Slškt och Bygd 05:3
Omslaget

Två unika dagböcker

skrivna av Sven Persson och Per Svensson - far och son.

- Bengt Nordahl -

I Släkt och bygd 1994:1 finns en förteckning över mikrofilmer som föreningen erhållit som gåva av f kanslirådet Ragnar Odhnoff. Detta var nog första gången jag såg namnet på denne legendariske släktforskare. Samma nummer innehåller också som vanligt några artiklar av Konga sockens förnämste släkt-, folklivs- och hembygdsforskare med samma förnamn. En av artiklarna har ingen tydlig rubrik men har fått följande inledning av tidningens dåvarande redaktör: Ragnar Persson har varit i Lund på folklivsarkivet och hittat ett par verkligt intressanta handskrifter. Ett par dagböcker förda av far och son - födda 1755 resp 1791. Han kallar skrifterna ”Lilla dagboken”: den är skriven av Sven Olsson och ”Stora dagboken” som skrivits av Per Svensson, bönder i Gillastig.

Jag hade vid detta tillfälle inte påbörjat arbetet med rekonstruktionen av Konga och Asks brunna kyrkoböcker, men eftersom jag har förfäder i Konga, bl.a. i Gillastig, samt släktingar och eventuellt även förfäder i Munkagårda, varifrån den ene författaren (fadern) kom, fann jag genast Ragnars artikel mycket intressant. Det visade sig därvid att jag hade släktskap med både Per Svensson och hans hustru Hanna Olsdotter. Tyvärr blev det aldrig av att jag frågade Ragnar, hur han fått reda på dessa dagböckers existens. Mitt intresse för innehållet ökade sedan, när jag kommit igång med det nämnda rekonstruktionsarbetet, då jag förstod, att här fanns ytterligare en alternativ källa.

Namnet Sven Olsson är fel!

Det inledande citatet innehåller faktiskt två fel. Det ena upptäckte jag snart, när jag genom källforskning försökte ta reda på vilka dessa två gillastigsbönder egentligen var, medan jag inte uppdagade det andra förrän jag så småningom själv besökte folklivsarkivet. Ragnar skriver, att Sven Olsson i Gillastig var född 1755 i Munkagårda, men någon med det namnet fanns varken på det ena eller andra stället. I Gillastig påträffade jag en Per Svensson, men hans fader hette inte Sven Olsson utan Sven Persson, vars födelsenotis med uppgivet födelsedatum och föräldrarna Per Svensson och Bengta Andersdotter också gick att finna i Svalövs kyrkobok. En bouppteckning från 1795 efter åbon Per Svenssons avlidna hustru Bengta Andersdotter på Munkagårda nr 1 utgjorde det slutliga beviset. Deras äldste son var nämligen rusthållaren Sven Persson i Gillastig.

Ingen handskrift på folklivsarkivet

Hur hade namnet blivit fel? Skam till sägandes misstänkte jag en felavskrivning av Ragnar, men mitt och Stig Petterssons gemensamma besök på folklivsarkivet våren 2002 friade helt Ragnar, samtidigt som det andra felet uppdagades. Till min besvikelse fanns det nämligen inga dagböcker i original, ja knappast ens någon handskrift utan snarare en maskinskriven avskrift av den lilla och en textad av den stora dagboken.

Avskrifterna var gjorda av majoren Sven Cronholm, som tillhör Cronholmssläkten härstammande från Kvärk i Konga socken. Han bodde vid tiden för avskriftens tillkomst i Östersund och redogör själv för hur han fann dagböckerna. Han skriver, att han under några ”korta sommardagar” 1953 sökte efter forskningsmaterial i Konga, varvid han kom på två dagböcker, en från senare delen av 1700-talet och en från 1800-talets andra decennium. Den förra innehöll sporadiska anteckningar om väderlek, personalia och ekonomi, allt i en förvirrande och förtjusande blandning, medan den senare var en konsekvent förd dagbok, som noggrant redogjorde för en skånsk bondes liv för 150 (nu snart 200) år sedan. Den stora dagboken var en rest av en större bok, där de 10-20 första och lika många av de sista sidorna var bortrivna. (Det är ju beklagligt, men man får vara tacksam för att inte fler sidor rivits bort eller att böckerna blivit kastade.) Avskriften av den stora dagboken börjar vid jultid 1815 och slutar i juni 1819. Sven Cronholm skriver, att originalet förvaras i Skåne hos en fjärran släkting till honom, och ett rykte förtäljer att handskrifterna numera skulle finnas hos någon i Gillastig. Min förhoppning är att erbjudas tillfälle att studera dessa bägge handskrifter och jämföra dem med Sven Cronholms tolkning. Men framför allt vore det synd om inte originalen till dessa unika dagböcker blev bevarade åt eftervärlden, vilket är en stor risk så länge de finns i privat ägo. Vem vet om de inte en gång i framtiden går till förgängelsen bland annat ”skit”.

”Den lilla dagboken”

Det är ett stort och behjärtansvärt arbete som Sven Cronholm har lagt ner på att skriva av dagböckerna och därmed gjort innehållet känt och tillgängligt. Han kallar ”Den lilla dagboken” för Sven Ohlssons bok, men varifrån han fått detta felaktiga namn är okänt. Har han tytt någon namnteckning fel, eller har någon i efterhand skrivit detta namn? Denna bok innehåller 15 dagboksidor, som han renskrivit, och kanske förekommer det i bägge avskrifterna en och annan feltolkning av något ord, som han inte känt till. Osäkerheten ifall ett ord är rätt återgivet gör det extra svårt att förstå eller känna igen de dialektala benämningarna på för oss ofta okända föremål och sysslor som omnämnes. Vanligtvis markerar han tveksamheter med (?), vilket bl.a. gäller ortnamn, som han med bristande lokalkännedom ibland haft svårt för att tyda. Således skriver han, att d 20 maj 1781 ”begrofs Bonde Rasmus änka Hanna uti Nå(?)s”, vilket ska vara Näs (Trollenäs), för där var Sven Perssons farmor Boel Rasmusdotter född, och där bodde dennes bror Bonde, som enligt Näs kyrkobok dog 1769.

Det mest förvirrande i den första ”dagboken” är, att Sven Persson inleder med att tala om hur många tunnor och skäppor spannmål han fått 1773 och 1774. Han skriver ”Åhr 1773 Fik iag 12 tunnor Råg ...”, vilket föranleder Ragnar Persson att tro, att han då hade eget hemmansbruk under Axelvold i Munkagårda. Det är dock föga troligt, för 1773 upptas han i mantalslängden som ”gossen Sven 17 år” hos fadern Pär Svänsson på Munkagårda 1. Han måste istället mena ”wie fik”. 1776 har han nämligen ändrat sig och skriver ”d 3 Maij fik wi af plögt ok d 4 sådde wij hafre”. Kanske var det han själv som köpte kon 1775, när han skriver ”Köpte iag en swart draket Koo på auction efter min sal Farmoder och gaf för henne 28 Dr 21 /”. I annat sammanhang omtalar han hur många tunnor korn och havre han fick i lön (av sin far?) fr o m 1772. Han skriver också för 1773: ”köpte iag en Eke Kista och gaf derföre 6 Dr 16 / srmt samt lås dertil köpte iag af smeden Calmer och gaf derföre 2 Dr 16 /, inalles 9 Dr -” Det var säkerligen han själv som köpte kistan, som han väl kunde behöva, när han skulle ut och tjäna dräng. Sven Persson upptas i mantalslängden som son hos föräldrarna fortfarande 1776, men han skriver själv för de närmast följande åren i dagboken: ”Åhr 1777 om Mikaelis kom iag i tienst hos Wifwe Åradsson i Fillestad, och 1778 flyttade till Pehr Knutsson Ibm och tiente der i 2 åhr. 1780 om Mikaelis kom iag i tienst hos H. Probsten Weibull uti Reslöf och flyttade derifrån 1781 hem til Munckagårda.”

Drängtjänsten hos Wifve Åradsson var tydligen hans första, och då flyttade han till sin fars kusin (farmors systerson). Wifves mor hette nämligen Gertrud Rasmusdotter och var syster till Sven Perssons nyligen avlidna farmor. Systrarna Gertrud och Boel gifte sig ungefär samtidigt i början av 1720-talet, Gertrud med änklingen Truls Nilsson i Felestad och Boel med den senares unge brorson Sven Persson, som övertog hemmansbruk i Munkagårda. Livet artade sig olika för de bägge systrarna. Gertrud blev så småningom änka och gifte då om sig med drängen Årad Wifvesson, men deras äktenskap slutade synnerligen olyckligt. Årad, som var begiven på starka drycker, misshandlade hustrun under flera år, vilket slutade med dråp 1745. Dagboksskrivaren Sven Persson var ju inte född då, och trots att man brukade försöka förtiga dylika tragiska händelser i släkten, bör han väl ha varit underrättad om vad som tilldragit sig drygt 30 år tidigare.

Från åren 1782 och 1783 har Sven inte gjort några noteringar. Han var då 27 år och hoppades säkerligen på att få överta något lämpligt hemman, kanske föräldrahemmet. Det hade varit intressant att få veta, hur han kom att fria till Jöns Månssons enda dotter Troen i Gillastig. (Jöns Månsson hade en syster Elna som dog 1753 i ett olyckligt äktenskap med Nils Åkesson Cronholm i Kvärk.) Vilka kontakter fanns det mellan Munkagårda i Svalövs socken och Gillastig i Konga? Det enda Sven Persson själv omtalar är följande:”1784 d 25 junii holt iag Trolofning med pigan Troen JönsDotter uti Gillastig. Samma åhr börja de at slå derstedes nästa dagen efter Åby Marknad, då war iag med dem. Åhr 1785 d 20 Februarij lystes första gången för oss begge uti Konga Kyrkia. d 5te Marti flytta iag min säd til Gillastig 4 tunnor Korn, 1 Ta Råg, 5 Skiäpper Ärter Böner och Wiker och ½ Ta Hafre. d. 7 april flytta iag til Gillastig. d. 9 april holt iag Bröllop med Pigan Troen Jöns dotter.” (År 1780 hölls Åby marknad torsdagen d 13 juli)

Eftersom Sven Perssons anteckningar hoppar mellan olika år beroende på innehållet, finns det anledning att tro, att de utgör renskrivningar av tidigare gjorda minnesanteckningar. Det mesta av innehållet finns återgivet i Ragnar Perssons artikel 1994, varför jag huvudsakligen tar med personuppgifter, som belyser släktskapsförhållanden. Strax efter att han själv gift sig, höll Åke Nilsson bröllop med pigan Marna Olsdotter från Gillastig d 23 april. Åke Nilsson var son till Nils Åkesson Cronholm i Kvärk, och giftermålet omnämner han nog därför att Åke Nilsson och hans hustru var kusiner (se släkttavla B). Åke Nilsson var nästan 20 år äldre än hustrun Marna Olsdotter född 1766. Hon var syster till Anders Olsson den äldre (se släkttavla C), ofta omnämnd i den s k Stora dagboken skriven av Per Svensson. Åke Nilssons första barns födelse och dop finns också omtalat: ”1786 d 12 Marti föddes Åke Nils dotter i Qvärk och döptes d 15 dito och blef kallad Elna.”

I mantalslängderna upptas som inhyses hos Sven Persson ”tjänstedrängen Inge Månsson” under åren 1785-95 (70 år 93). Han var med säkerhet farbror till hustru Troen, och Sven Persson har för de första åren antecknat hans utlovade tjänstelön, som för 1788 utgjorde ”1 skieppa korn sådt, strumpor ok wantar, 2 skiorter, 1 grå Tröja, 1 par stöflar.” För övrigt utgör en stor del av anteckningarna spridda uppgifter om skörderesultat, utbetalningar och extrema väderleksförhållanden. Om året 1789 skriver han: ”war så stark winter med Köld och snöfog, at näppeligen någon mins sådan winter, och war sådan foderbrist öfwer alt, at en trafwe långhalm kosta 5 à 6 Dr srmt.” (Det var förstås inte många som kunde minnas vintern 1740) Om det följande året skriver han: ”war en så bljd winter, at här war nästan intet frost ok kom ej heller någon snö at här war åkföre, utan bljdt mäst hela winteren så at iag börja ärja d 20 Marti; samma Åhr war stark torka med nattfrost, halfwa Martii Månad och halfwa april, d 13 april kom snö hela dagen ok war kalt ok war så stark natfrost at man hwarken kunde ärja eller harwa.” (Är det samma vinter som skildras?)

En av de sista sidorna innehåller en förteckning över alla de åtta födda barnen. Det första föddes den 15 febr 1786 (dagen innan han fick uttröskat) Om sonen Pers födelse (den stora dagbokens författare) skriver han: ”Åhr 1791. den 16 Januarij föddes wår kära Son Pär, ok blef döpt i Konga Prästegård d. 20 dito.”

Förutom avskrifterna har Sven Cronholm gjort en antavla, som bygger på det felaktiga namnet Sven Olsson. Han har där gjort misstaget att dra slutsatser med ledning av enbart namnet. Trots att Sven Persson kom ifrån Munkagårda, antar han att denne (av honom kallad Olsson) var son till Ola Bengtsson i Gillastig, och upptar som dennes barn även Åke Nilsson Cronholms hustru Marna Olsdotter. Anledningen till denna slutsats är svårförståelig. Ola Bengtsson var däremot far till sonen Per Svenssons hustru Hanna Olsdotter, och de vigdes den 9 juni 1816. Marna Olsdotters far var däremot Ola Turesson i Gillastig, vars bror Per Turesson i Blinkarp var gift med Åke Nilssons syster Kirstina Nilsdotter (se släkttavla C). När Marnas bror Anders Olsson (kallad den äldre i den stora dagboken) den 9/11 1799 gifte sig med sin kusin Hanna Persdotter (Per Tuessons dotter) krävdes Kungl Maj:ts tillstånd. Detta omtalar dock inte Sven Persson i sina anteckningar, vilka knappast innehåller några förtydligande uppgifter om släktskap, förutom att han nämner sin farmor. Hanna Olsdotters bror Anders (Per Svenssons svåger) kallas för Anders Olsson den yngre för att skilja honom från en annan åbo i byn, som han kallar Anders Olsson den äldre. Åldersskillnaden var dock bara fyra år.

”Den stora dagboken”

Den bevarade delen av denna dagbok av Per Svensson börjar med ”annotationer” från den 18 dec 1815. Eftersom Ragnar Persson i sin artikel på ett utmärkt sätt återgett innehållet som belyser arbetet och det dagliga livet i Gillastigs by 1816, låter jag detta år passera. Jag ägnar mig istället främst åt de återstående 2½ åren i dagboken, men istället för att skildra händelserna i dagbokens tidsföljd skriver jag om dem samlade under olika rubriker.

Dagboken handlar mest om vad Per och brodern Nils gjorde, och ibland omnämnes även systrarna Marna och Bengta samt även de 11 respektive 14 år yngre bröderna Lars och Jöns. Man får veta, att Marna tjänade i Bjärnarp 1816 och 1817 i Råröd, där hon insjuknade den 11 januari och hämtades hem av Nils den 17. Att Bengta tjänade på ett ställe ”hinsidan om Trolleholm” omtalas i samband med att Per och Nils var gående och hälsade på henne söndagen den 26. Den 1 juli samma år var det Åby marknad, och då var mor med och köpte en kista till Bengta för 3 rdr 24 sk samt ett lås för 1 rdr 12 sk. Själv inhandlade Per bl a 3 st liar.

En allmän beväringsinrättning hade tillkommit 1812. Nils blev 21 år 1817, och den 17 mars ”war möte uti Åkarp med bewäringen til at skrifwas ing, då war min Broder Nils där och blef ing skrifwen”. Den 30 maj reste beväringsmanskapet till Veberöd för att exercera där i fjorton dagar. Det omtalas inte hur de reste och inte heller att brodern Nils var med. Det senare framgår emellertid längre fram, där han skriver för den 15 juni: ”war jag ridande wid Keflinge efter Nils som då hade warit wid Weberöd under exsis.”

Bröllop och barndop

Per Svensson upptas från 1809 på halva delen av faderns och morfaderns hemman. Efter faderns död 1813 brukade han bägge hemmansdelarna och gifte sig i juni 1816 med Hanna Olsdotter. Om förberedelserna till detta bröllop skriver han, att han och Hanna var i Södra Svalöv och Munkagårda den 26 maj ”och bådo dem hit till bröllop”. Med ”dem” avses naturligtvis släktingarna på faderns sida. Den förste juni gjorde Per och Hanna en gemensam stadsresa till Landskrona, men ärendet omtalas inte. Den 3 juni var han vid Röstånga och bjöd några, och den 4 -7 juni höll de på med reparationer och snyggade upp inför bröllopet. ”Den 9 wigdes wi sedan höllt wi bröllop till om tisdag kväll den 11” (således i dagarna tre). Sonen Svens födelse i mars 1818 skildras på följande sätt i dagboken: ”Den 2 kl 9 på förmiddagen föddes wår först födde son Sven. Den 6 och 7 war jag och bad till fadders. Christnades den 8 som war Mid Fasto söndagen och blef boren til dopet af yngre Anders Olssons Hustru Sissa OlsDotter och Faddrarna min broder Nils Svensson och Hustrus broder Bengt Ohlsson i Röstånga, och min älsta syster Marna Svensdotter på Tostarp, och min Hustrus cucin Pigan Hanna AndersDotter på Duveskog. Wid detta barndop fik wi 22 RD 24 sk Rgls i Fadder penningar. Den 9 och 10 höldt wi barnsöl.” Barnet hölls av modern Hanna Olsdotters svägerska, eftersom Anders Olsson d y och Hanna var syskon. Lite längre fram nämner han kyrktagningen: ”Den 29 (april) gik min hustru i Kyrka efter Barns Börden.”

Händelser i bygden

Av de större händelser som tilldrog sig utanför byn kan nämnas kyrkoherde Hendrik Angelins död den 6 april 1816. Per skriver att församlingarna i samband med häradsprosten Rotstens besök i Konga kyrka påkallade hovpredikanten Per Schyttén från Karlskrona som fjärde man. För maj månad 1818 skriver han: ”Hof Predikanten Pehr Siötin (ska vara Schyttén) hit til Församlingarna och den 3 gorde han sin til trädes Predikan.”

För oktober kan vi läsa: ”Den 25 war Biskoppen från Lund här och wigde ing wår Präst Pär Siötin, den 30 hämtade jag Prästen hit til mor fader.” (Han var närmare 95 år vid sin död ett år senare.)

Från januari månad 1817 finner jag följande notering:
”Natten mellan den 11 och 12 timade et olyckeligit dödsfal wid skillnads råmärket emellan Asks och Pärs ängar at där blef ijäl slagit afskedade Mörnerska Hussaren Sundell, som ena armen war afslagen och til döds illa hanterad och afkläd så at han war aldeles naken.” Det som i avskriften benämnes Pärs ängar antar jag ska vara Påups ängar i Torrlösa, men tyvärr har det inte lyckats finna något om denna händelse i domboken. Däremot finns följande dödsnotis från 1817 i Torrlösa kyrkobok: ”d 26te jan dog och d 12te februari begrofs Husaren vid Mörnerska Husar Regementet Hans Sundell 29 åhr gl af okänd händelse.” (Här stämmer som synes inte datum överens.)

Mycket färdande på vägarna

När man läser dagboken, undrar man hur alla sysslorna kunde hinnas med hemma på gården med tanke allt färdande på vägarna till fots eller med häst. Man inbillar sig ofta att människorna sällan kom utanför den egna socknen, men det stämmer inte in på Per Svensson och de andra åboarna i Gillastig, som dessutom hade både hållskjutsar och kronoskjutsar som skulle utföras.

Trots tillgång till hästar, vagnar och slädar gick man tydligen ofta till fots. Således står det att den 15 mars ”gick jag och Äldre Anders Ohlsson ut åt släten och skulle höra efter om di wille gifwa en tunna korn för et par oxar men di wille icke”. Troligen handlar det inte om försäljning utan ersättning för gräsbete. Den 18 körde Per och Nils utåt slätten till Dagstorp och köpte två tunnor råg som kostade 29 rdr och två tunnor korn som kostade 31 rdr, tillsammans 60 rdr rgld, och de kom hem igen den 19. Den 2 april gick de utåt slätten till en plats som är svår att identifiera, men det ska troligen vara Stävie, ”och tog upp någon säd för några ök som skal hit til gräsbete, en tunna rog för 3 st ök och en half tunna korn för ett ök. Kom hem igen den 3 och då fik jag Pehr Ohlsson till att köra hit med den samma som han skal hafwa et las bränne för.” Utbytet skedde den 15 september då han skriver: ”War Pehr Ohlsson och Hans Pehrsson från Stäwie här och sågo om några ung ök, då hämtade Hans Pehrsson sina oxar, då betalte han en half Tunna korn för et ung ök som war här til gräsbete, då hämtade Pehr Ohlsson et las bränne som han skulle hafwa för det han körde hit med någon säd i wåras.”

För den 4 april finns ingen notering, vilket säkert beror på att det var långfredag. Troligen besökte familjen kyrkan, vilket sällan omtalas. Påskafton var Per hemma och svarvade något, men på påskdagen den 6 gick han, hustrun Hanna och brodern Nils till Södra Svalöf och kom hem igen dagen efter. Det omtalas inte vilka släktingar de hälsade på, men en farbror vid namn Lars bodde eller hade bott i Södra Svalöv.

Några dagar senare var Per och Nils i Kvärk för att köpa en spädkalv, men den var för dyr. Per Åkesson ville ha 14 daler och blev erbjuden 13, så det blev ingen handel. (6 daler motsvarar 1 riksdaler, men det är ovanligt att man så långt efter myntreformen 1777 använder daler.) Vid ett senare tillfälle omtalas, att han var ”körrande på Konga öö med släde och köpte en Röd grimmiger Qwige kalf som kostade 1 rdr 32 sk” (motsvarade väl ca 10 daler).

Flertalet stadsresor företogs till Landskrona eller Helsingborg. Den 30 december 1817 skriver han: ”War en stor snö om morgonen då körde wi til LandsKrona jag och Anders Ohlsson den äldre, med Bränne, då fik wi 2 rd 24 sk för lasset, och 20 sk för en marck smör.” Troligen var det med den släden som man gjort i ordning dagen innan. (Samma ärende hade man den 7 juli följande år, men då körde man två lass bränne, som kostade 4 rdr 32 sk.) Eftersom man inte kommit i väg förrän på eftermiddagen, kom man hem igen följande dag efter att ha kört om Trää, där man köpt 4 skäppor korn som kostade 8 rdr. Om vi förflyttar oss till februari månad 1819 kan vi läsa: ”Den 25 körde jag til Lands Crona och sålde något Smör och någon Talg, då köpte jag 2½ kappa Rog i Togarps Gästgiwaregård som kostade 6 rd 45 sk. Den 26 kommo wi hem igen, Jöns war med.” (Brodern Jöns var 12 år.)

En affärsresa till Helsingborg är omtalad i oktober 1818: ”Den 12 e.m. byte jag mig en Swart drakier ko til af mor som jag slaktade samma dag och körde til Hellsing Borg med Köttet och sålde och fik derföre 178 daler för hud och kött.” Det var tydligen oftast i Helsingborg man sålde köttet efter slaktade djur. Den 24 oktober var han i Forestad och köpte en tjur för 15 rdr och en vit ko för 27 rdr 24 sk. Kanske är det samma tjur som avses, när han den 9 november hade torparen Hellberg till hjälp att slakta en tjur på tredje året, ”så körde wi til Hällsingborg med köttet som war 10 Pun och otta daler punnet och 27 daller för huden som gör tillsammans 18 Rd, i samma Tiur war 10 marker Talg.” Enligt dessa uppgifter inbringade den slaktade kon betydligt mer än tjuren.

Även till Lund och Malmö företogs ibland resor av olika anledningar. Det omtalas att han den 26 juni 1816 körde till Malmö med ett lass bark som han fick 3 rdr 36 sk för, varvid han på hemvägen köpte två tunnor råg i Nöbbelöv vid Lund för 22 rdr. Samma resa gjorde brodern Nils året efter. Den 17 juni hade man skalat 3 st ekar på roten i ekebacken, varefter man körde hem barken därifrån. Den 27 var sedan Nils körande i Malmö med lasset som han fick 5 rdr 32 sk för och köpte en halv tunna korn för 5 rdr 24 sk samt 6 mark fisk som kostade en rdr. Det rör sig således om ekbark som troligen såldes till någon garvare.

Att även kvinnorna gjorde resor framgår av noteringen för den 24 september 1817: ”War jag körande wid Wram och mötte mor och Strömbergs Hustru som hade warit i Helsnigborg och köpt 3 lispun Töj som kostade 15 Rd rgld Punet.” Troligen var det bestämt att han skulle möta dem där, men om de hade gått till Helsingborg eller fått skjuts med någon annan dit, omtalas inte. (Men vad hade de egentligen köpt?) På återvägen stannade Per till vid Knutstorps sågmölla vid Blekeskära och hämtade något.

Oxhandel

Vittsjö marknad hölls i april och oktober och var en utpräglad kretursmarknad. Det var ju lång väg dit, och den 19 oktober 1817 körde de dit och kom hem igen den 21. Man hade med sig ett par oxar, ”en blackier och en vit” som man sålde för 108 rdr 16 sk rgld. Istället köpte de en halv tolft furebräder för 3 rdr 40 sk, som man hade med sig hem. Nu behövde man tydligen nya dragare. Han skriver att han var omkring i torpen i Svalövs socken och skulle köpa stutar, men det fanns inga. Då gick han och Nils till Oregården i Stenestads socken och köpte ett par oxar, bägge röda till färgen. De kostade 84 rdr 32 sk rgld, och på smma gång köpte de en röd kviga till slakt som kostade 17 rdr 32 sk rgld. På eftermiddagen följande dag prövade de att ”ärja” med sina nyinköpta oxar.

Husarhästen

Gillastig bildade rusthåll ihop med Åkarps mölla, och dagboken innehåller många uppgifter om husarhästen, rustningen och ryttartorpet. Den 6 oktober 1818 följde Per med husaren till Mölleröd, där mönstringen ägde rum den 7. ”Då blef wår blesiga mär afskedad.” Den 27 var han körande i Landskrona med några slaktade får, varvid han också köpte en tunna ärter. Samma dag sålde de den gamla husarmärren för 14 rdr på Landskrona hästmarknad. ”Den 2 November war jag och Anders Trulsson i Åkarps mölla och Hussaren Andonius och skulle köpa Hussar häst men finge ingen som wi tyckte om.” Han omtalar inte var de var, men den 14 i samma månad for Nils Andersson i Gillastig tillsammans med Anders Trulsson till Brandeborg i Riseberga socken och köpte ”en Rödstierniger Häst med snopp i fämte året gammal, som kostade 166 RD 32 sk i Rgld (är priset rätt?), den 16 war Anders Trulsson i Åkarps Mölla wid Mölleröd och lät inskrifwa densamma för hwilken resa han skulle hafwa 4 RD 44 sk. Den 22 lade wi ihop Penningar til Nyköpta Hussar Hästen, hwilket war et Tusen daler Rgld hwilka Penningar jag då tog mig til at taga dit med som jag war der och lefwererade samma dag, för hwilken resa jag fik 2 d 16 styver. Den 22 Tog jag emot nykomna Hussar hästen til foder för första gången.” Han hade sedan husarhästen till den 16 februari, då Anders Olsson d ä tog över den. Den 29 januari var Per i Åkarps mölla och överlade med dem om ”Hussar Hästens utskaffande til Kieflinge”. Den 30 var han och yngre Anders Olsson hos Anders Eskelsson i Klosterhagen efter en svartbrun ”följa” till att uppvisa vid remontmötet i Kävlinge i händelse ”den ej skule blifwit antagen som wi hade wist wid Mölleröd”. Den 1 februari var sedan han och Anders Trulsson vid remontmötet i Kävlinge och uppvisade den rödstjärniga hästen med snopp, vilken blev antagen till husarhäst för deras nummer. Längre fram omtalar han, att Gillastigs åboar lade ihop en skäppa havre vardera till husarhästen, som han och Nils Andersson skodde den 1 mars. Den 17 tog Åkarps möllare emot hästen ”til foder”. Därefter omnämnes inte husarhästen i den befintliga dagboken. (snopp avser pigmentfri fläck på hästens mule)

Vid kontroll i mönsterrullorna får man veta, att den bläsiga märren var ett 18-årigt sto, som kasserades för styvhet i muskler och senor. Frågan är om det 7-åriga fuxiga stoet med bläs, som omtalas vid mönstringen 1820, avser den i Brandeborg inköpta husarhästen.

Lite av varje

En stor del av resorna företogs som synes till städer och marknader för att göra nödvändiga inköp och för att avyttra sina egna produkter. Dessa var i första hand kött, hudar, smör och ved, medan man fick köpa en del spannmål. Man kunde även ta emot en del betesdjur från slätten till gräsbete under sommaren,men troligen lejde man inte några svin till ollonbete. Däremot omtalar han för den 3 december 1818: ”wid Qwälningen tog jag ing et par fremmade Swin som jag lät lysa up den 6 och den 7 kom här ägaren til dem som war Åke Jönsson i Ask och han betalte 2 RD (=12 daler). De 8 skulle wara samfält til gräslön och så skulle jag hafwa de 4 dallerna för mit beswär.” (Man brukade efterlysa omhändertagna eller saknade djur från preddikstolen eller vid tinget.)

De flesta hantverkarna hade man inom de bägge socknarna. En mindre anlitad hantverkare var kanske rocksvarvaren (spinnrockstillverkaren). Den 13 juli 1817 skriver han: War jag i Ask hos Rockaswarwaren med Hannas spinnrock. Han hette Petter Råberg, kallas även snickare och dog 1818. Den 30 december war jag och Nils på Auktion efter Rocka swarwaren Råberg i Askshus och där köpte jag en hand Qwarn som kostade 3 Rdr 1 sk Rgld och 1 Pannejärn som kostade 5 sk, den 31 hämtade wi det därifrån. Betalnings dagen är den 1 Mars. Någon spinnrock köptes inte på auktionen, men det hade man köpt en i april, då Per och Nils var gående i ”Ösle i Bosarp Soken och köpte en Spinneråk som kostade 4 RD Rgld”.

I Konga bodde smeden Peter Bramberg och i Ask fanns bödkare (tunnbindare) och sadelmakare, men en del hantverkare utförde arbetet hemma på gården. Den 5 mars kom sadelmakare Killgren hit til at sy Den 13,14, 15 och 15 juli 1819 War bökkaren Åberg från Ask här och gorde twå nya Furekar och en Watten Span som kostade 3 RD Rgld i Arbetslön.

En del slöjdarbeten utförde man själv, och brodern Nils gjorde träskor. Den 5 (januari 1818) gorde Nils mig et par Träskor. Det var ju mitt under vintern, då man ofta sysslade med dylikt arbete, men även sommartid kunde det bli tid över därtill, för den 2 juli woro wi i skogen efter Två skoträ, den 3 gorde Nils Träskor då war jag efter mera trä sedan hug jag up et Lieskaft. Förutom träskor använde man träskostövlar i vardagslag, men till dem anlitade man Anders Strömberg, som var en avskedad ryttare som bodde i Gillastigshus. Den 8 och 10 januari 1818 war Strömberg här och sydde et par stöfla skaft til mig at slå på Träskor.

Strömberg var även byns skollärare: Den 9 dec 1818 tog Strömberg emot sin skole mästaresäd af Gillastig som war en kappa rog och 1½ kappa korn af war dera. Det går inte att avgöra hur många dagar han bedrev undervisning, men det omtalas att den 25 och 26 januari war Strömberg här och hölt skola.


Johan Wullts ”Familj krönika och minnesanteckningar”

Tyvärr finns det inte så många samtida skildringar av livet förr, skrivna av ”vanligt” folk, antingen det är dagböcker, brev eller memoarer. Kanske ligger det sådana i någon läsares byrålåda eller annat utrymme och väntar på att bli lästa och avskrivna, och även om de blivit publicerade, är det ju inte alla som känner till dessa utgåvor. Det är angeläget att förekomsten av dylika befintliga skildringar kommer till så många intresserade medlemmars kännedom som möjligt.

Tack vare tips från Berty Persson har jag fått tillfälle att läsa grosshandlare Johan Wullts i överskriften namngivna memoarer. Dessa finns återgivna i Kring Kärnan 15, Helsingborgs museums publikation 1984, och de skildrar bl a författarens uppväxt i Kågerödsbygden, hans springpojks- och lärlingstid hos Lundblad på Tågarps gästis och köpmannen Fredrik Henckel i Helsingborg, och han beledsagar också sin unika krönika med intressanta teckningar. Av dessa kan nämnas en teckning av gården Västerslöv samt en ritad ”Karta öfver trackten kring Wästerslöf”. Intressanta är även bilder, där han återger människor och episoder som han minns från sin barndom. Johan Wullt föddes nämligen 1840 i Lönstorp i Svalövs socken, växte upp på gården Västerslöv i Kågeröds socken och blev över 90 år gammal. Som liten råkade han ut för en olycka, varvid en äldre bror högg honom med en lie över vaden. Därvid blev han mer eller mindre oduglig till kroppsarbete. ”Denna händelse afgjorde nog att jag kom till handeln, jag hade annars antagl. suttit som mina skolkamrater som torpare under Knutstorp.”

Johan Wullt, alias Johannes Nilsson, kom som liten till gården Västerslöv, om vilken han skriver: Wästerslöf war ett mycket gammalt hemman. Det hade blifvit nedbränt två gånger, hade förut legat närmare landswägen midtemot Risagården. Platsen är nu en liten åker kallad ”gadelyckan”. Wid sista branden beslöt Grefven att gården skulle uppbyggas längre in vid skogen.

Tyvärr skriver han inte, när den sista branden ägde rum. Det är känt att gården brann 1818 (se Släkt och bygd 2/2001), och dessutom har konstaterats, att gården brann på 1690-talet enligt domstolsprotokoll från 1692. Frågan är om det är dessa två bränder som Johan Wullt åsyftar, eftersom han väl knappast kände till branden på 1600-talet. Dessutom skriver han i samband med flyttningen: Då vi kommo fram till Wästerslöf war der en del mannar från granngårdarna, alla i fart med att slå upp lerväggarna till boningshuset och golfvet i kammarset. Der war endast stugorummet och köket färdigt, dit vi inpackade oss till det hela blef färdigt. Wäggarna woro dels af råsten, men mäst med träspelor mellan korswirke, deremellan slogs från båda sidor halmblandad lera.

Det verkar som om man höll på att bygga upp gården efter den sista branden. Är det någon av läsarna som sett någon uppgift om att Västerslöv har brunnit på 1840-talet? I så fall är jag tacksam om att få det bekräftat.

Omslaget