Slškt och Bygd 06:2
Omslaget

Klåveröd

släktskapet Assarsson – Eskilsson

- Bengt Nordahl -

Tittar man på en karta över Konga socken finner man längst upp en stor utbuktning eller mössa. Detta är Klåveröd (eller Kloveröd som det också skrivs). Detta område ligger inte endast överst i socknen utan är också tillsammans med Stenestad högst beläget i Skåne med högsta punkten Höjehall 212 m över havet och en topografi som verkar allt annat än skånsk. Här möter oss fantasieggande grottor, där ”skogssnuvan” bott (snarare människor i forntiden), märkliga stenformationer och Traneröds mosse, en våtmark av internationellt värde. I en dalgång kallad Vargadalen levde de sista vargarna på 1830-talet.

Namnet Klåveröd, som betyder ’röjningen bland klyftorna’, är belagt första gången 1503, och då skrevs det ”Kloberød”. Området tillhörde fram till 1886 Norra Åsbo härad och Kristianstads län och hade då egen nämndeman i Åsbo domsaga och egen fjärdingsman. Det nämnes i början av 1500-talet som två gårdar tillhörande Herrevadskloster. Dessa blev sedan efter reformationen kronohemman och slutligen skattehemman. Hur många människor som bodde här i gamla tider är svårt att säga, men på 1880-talet, sedan Klåveröd blivit uppdelat i fyra hemman, och många torp kommit till i utmarkerna, utgjorde befolkningen 180 personer. Alla torpen har försvunnit eller övergått till fritidsbebyggelse, och den fasta befolkningen uppges ha minskat till ca 25 personer. Större delen av Klåveröd, som delvis gränsar till Söderåsens nationalpark, är i våra dagar ett känt strövområde, populärt bland vandrare, fritidsfiskare, skidåkare och andra naturälskare.

Pilgrimsväg

Konga socken. Efter gen.stabens karta 1861, samt försök till rekonstruktion av ”Pilgrimsvägen”.

Förklaringen till att Klåveröd alltid tycks ha hört till Konga socken kan sökas i det faktum, att den gamla pilgrimsvägen från Herrevadskloster gick över Klåveröd till Konga kyrka. Det var väl ursprungligen inte mycket mer än en ridstig. I ett kungligt brev från 1503 omtalas den ”allmindingsvej” som sedan ”Arilds tid” gått söderifrån över Konga och Klåveröd till Herrevadskloster. Delvis längs denna väg bör också Tycho Brahe ha färdats åtskilliga gånger mellan Knutstorp och sin morbror Sten Bille på Herrevadskloster.

Vägen var emellertid i gamla tider en byväg och kyrkoväg, där det nog inte gick så värst fort att färdas med tanke på alla grindarna som fanns här fram till 1910-talet. Äldre personer har uppgett att det skulle ha funnits 28 grindar mellan Knutstorp och Ljungbyhed.

Det kan synas svårt att finna förklaring till att hemmansägarna i Klåveröd haft så stor betydelse, ja några blev t.o.m. riksdagsmän. Man kan dock lätt förstå att de var ansedda inom Konga socken, när de blivit självägande skattebönder, medan de flesta av socknens övriga bönder var frälsebönder. En av Klåverödsbönderna brukade ju också vara nämndeman, fast inte i Onsjö härad dit övriga Konga hörde.

Klåveröd 2 - riksdagsmannagården

Mest kända är väl ägarna till Klåveröd 2, vars huvudgård senare gick under namnet riksdagsmannagården. Den ägdes under mitten av 1700-talet av Jeppa Persson, född 19/10 1702 som son till Peder Andersson i Härsnäs i Röstånga socken. Han hade gift sig med Olu Jeppasdotter, dotter till Jeppa Olsson, som dog senast 1727 på gården. Jeppa Persson och Olu hade inga bröstarvingar, och Olus systerdotter Hanna Pehrsdotter ärvde hemmanet. Hon gifte sig med Nils Eskilsson född 24/2 1747 på närbelägna Slättåkra gård i Riseberga socken, och fastebrevet utfärdades 1777 vid N Åsbo härads tingsrätt för Nils Eskilsson och Hanna Pehrsdotter.

Kungaättling?

Enligt Nils Eskilssons antavla var hans mormors far nämndemannen Bengt Hindrichsson i Perstorps socken, vars hustru hette Gundil Olufsdotter-Piihl (1650-1710), som uppges vara dotter till en kronolänsman i Perstorps by. Nils Eskilssons mormor hette Hedvig Bengtsdotter och var född omkring 1680. Ragnar Persson skriver i Konga – en sockenbeskrivning, att enligt vissa icke helt bestyrkta uppgifter skulle Nils Eskilsson vara dotterdotterson till Karl XI. Säkerligen var hans mormor uppkallad efter Karl XI:s mor, som ju hette Hedvig Eleonora, men var hon även farmor till det nyfödda flickebarnet? Vid sin död den 1 april 1757 i Damsgården i Riseberga socken uppges Hedvig ha varit 76 år, så hon föddes således några år före de bevarade kyrkoböckernas tid. Det finns väl många liknande mer eller mindre sanna berättelser om ”Gråkappan”, men det är inte helt osannolikt att ett eventuellt besök av Karl XI i bygden resulterat i dottern Hedvig. Hennes tillblivelse kan mycket väl ha sammanfallit med kungens vistelse i Skåne, men hon kan förvisso ha fått sitt namn enbart som ett trohetsbesvis mot den svenske kungen efter att fred var sluten.

Anor i Riseberga, Perstorp och Röstånga

Slättåkra i Riseberga socken

Bland Nils Eskilssons anor finner vi åtskilliga nämndemän och länsmän i främst Riseberga och Perstorp, men vi påträffar även gästgivaren och nämndemannen Nils Ibsen i Röstånga bland dessa. Hans anor på fädernet lär man kunna följa tillbaka till 1500-talets mitt på gården Slättåkra. Föräldrarna var nämndemannen Eskil Assarsson och dennes hustru Bengta Nilsdotter. Farfar hette Assar Pehrsson (1680-1707), vars föräldrar var Pehr Assarsson (1643-1724) och Johanna Eskilsdotter (dotter till Eskil Påhlsson, bonde och kronolänsman i Vessmantorp). Pehr Assarssons fader hette Assar Påhlsson (1590-1671), som var son till Pohvel Adtzersson (1570-1630).

Medan Nils Eskilsson gifte sig med Hanna Persdotter i Klåveröd, stannade brodern Assar Eskilsson kvar i föräldrarhemmet. 1803, samma år som denne dog, uppfördes den boningslänga, som ännu står kvar. Det berättas, att hans sjukdom hindrade honom att följa byggets gång, men när takstolen var rest, blev han lyftad upp i sängen, så att han genom fönstret i sommarstugan (nuvarande vedboden) fick se den nya byggnaden.

Riksdagsmannen Nils Eskilsson gift tre gånger

Nils och Hanna Persdotter fick tre barn, av vilka sonen Pehr Nilsson med uppgivet födelseår 1779 var det enda överlevande. Nils Eskilsson blev änkling 1783. Han bevistade 1786 och 1789 års riksdagar och gifte 1787 om sig med Lucia Nilsdotter. I en attest daterad Konga 9/10 1787 står det: ”Nämndemannen Nils Eskelsson af Klofveröd här i fg efter 4 åhrs Enklinge tid ämnar träda i äktenskap med Enkan Lucia Nilsdotter i Munkebo. Med sin förra hustru Hanna Persdotter ett enda barn …” Lucia hade tidigare varit gift med sin kusin, nämndemannen Nils Helgesson i Munkebo i Stenestads socken. Lucias far var Nils Nilsson i Klåveröd 1, vars bror Helge Nilsson i Munkebo var Nils Helgessons far. Nils Eskilsson och Lucia Nilsdotter var bosatta i Munkebo, där hustrun avled 1793. Under tiden brukades Klåveröd 2 av Lucias föräldrar Nils Nilsson (död 1795) och Gunilla Nilsdotter.

Efter hustruns och svärföräldrarnas död återvände Nils Eskilsson till Klåveröd 2, där han gifte sig för tredje gången med Maria Persdotter. De fick följande barn tillsammans:
Bengta Nilsdotter, f 25/10 1795. Gift med Torsten Troedsson.
Thomas Nilsson, f 3/5 1797. Bonde o riksdagsman i Klåveröd 2.
Nils Nilsson, f 28/10 1799. Bonde o nämndeman i Ask 14.
Johannes Nilsson, f 16/5 1803.
Botilla Nilsdotter, f 23/6 1806. Gift med Peter Callmer, smed i Kolema 2, Röstånga sn.

Pehr Nilsson

Klåverödsgården (foto: Stig Pettersson)

Efter Nils Eskilssons död 1810 delades gården mellan änkan Maria Persdotter och hennes barn samt Nils Eskilssons son Pehr Nilsson från första giftet, som även han blev nämndeman. Han var gift med Anna Andersdotter i hennes första gifte, och deras enda barn dottern Johanna föddes 21/2 1820, ett halvt år innan fadern gick bort. Anna gifte därefter om sig med Ola Persson, som står som arrendator. Den gamla fyrlängade kringbyggda gården delades, och gårdsplanen var avdelad med ett plank, vavid den västra delen av byggnaderna ägdes av den omyndiga Johanna och den östra av Pehr Nilssons halvbror Thomas Nilsson.

Johanna Persdotter ingick 1839 äktenskap med nämndemannasonen Jöns Pålsson från Råga Hörstad i Asmundtorps socken, broder till den kända folklivsforskaren och författarinnan Eva Wigström (se Släkt och bygd 99:2). Efter skiftets fastställande 1846 uppförde de den nuvarande Klåverödsgården, men det gick inte så bra för dem, och de måste lämna gården i slutet av 1850-talet. De dog ganska unga, hon i kopporna 1859 och han i lungsot 1863, och deras sju barn i livet skingrades på olika håll.

Thomas Nilsson

Rusthållaren, nämndemannen och riksdagsmannen Thomas Nilsson föddes den 3 maj 1797 i Klåveröd som son till riksdagsmannen Nils Eskilsson och hans tredje hustru Maria Persdotter. Vid faderns död 1810 var han 14 år. Han övertog med tiden änkans och barnens halvdel, och efter det laga skiftets fastställande bodde han ensam kvar på den gamla gårdsplatsen. 1821 hade han ingått äktenskap med Hanna Larsdotter från Virke, och de brukade gården till 1867, då de flyttade till Håstad, där dottern Maria var gift med kvarnägaren Per Sonesson. De fick 13 barn av vilka 9 nådde vuxen ålder. Thomas Nilsson var nämndeman i N Åsbo härad, och på 1830-talet var han riksdagsman för Åsbo och Bjäre härader.

Mest känd av barnen är sonen Eskilander Thomasson (1829 – 1891), som var riksdagsman för Lund 1873 – 1889. Han var rådman i Lund och justitieråd i Stockholm och bidrog verksamt till att Lund fick ny universitetsbyggnad 1882. Sonen Lars Thomasson (1830 – 1907) var rusthållare och landstingsman på Frälsegården i Källs Nöbbelöv. Även sonen Nils (född 1834), som bodde i Halland, var landstingsman. Dottern Cecilia (född 1840) tillhörde däremot de tre barnen som stannade i Klåveröd. Hon var gift med Nils Jönsson som var hemmansägare i Klåveröd 2, men de drev även ostmejeri och hade en handelsbod i ett hus i byn, som sedan kallades ”boen”. Det kan tilläggas att den gamla riksdagmannagården ödelades vid en eldsvåda fredagen den 13/4 1945.

Per Assarsson i Ask

Per Assarsson på Ask nr 7, som var riksdagsman vid flera riksdagar under frihetstiden, var född 13/2 1720 i Slättåkra i Riseberga. Han var son till Assar Persson och Elna Bengtsdotter, vilket innebär att han var Nils Eskilssons farbror. Han köpte 1747 hemmanet Ask 7 och gifte sig med Elsa Nilsdotter. Per Assarsson dog troligen 1773.

Assar Askulin

Per Assarssons äldste son var Assar Askulin. Han gick i Malmö skola, blev student 1766 och prästvigdes 1772. Efter kyrkoherden Christian Coccius död 1772, var Assar Askulin nådårspredikant, och vid följande kyrkoherdeval hade församlingen till K. m:t ingivit en böneskrift om att till kyrkoherde få kalla Assar Askulin. Denna framställning avslogs emellertid, men han var medhjälpare hos kyrkoherde Jacob Regelsson från 1775 och upptas som komminister Assar Askulin. Han var åter nådårspredikant 1783, och äntligen 1793 blev han kyrkoherde i Höör och Munkarp. Innan dess hade han haft missiv i olika församlingar och varit predikant vid Norra skånska kavalleri regementet i 11 år, blivit skadad i ena benet av en kanonkula och tillfångatagen i ryska kriget.

Prästgården i Höör brann 1792, varvid kyrkoarkivet förlorades, men branden drabbade också svårt Askulins ekonomi i samband med återuppförandet av prästgården. Hans födelsenotis finns ju inte bevarad, men i Lunds stifts herdaminne står: ”A A var f i Ask 1755 21/10 (enl dödsnotis) son av nämndemannen o riksdagsmannen Per Assarsson. ”Dödsnotisen från 1796 har följande lydelse: ”October den 22 dödde af Håll och stygn och den 4de Nov. begrofs Kyrckoherden wid Hörs och Munkarps församlingar, wälärewördige och Höglärde Herr Magister Assar Aschulin uti Hörs Prästegård 46 år 1 dag gl”. Enligt denna dödsnotis bör han vara född 21/10 1750. (Det troligen felaktiga födelseåret i herdaminnet innebär att han skulle ha varit endast 17 år vid prästvigningen, vilket väl knappast är möjligt). I bouppteckningen uppges de närmaste anförvanterna vara hans kusiner riksdagsmannen Nils Eskilsson i Klåveröd och nämndemannen Assar Eskilsson i Slättåkra.

Askulin efterlämnade änka och sju omyndiga barn, av vilka flertalet var födda i Konga. Cavallin uppger att dessa icke ”gjorde någon lycka i världen”. Enligt Stenestads kyrkobok dog den äldste sonen Per född ca 1777 som avskedad soldat 1812, då man fann honom ligggande död på Gryderöds mark vid vägen från Klåveröd.

Omslaget