Slškt och Bygd 06:1
Omslaget

En brudkronas äventyrliga historia

- Bengt Nordahl -

Brudkronor började användas under 1300-talet och blev kanske den viktigaste detaljen i brudens utstyrsel. Det var vanligt att man anskaffade en brudkrona i förgyllt silver till kyrkan för att hyras ut till kyska brudar. Det förekom att brudar som inte var jungfrur ändå lånade kyrkans krona, men de kunde då få böta för att ha ”understådt sig att bruka Kyske Brude Skrud”. Dock förtäljer traditionen att de kunde få böta i hemlighet genom att förgylla kronan med ett lager. Det är kanske en skröna men skulle annars kunna vara förklaringen till att många gamla brudkronor var så tunga.

Brudekrone af sølv fra Visseltofta Kirke i Skåne; 18 årh.

Sveriges äldsta brudkrona, Skepparslövs gamla brudkrona tillverkad av silversmeden Hans Klausen i staden Vä 1597, är deponerad på regionsmuset i Kristianstad. Den väger 1,5 kg, så nog kunde de kännas tunga på huvudet. Det är inte underligt, att dessa metallkronor i början av 1800-talet blev omoderna. Det finns dock församlingar som under 1900-talet anskaffat nya modernare och smäckrare kronor i förgyllt silver att användas vid bröllop. I nybildade Kågeröd-Röstånga församling har dessa två kyrkor således var sin från 1959 resp 1947.

Kronan som åsyftas i rubriken och som finns avbildad ovan upptas i 1723 års kyrkoräkenskaper för Visseltofta församling som ”een förgylt Brude Crona af Silfwer, wäger 86 Lod och kåstat 198 Daler 16 öre Smt” och den hade samma år givits som en donation av församlingen i Visseltofta till kyrkan. Denna brudkrona kan inte konkurrera med kronan från 1597 vare sig i ålder eller vikt men har kanske en lika märklig eller märkligare historia, eftersom den från att ha varit en nordskånsk församlings brudkrona blev upphöjd till, inte en kungakrona men väl en kunglig krona. Som brudkrona finns den med i alla återkommande inventarieförteckningar, och för de flesta åren under 1700-talet upptas även varierande mindre summor som inkomst av ”Brude Crone lega”. Denna brudkrona blev år 1777 ”med sitt Hufwud Silfwer omgiordt och stafferadt (försedd med prydande utrustning)” av guldsmeden Bergengren i Kristianstad. Säkerligen tjusade och imponerade denna ståtliga brudkrona på många kyrkbesökare vid de återkommande bröllopen.

I gamla tider rådde det mycken vidskepelse hos allmogen inte minst i dessa skogsbygder. Det är därför inte otroligt, att många trodde att kronan besatt någon slags trollkraft. Hur kunde man annars förklara klockaren Johannes Halls huvudlösa handlande 1783, när han natten mellan den 14 och 15 juli ”föll på det orådet” att ta kronan ur skåpet i kyrkan där den förvarades, stoppa den i en kappsäck och bege sig till ett fiskeläge vid Kullen med avsikt att fara över till Danmark och sälja den där. Tydligen släppte förtrollningen vid framkomsten till fiskeläget, eftersom han ”blef så af ånger öfwer sin gjerning betagen” att han bestämde sig för att återvända till Visseltofta. Innan han hann påbörja återresan blev han emellertid gripen av länsmannen. Kronan räddades åt Visseltofta kyrka, men Johannes hade ju förstört livet för sig själv och sin olyckliga familj, för vad hjälpte att han inför rätten ”med tårar förklarade sin bedrövelse”.

Åren gick och det blev omodernt att använda brudkronan vid bröllop. 1844 uppges det att den inte på många år varit brukad. Eftersom den var ”alldeles umbärlig”, bestämde man sig för att hos ”Landshöfdinge och Biskops Embetena anhålla om tillstånd att försälja ofvannämnde silfverbrudkrona som med de deri innefattande kulörta glasbitar väger 68 lod”. Därmed skulle man kunna göra avbetalningar på skuld som man ådragit sig i samband med tornbyggnad och utvidgning av kyrkan.

Köpare av kronan var kyrkvärden, nämndemannen och kvarnägaren John Andersson. Han betalade 121 riksdaler 6 skilling riksgäld för kronan efter ett pris av 1 riksdaler 37 skilling 6 rundstycken per lod, vilket stämmer med vikten 68 lod (ca 893 g), men hade kronan blivit lättare efter förändringen 1777, eller har siffrorna tidigare varit omkastade? Summan avskrevs på kyrkans skuld till kyrkovärden, och troligen hade denne avyttrat kronan före sin död 1849, eftersom den inte tas upp i bouppteckningen efter honom. Därmed skulle den kunnat vara försvunnen för oss, men så är det inte.

Bildtexten till den avfotograferade kronan lyder ju ”Brudekrone af sølv fra Visseltofta Kirke i Skåne; 18. årh”. Ja, det är danska. Brudkronan hamnade faktiskt utan Johannes medverkan slutligen i Danmark, och den finns att beskåda på Jægerspris Slott på Själland.På vilka vägar den kommit dit är inte helt klarlagt, men enligt uppgift hade kronan hamnat hos en uppköpare och spekulant i Småland, vilken i sin tur sålde den till antikvitetshandlaren Henriques i Köpenhamn. Där uppmärksammades den 1849 av den svenske ministern i Köpenhamn, som först misstänkte att den var stulen. – ”Det förundrades mig mycket, att Wisseltofta kyrka skulle hafva afhändt sig en sådan klenod, och jag yttrade den förmodan, att den möjligen blifvit stulen från kyrkan.” Vitterhetsakademien i Stockholm blev erbjuden att köpa kronan men avstod med motiveringen, att den blivit förnyad i senare tid.

I stället fattade kung Fredrik VII tycke för den märkliga brudkronan och inköpte den för egen räkning, vilket förklarar att den hamnat på Jægerspris Slot, där den tillhör slottets samling av gamla dyrgripar. Man påstår att kronan har använts vid vigseln 1850, när Fredrik VII ingick sitt morganatiska äktenskap med älskarinnan balettdansösen Louise Rasmussen. Hon är känd under namnet grevinnan Danner, och efter kungens död blev Jægerspris hennes änkesäte. Fredrik VII var kung 1848-1863, och det rådde en gemytlig vänskap mellan honom och Karl XV, som med sin folkliga stil var populär både i Sverige och Danmark Det lär t.o.m. ha funnits planer på en personalunion mellan Sverige och Danmark efter Fredrik VII, som var barnlös. Detta var under skandinavisternas storhetstid, vars långtgående unionsplaner tyvärr slogs sönder av verkligheten i den europeiska storpolitiken.

Vad har då denna brudkrona för samband med Svalövsbygden? Frågan är motiverad, men någon minnesgod läsare erinrar sig kanske stölden av brudkronan i artikeln ”Klockarsläkten Hall i Kågeröd”. Johannes Hall var född i Kågeröd och hade även tjänstgjort för sin far som klockarsubstitut i församlingen, där hans förfäder innehaft klockarämbetet sedan 1682. (Se Släkt och Bygd 2005/1)

Källor:

Visseltofta kyrkoarkiv.
”Visseltofta gamla brudkrona och några andra” av Torsten Karlson.

Omslaget