dessa sidor handlar om Kågeröds socken. Det är mer än de andra socknarna i häradet, vilket inte enbart beror på att Kågeröd är en av de största socknarna (som ursprungligen var delad mellan tre härader), utan också på att merparten av gårdarna och gatuhusen i denna socken har varit namngivna ensamgårdar. De egentliga byarna förutom kyrkbyn var Böketofta, Simmelsberga, Skaftarp och Bonde-Knutstorp, men även gårdarna i dessa byar var som regel begåvade med ett namn och inte bara ett nummer. Många av alla dessa namn som man möter i Kågeröds socken är intressanta, och dess betydelse kan ibland överraska.

Vilka namn är äldst?

De allra äldsta bebyggelsenamnen i Skåne är de med efterleden –löv, om det är äkta löv-namn som namnet Svalöv, men därav har vi kanske inga (se dock Västerslöv i slutet av artikeln). Till de äldre skikten av skånska bebyggelsenamn hör även namnen på –tofta, en böjningsform av ordet toft, ’enskild mark med hus’. Dessa namn lär dock huvudsakligen ha bildats senare under vikingatiden.

Kågeröds socken sträcker sig i nordväst längs Vegeå, och man kan tänka sig att de första inbyggarna i socknen kom den vägen och bosatte sig längs ådalen. För detta talar byanamnet Böketofta, men även namnet Abullabo, där slutleden är ordet bo ’boplats, gård’. Bägge namnen är skriftligt dokumenterade 1390 men är självklart flera hundra år äldre. Från 1390 känner vi också till namnet Bensige, beläget drygt en km längre norrut vid Vegeå. Från Bensige har vi förresten även en av de till namnet äldsta kända sockenborna, Truid Axelsenn 1503. Att de första bebyggarna slog sig ner i denna trakt tyder det faktum, att de flesta fornminnena finns där. Det finns uppgift om en stor gravhög nordost om Böketofta och fem små gravhögar nära Bensige. Omkring 25 stycken små gravhögar lär finnas vid Bauseröd, som ligger i en dalgång längs Hallabäcken vid gränsen till Stenestad.

Det är troligt, att de äldsta ”kågringarna” sökte sig fram längs Vegeå. Hur och när det skedde vet man inte, så här kan fantasin få fritt spelrum. Man kan kanske föreställa sig, att några har kommit seglande på ån, samma väg som knubbsälen ”Cilla”, som två gånger 1998 fick återtransporteras till havet efter att ha tagit sig i land nedanför kyrkan. På denna plats gjordes en stor röjning troligen under slutet av vikingatiden, fast flertalet namn på –röd (eller –ryd) är i allmänhet medeltida. Att slutleden betyder röjning är således säkert, men betydelsen av förleden i Kagryt (Kågeröd) är något oklar. Möjligen kan namnet vara bildat av en naturformation, om förleden är ordet kagh- med grundbetydelsen ’backe, kulle’ e d. Första dokumentationen av namnet in Kagryt är från 1330, men de äldsta delarna av den nuvarande kyrkan uppfördes i slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet, och då får vi ta för givet att namnet existerade, och att det fanns någon form av bebyggelse där. Det finns uppgift om att denna kyrka föregåtts av en träkyrka, och kanske var det en stavkyrka. Varför byggdes då kyrkan här i röjningen på backen? Kanske för att flera vägar (ridstigar) utgick därifrån mot Böketofta, Simmelsberga, Knutstorp och Konga, Möllarp och Duveke och mot Stenestad uppe på åsen, där Skånes högst belägna kyrka (188 m ö h) byggdes ungefär samtidigt.

Det är kanske inte helt klart att den första föregångaren till den nuvarande kyrkan legat på samma plats. Den största gravhögen uppges ju finnas vid Böketofta, och i protokollet från biskopsvisitationen 1698 står det:”Elliest på ett bohl hade församlingen uprätt ett kors, och kallat böke tåffta gudh; oh der hos ett trädh finnes hvar igenom dhe draga sine Siuka barn.”

Naturnamn och naturformationer

Man lägger särskilt märke till de många naturnamnen, där antingen växt- eller djurnamn ingår, såväl husdjur som vilda djur, inte minst fåglar. Fåglasång (1570 Fulesangh) talar förstås om, att det är ett ställe där fåglarna sjunger, vilket passar bra in på platsens läge. Man undrar dock vad höken har att göra med Hökatången och kråkan med Kråkebacken eller Kråkemöllan. Huruvida skrike- i Skrikeberg syftar på ett vattendrag eller en fågel med genomträngande läte, möjligen skrika ’nötskrika’, är osäkert. Ugglabo (Ugglaboden) lär dock inte syfta på uggla utan uv (varg). Djuret vessla, kanske som personbinamn, ingår i Vesslehuset (Wislehuset). Hästahagen var ett insocknes frälsehemman söder om Knutstorp och Fårahuset ett s.k. gatehus med okänt läge.

Svinaläjet är ett område väster om Kvärk i Konga socken, men det tillhörde dock Kågeröds socken före 1889. Svinaläjet (Svinalejet) ägdes av Knutstorp och användes som bortlejd betesmark för svin. Under vinterhalvåret fick svinen gå här och böka och äta sig feta på ollon. ”Här hade utbygdare sina svin på ollonbete.” Lägenheten Läjeshus, av vilken i våra dagar endast återstår ruiner, låg inom detta område och upptas i Kågeröds kyrkobok från 1813 som Lejeshus men kan möjligen vara identiskt med Teglarödshus som omnämnes tidigare.

Våra vanligaste trädslag ask, björk, bok och ek ingår i namnen Askegård, Björkebacken, Böketofta, Bögerup (Bökarp) och Ekeshus. Även andra namn innehåller benämningar på olika former av vegetation såsom Lunnahus (trädsamling) och Risagården (vegetation av buskar). Hemmanet Tröskeberg är ursprungligen ett höjdnamn, men det syftar inte på att man tröskade på berget, utan på att där kan ha växt rikligt med tröske ’brakved’ (frangula alnus).

Beträffande det ovan nämnda Hökatången under Simmelsberga, kan förleden i detta namn efter vissa belägg indikera på adjektivet hög och användas i kontrast till det 3 km avlägsna Tången. Detta namn innehåller ordet tånge, vilket i folkmål bl.a. betyder ’den inre del av ryggraden som sticker ut och klädd med hår bildar djurets svans’. Tången ligger vid änden av en långsmal höjdformation.

Ett namn som låter lite underligt och som under tidernas lopp skrivits olika är Abbulabo. Det är faktiskt ett av de äldsta namnen i socknen och skrevs 1390 in Apeldebo, och denna form av namnet gör det lätt att förstå att vi här har en gård eller boplats som fått sitt namn av aplar eller äppelträd. På Rekognosceringskartan (1812-20) skrevs emellertid namnet Aflebo. Gården Bensige omnämnes samma år såsom in Benzeghe, vilket namn på Buhrmanns karta 1684 skrevs Bensege. Det blev en mindre by med tre gårdar, och vid namnets tillblivelse växte här tydligen ’eke’, en ekdunge, som tillhörde Bent (Bengt). Namnet ska inte förväxlas med Bässinge (Bäsinge 1662, Besinge 1713), vilket är namnet på en gård i Böketofta. Betydelsen är oklar, men namnet kan möjligen vara bildat av ordet basse,’vildsvin’

Man kan undra varför en annan gård i Böketofta fick namnet Kölegården. Det är inte svårt att gissa att förleden är det skånska ordet köla ’klubba av trä, tjuderklubba’, men grunden till namngivningen kan vi inte ana.

Smörmöllan

Smörmöllan.

Odlade man förresten mer rovor på Rovegården än på andra håll? Namnet Smörmöllan förekommer redan 1351 (Smørmillæ) och är ett av de äldsta namnen, av ungefär samma ålder som närbelägna Skaftarp. Smör i naturnamn har ofta innebörden att jorden är av god beskaffenhet, har förekomst av gula blommor m.m. Namnet anses dock vara anmärkningsvärt på en kvarn. Växte här många gula blommor, eller kan det innebära att kvarnen gav god avkastning, för det verkar väl mindre troligt att kvarntullen erlades i smör?

Bland namn som innehåller olika slags naturformationer syftande på gårdens läge kan nämnas Blekeskära, platsen för nuvarande Ring Knutstorp. Här fanns en vattenkvarn vid Vegeå och även ett vattendrivet sågverk (Safmölla 1703). Namnet Blægæskær (1483) innehåller adjektivet blek ’ljus’ och substantivet skär, som syftar på uppstickande partier av berggrunden. Här fanns under medeltiden en större by med sju hemman, som ödelades när Otto Brahe ville utöka Knutstorps ägor. Andra försvunna byar uppges vara Wester Knudstorp och Östre Knudstorp.

Andra naturföreteelser finner vi i Hallagården (klipphäll), Hedegården (ljungmark), Hålegården (ligger i en terrängsvacka), Hörnegården (vid ett hörn av Vege å), Liahus (i brant backe norr om kyrkbyn) vilket namn står på huset, Skaftarp (by vid ett utskjutande hörn av Söderåsen), Snatten (utsprång i terrängen). Namnet Vasatorp har ingenting med Vasaätten att göra. Förleden innehåller istället substantivet vase ’sank ängsmark; risbro utlagd i sankmark’ eller av terrängnamnet Vasen. Gården låg vid Vasakärret.

Folklig humor

Som exempel härpå har vi de bägge gårdarna Fätorp och Kotorp som låg nära varandra söder om Böketofta. De ursprungliga namnformerna syftade inte på nötboskap, som man lätt kan tro. Åtminstone Fätorp har varit ett nedsättande binamn, vilket formen Fitterup (1570) antyder. När landet blivit svenskt skrevs det emellertid Fätorp. Kotorp skrevs Kådderuph på 1600-talet, och denna äldre form anses innehålla substantivet kodd, ’pung, testikel’, känt i namn på små holmar och höjder som liknats vid kroppsdelen i fråga. Kokopp (mellan Möllarp och Duveke) hör däremot säkerligen ihop med sjukdomen ’kokoppa’ och syftar nog på den svagt markerade höjd där gården ligger. För att fortsätta på samma ämne kan jag likaså också nämna två utdöda namn från Böketofta, nämligen Pickagården och Ståpinn, två vedernamn som får tala för sig själva.

Under rubriken ”Ska vi sticka till Pinkeriet eller Skitan?” hade Helsingborgs Dagblad (HD) en artikel 8/2 2004, där författaren presenterade en del ortnamn från Luggudeboken, vilka speglar en folklig humor. Pinkeriet och Skitan finner vi i Halmstad respektive Helsingborg, så dem utelämnar jag här. Däremot citerar jag från samma artikel: ”Att sitta på Röven kunde förr mycket väl betyda att man bänkat sig på en krog i Kågeröd. Krogen låg i andra ändan av samhället, vilket förklarar det inte helt smakliga namnet.” Ordet röv användes enligt Ingers i ortnamn om utkantsbebyggelse och liknande, och Sven Rosborn skriver i sin bok Historiska vingslag: ”Långt söder om Kulladal fanns en återvändsgränd som kallades Röven.” Även här låg det en gammal krog, fast det handlar ju om Malmö, och jag omnämner det endast som ytterligare ett belägg beträffande riktigheten av Ingers påstående om ordet röv. Skånes ortnamn uppger faktiskt, att Kågeröds röv var namnet på en krog 200 m söder om kyrkan. (Det är säkert inte någon läsare som hört talas om denna krog?) Med tanke på det uppgivna läget skulle namnet kunna passa in som ett öknamn på Nya Kroget eller Möllarps krog, som bör ha legat i utkanten av byn på väg mot Möllarp. Det kan ju inte vara Gamla Kroget, som låg granne med prästgården mitt i byn. Det var visserligen krogkonkurrens i Kågeröds lilla by, men mer än två krogar är inte kända. (Se Krogar och krogrättigheter i Släkt och Bygd 2004/2)

Skipadrätten – skipa drätt

Detta hemmans- eller områdesnamn måste få ett eget kapitel. Nyligen fann jag också följande förfrågan på webben: ”På vår färd genom Axelvold upptäckte vi en vägskylt till Skipadrätten. Vad kan ligga till grund för detta ortnamn?”

1651 skrevs det Schibedræt (Welb. Knud Urnes Thiennere) och 1662 Skibedrätten och omfattade ett halvt utsockne frälse veckodagshemman. Genom delning blev det två större gårdar, bägge benämnda Skipadrätten 1, samt en mindre, som kommit till genom uppodling av utmark på 1800-talet. Skipadrätten är ett bra exempel på att ett ortnamn inte betyder vad man väntar sig eller folk tror. Jag har alltid hört att det betyder skipad rätt, men när jag även hörde någon påstå att namnet syftar på ett slag som stått på platsen, tog jag kontakt med Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL). De svarade med en lång utredning som visar, att det inte är lätt att tolka ortnamn. HD har också med detta namn som exempel på folklig humor och skriver: ”Skipad rätt? Nej, snarare skipa-drätt. Förleden har med skit att göra och det kan den senare leden också ha. Drätt är en gödselhög men har också en annan betydelse.”

Även Helena Svensson på Skånska Dagbladet ägnade för ett par år sedan en artikel åt detta något besynnerligt klingande namn. Hon kallar artikeln för ”Skipadrätten – plats för smutsigt arbete” och tar Göran Hallberg på DAL till hjälp att utreda namnet. Han tror att det betyder ”smutsig torvtäkt” (gränsar till en torvmosse) och menar att det var ett öknamn, som förmodligen sena vikingar gav platsen, när de skickades dit ut för att utföra ett tråkigt ”skitjobb”. Förleden kan tydligen helt enkelt betyda ’skit’ och slutleden drätt kan vara ’liten gödselbunke på kreatursbetet, jordlott eller en plats där det dragits någonting, kan gälla åkerfåror, torvtäkt eller skepp’. Förleden kan också ges betydelsen ’dela, fördela eller skifta’, och i så fall skulle namnets betydelse kunna bli ’den delade eller skiftade drätten’. Tolkningen är tydligen fri, men dock duger inte skipad rätt!

När det tidigare ägarparet till en av fastigheterna hade övertagit gården för 60 år sedan och vid bröllopet fick ett telegram adresserat till Skitadrätten, kan man undra om det var en felskrivning, eller om avsändaren kände till namnets betydelse och ville skämta. I vilket fall som helst ville ägarna inte veta av namnet utan döpte gården till Björkhaga. Av vilken anledning Lantmäteriet även har ändrat fastighetsbeteckningen till Lilla Bjärnarp är inte känt, men en del av gårdens areal har tidigare tillhört de försvunna fastigheterna Lilla Bjärnarp och Skippershus. Denna gård har således i våra dagar delar från tre olika hemman.

Uppkallelsenamn

Det kan mycket väl ha funnits giftaslystna pigor i Trånhem, men namnet anses helt enkelt vara en förvanskning av norska Trondheim. Att gårdar uppkallades efter bekanta orter var vanligt, och sådana gårdsnamn är vanliga i Kågeröd, där dessa ofta var torp eller gatehus i närheten av Knutstorp. De hette egentligen Trondhemshus, Kalmarhus, Stockholmshus, Uppsalahus, Viborgshus osv, men när prästen skrivit enbart Kalmar eller Uppsala som dopvittnenas hemvist i födelsenotiserna är det kanske någon som blivit förvånad, och undrat om de verkligen hade så avlägsna gäster. Viborgshuset var av någon anledning uppkallat efter den danska staden Viborg. Det låg öster om kyrkan, och tomten ingår numera i den östra delen av kyrkogården längs med Stenestadsvägen. Egentligen var krogen på andra sidan prästgården, Kågeröd 6, det enda numrerade gatehuset, men i vissa husförhörslängder har Viborgshuset fått nummer 7.

På ovanstående del av Skånska Rekognosceringskartan över byar och gårdar i Kågeröds socken i Luggude härad och Stenestads socken i S Åsbo härad och Kristianstads län finner vi söder om länsgränsen förutom Knutstorps (Bondeknutstorp) och Skaftarps byar, gårdarna Ugglebo, Smedjegård, Skrikeberg, Aflebo (Abbulebo), Finstorp, Smörmöllan, Wieröd och Oröd. Den senare gården ligger vid gamla Prästavägen mellan Kågeröds och Stenestads kyrkor (dock i våra dagar inte farbar mellan Oröd och Smedjebacken).

Kalmar och Uppsala var bostäder för flera smedfamiljer. Uppsala smedja finns ju bevarad, och närmaste grannhus var en gång i tiden Stockholmshuset. Smeden Wilhelm Callmer i Uppsala har dock ingenting med Kalmarhuset att göra, utan hans far Asser Callmer, som tidvis bodde i Uppsalahuset, lär ha tagit sig namnet efter Kalmarmöllan i Risekatslösa socken.

Ibland går ett hemman under olika namn, vilket Kalmarhuset är ett exempel på. Gatehuset har legat vid Långaröd på gränsen till Konga. I 1671 års mantalslängd upptas i Onsjödelen av Kågeröds socken ”Lars Urteman i Calmare Huus”. I 1680 års jordebok upptas på Calmarhuset Lars Urteman, men i samma års mantalslängd kallas han Lars Christenson. Senare bor där under lång tid smeden Hindrich Hackson. 1697 skriver prästen: ”… begrafwat Hindrich Hacksons barn af Calmar”. I en dopnotis från 1717 uppges barnet vara från Kalmarehuset, medan ett par av faddrarna bodde i Örtahuset. (Prästen har säkerligen inte haft klart för sig att det var två namn på samma hus.) Det kallas först Urtahuset, vilket sedan försvenskas till Örtahuset i de kyrkliga notiserna, men senare skriver prosten Klerck åter Urtahuset. Det är klart att Lars Urteman alias Lars Christensson var ”urtegaardsman”, dvs trädgårdsmästare på Knutstorp, och att man därför kallade hans bostad för Urtahuset (Örtahuset) även efter hans död. En sonson till ovannämnde Hindrich Hacksson vid namn Gustaf Hacksson kallade sig som smed på Duveke för Gustaf Urtberg, och det är lätt at se varifrån han tagit namnet.

Namn efter yrkesbenämningar

Urtahuset är ett exempel på detta, och ett annat är gatehuset Kågeröd nr 6, som under lång tid var krog och därför oftast kallades för ”Gamla Kroget” men även Pepparhuset. Vad är då detta för yrkesbeteckning? I 1670 års jordebok står det Piperhuuset, medan det i 1700-talsakterna står Peppar-, Pepper-. Formen 1670 tyder på att det rör sig om en pipare ’flöjtist’, möjligen ’trumpetare’, kanske i ett militärt förband, som haft sin bostad i detta gatuhus, som var krog och betydligt senare blev skola. Skånes ortnamn menar dock, att det är tveksamt om förleden ursprungligen innehåller substantivet peppar eller musikantbeteckningen pipare. Vad ska man då tro om en Boo Person Kryddare, som 1671 bodde i en gård i grannsocknen Konga? Jo, han kan ha varit kruddare, dvs krutare ’kruttillverkare’, vilka gjorde krut, t.ex. vid Krutmöllan i Kävlingeån eller vid krutbruket i Torsebro. I Risekatslösa och i Ekeby och på andra håll i Skåne finns Kruddarehus.

Krutet behövde skyttarna eller jägarna. 1671 upptas i Kågeröds socken ”Michel Skötte i Säby gård” (Säbygården), där Nils Mårtensson bodde 1680. Namnet antyder att gården kan ha legat under länet Säbygård i Rönnebergs härad, men namnet finns inte kvar 1684. Då bodde Nils Mårtensson på Liunggården, ett namn som nämnes redan 1549, (Liuntzgord). 1698 upptas Nils Mårtensson på Skyttagården, som således fått sitt namn av att en skytt eller jägare på Knutstorp tidigare innehaft gården.

Man undrar om någon kock gett namn åt Kockahuset som fanns vid Bensige, eller har någon person med familjenamnet Kock bott där? Förleden är ganska vanlig i skånska ortnamn. Gård nummer 4 i Rönnebergsdelen av Halmstads by kallades Kockagården vid skiftet 1827, och gården brukades 1698 av Åke Kock.

Det är inte säkert det bodde en tunnbindare i Böckershus eller Stora och Lilla Böckarehuset men någon gång måste det ha bott en böckare eller tunnbindare där. Åtminstone bodde ”Trued Böckers” i Bökershuset 1684. I Täckarehuset eller Täckarebolet bör det ha bott en taktäckare, och Klockarebolet, Kågeröd nr 2, var ju klockarens gård. 1670 finner man namnet Rockehuset, vars förled bör vara rock ’spinnrock’, så där bodde väl rockaren, men en spinnrock kunde man kanske även beställa av svarvaren i Svarvarehus eller kanske hos snickaren i Snickarehus. Garvarehus fanns naturligtvis också liksom Smedstorp. Kuskahus bör ha varit bostaden för godsets kusk, och Björkebackehus som finns kvar i våra dagar kallas även Skogvaktarehus.

Det fanns Rotetorp eller Soldattorp lite varstans, och självklart har där bott rotens indelte soldat. Byröd var namnet på ett hemman norr om kyrkbyn, av vilket endast återstår ruiner. Namnet lär innehålla delarna by och röjning. Här fanns i gamla tider också två soldattorp, ett dubbeltorp, av vilka det ena finns kvar och har länge fungerat som fritidsbostad.

Trumparp omnämnes som Trumperup 1584 i mantalslängd för Helsingborgs län. Förleden uppges kanske innehålla motsvarigheten till det forndanska mansbinamnet Tromper ’lutspelare’ eller Trompeter ’trumpetare, hornblåsare’. Namnet Trumpahuset i Svalöv tolkar Hallberg emellertid som ett tillnamn bildat till ordet trumper (trumpare) ’trumslagare, trumpetare’. (Det verkar inte enkelt att vara ortnamnsforskare.)

Personnamn

Låt oss nu som avslutning titta speciellt på ortnamn som innehåller personnamn. Det rör sig då främst om namn på -torp, -arp, antingen efterleden har den yngre betydelsen ’dagsverkstorp’ eller den medeltida (eller äldre) innebörden ’nybygge, utflyttargård’, som innehåller ett personnamn. Jag utelämnar således alla 1900-talets skapelser såsom Amandero, Mariebo, Gustafsminne, Olufslund, Pershäll etc. Det är väl bara dessa nyare namn som innehåller kvinnonamn. Några äldre undantag finner vi om vi söker oss till andra socknar. Det namn som kronolänsman Fredrik Jonasson Holm gav sin utskiftade gård Sibbarp nr 4 i Reslövs socken genom att kombinera hustruns namn Maria med släktnamnet Holm blev ju namnet inte bara på hans gård utan även på stationssamhället Marieholm.

Knutstorp

Knutstorp, Olstorp och Sonarp är tre välkända ”torpnamn” i Kågeröd. Knutstorp (danska Knudstrup) omnämnes liksom Kågeröd på 1330-talet. Denne Knut, som anlade ett nybygge här, levde säkert långt tidigare, men det är helt obekant vem han var. Den äldste kände ägaren till Knutstorp är den i Liber Datiucus omtalade riddaren Peder Niclisen Kyrning som var bror till ärkebiskopen Jacob Kyrning i Lund, och han dog 1354. Den nuvarande huvudbyggnaden, återuppbyggd 1725-26 efter Skånska kriget, byggdes ursprungligen av Tycho Brahes far. ”Anno Dom. 1551 lod ieg Otthe Brahe bygge thette hus her star oc blef folkommne samme aar met min kerre hustrue Beate Bilde Her Claus Bildes datter paa Liinsgaardt.” Gamla benämningar på Knutstorp var Borgen, Sätesgården och Herregården för att skilja det från Knutstorps by, som även kallades Bondeknutstorp.

Både Olstorp och Sonarp omnämnes 1390, då Sonarp kallas Sonathorp. Det blir sedan under den danska tiden Sonnarp och denna danska form har levt kvar med varierande stavning. Förleden i detta namn är mansnamnet Sone, och Olstorp betyder Olofs torp (nybygge). Bjärnarp (1554) innehåller mansnamnet Biarni, senare Bjærne (en sidoform till Björn), medan Benarp (Bennerup 1583) var Bennes (Benediktus) nybygge. Finnstorp (1596) innehåller naturligtvis namnet Finn och Gödstorp (1584) namnet Gøt, ett namn som är betygat från västra Skåne under 1500- och 1600-talen. Namnet var ett gammalt nordiskt namn som betydde ’götisk man’, och det var ett binamn på Oden, som särskilt var götarnas gud. Vilka personnamn som ingår i Björstorp och Källstorp hörs ju tydligt, men vem var namngivaren till Svartingstorp, som omnämnes första gången 1671? Jo, han hette Swerting, men han levde för så länge sedan, att det inte går att avgöra vem han var. Däremot är det troligt att det betydligt yngre torpet Eskilstorp byggdes av Eskel Andersson från Gråmanstorp. Han upptas som nygift första gången 1805 på ett icke namngivet torp, som inte tidigare funnits, och året efter kallas det Eskelstorp, av vilket i våra dagar endast återstår en stenhög.

Ett gammalt gårdsnamn är Oppetuna – in Offætuun 1361, - in Oppetunæ 1390, men dess betydelse är osäker Formen Offæ- 1361 tyder dock på att det kan innehålla det inte helt ovanliga namnet Offe. Assartorp (Atzertorp 1450) och Västerslöv (Wästerlöf 1402) är namnen på två försvunna gårdar väster om Knutstorp, och det sistnämnda namnet anses ibland vara ett äkta löv-namn innehållande mansnamnet Westar i förleden. En annan tolkning är dock att det är en skriftlig omformning av ett äldre väster-rödsle ’den västra röjningen’.

Gårdsnamnet Åkesholm (Aagisholmb 1651) innehåller förstås mansnamnet Åke, men Åkersberg (Agerbierg) är väl ursprungligen ett höjdnamn, där substantivet åker ingår. Gårdsbyggnaderna ligger (enl Skånes ortnamn) vid en brant sluttande del av Söderåsen.

Intressanta namn i socknen

Avsikten med denna uppsats har varit att visa på en del av alla de intressanta ortnamn som finns och funnits i Kågeröds socken och försöka klargöra dess betydelse, samtidigt som jag försökt ge vissa historiska återblickar. Vid framtagandet av dessa uppgifter har det framkommit att ortnamnsforskning förvisso inte är lätt och ofta ges svävande svar på frågan, vad ett namn betyder.