Omslaget

Slškt och Bygd 05:1

Klockarsläkten Hall i Kågeröd

samt tre tidigare klockare

- Bengt Nordahl -

Åren 1682-1876 innehades klockarkallet i Kågeröd av endast två släkter, den ena med tillnamnet Hall och den andra Fougstedt. Den senare släkten representerades under 110 år av tre generationer klockare, vilka alla är väl dokumenterade av släkt och hembygdsforskare, och namnet låter säkerligen bekant för många äldre Kågerödsbor. Släkten med det vanligare namnet Hall, som också representeras av tre generationer, har väl sedan länge fallit i historiens glömska, men även om inte dessa klockare uträttat några stordåd, har de dock gett oss historiska avtryck. Det skulle inte heller förvåna mig om åtskilliga släktforskare, av orsaker som vi längre fram ska se, haft anledning att träffa på namnet i Kågeröds kyrkböcker. Dessutom finns det bevisligen ättlingar efter dem i vårt avlånga land.

Kågeröds klockarebänk

Den förste klockaren i denna släkt kallade sig inte Hall, utan han påträffas under namnet Jöns Påhlsson, Jens Poffuelsen eller Jens klockare, beroende på vem som skrev namnet och vilket språket var. Uppgiften om att han tillträdde 1682 kommer från den ofta citerade Kay Hansén, som uppger att det på en gammal klockarebänk i Kågeröd stod ”1682 kom Jöns Påhvelsson till Kågeröds Klockarekall”. Det är förvånande att denna klockarestol blivit borttagen i den annars så välbevarade kyrkan. Enligt uppgift finns inskriptionen kvar på en ekpanel bakom en pelare, där det även finns namn från 1712, 1733 och 1766, vilka årtal vi återkommer till längre fram. Det var inte ovanligt att någon degn och klockare under både dansk och svensk tid visade sin skrivkunnighet genom att rista in initialer eller namn samt årtal. Kanske har denna träskärningskonst (som ju var allmän även vid skolor och universitet) utövats under någon långrandig predikan..

Laurits Poffuelsen eller Lars Påhlsson

Tre klockare är kända före Jöns Påhlsson. Den förste, Laurits Poffuelsen eller Lars Påhlsson är känd genom att han processade med sin kyrkoherde, som var Sthen Jacobsen. Han beklagar sig i ett brev 1680, att han under kriget blivit utplundrad av snapphanar, ”fordi præstens øll och brendewim war got saa motte snaphanerne hemte degnens”. Han uppger, att han tvingats fly från hus och hem till Helsingör, och nämner en Jacob Andersøn som hade ”rømbt under den Svenske Cronen och opholdet sig hos Hr Sthen i Kaagerød”. Han beskyller även kyrkoherden för att ha vigt snapphanar i Stenestads kyrka.

Lars Påhlsson uppges 1680 ha varit klockare i 24 år, vilket skulle innebära att han varit klockare innan Sthen Jacobsen tillträdde 1663. Sockenmännen betygade också vid biskopsvisitationen i Luggude 11/10 1680, att klockaren alltid varit uppstudsig och genstridig mot både Sthen Jacobsen och hans företrädare. Prästen klagade över sin degn för att han ”på 5 åhrs tijd intet läst för barnen, hwarken söndag eller annan tijd”. Han beskylldes för att nästan varje söndag ha överfallit prästen med skällsord och offentligt på sockenstämman ha skällt prästen för tjuv etc.

Klockaren som inte kunde läsa

Lars Påhlsson blev suspenderad, och efter honom kom Nils Jensen Hammer 1681, som tydligen blivit tillsatt av danska geheimerådet Knud Thott, ägaren till Knutstorp och innehavare av patronatsrätten i Kågeröd. Det senare innebar att han fick kalla präst och tydligen även klockare, trots att han sedan flera år tillbaka bodde i Danmark. Det framkom ganska snart, att Nils Hammer blivit avsatt från klockarebefattningen i Hällestad, där man fruktade att han ”fuldt de ryglöse och sielfrådige snaphanner”. Det dröjde inte heller länge förrän sockenborna i Kågeröd kom underfund med att han var en mycket dålig klockare, varför de till dåvarande biskopen Canutus Hahn inlämnade en längre klagoskrift mot honom. Skrivelsen, som är daterad Kågeröd 14/11 1681 och försedd med 20 åboars namn och sigill, måste anses som ett märkligt dokument.

Sockenmännen klagade i denna på sin klockare för att han inte ville undervisa deras barn. Han ville bara sjunga i kyrkan, ”da hand dock haffuer ingen eller liden røst och kand neppe høres midt udi Kiirchen:” De skrev vidare: ”Hr Sthenn (Sthen Jacobsen) haffde stor handel med hannom inden hand wille taga Bogen aff sin Lomme och læse, hwilket gick meget yncheligen aff, som wi alle hørdte aff den oorsag hand icke kand læse i nogen bog, uden det som hand kand uden ad, for den skyld er hand ej heller god for at læse nogot breff på Sognesteffnen, som kand komme fra Crono fogde.”

Det är tydligt att Hammer hade problem med att läsa svenska och att undervisa i den svenska ABC-boken och katekesen. Att han inte kunde läsa annat innantill, än det han förut hade lärt sig utantill verkar dock överdrivet, eftersom han tycks ha skrivit eller åtminstone underskrivit sin egen avskedsansökan. Den är självklart skriven på danska och avslutningen lyder: … med daglig trette oh förargelse affseijer ieg sielf goedwilige fra Klockare Embethet i Kogered och Stenestad. Dette med Egen Hand Underskriffied.
Kogered d 24 Maij 1682

Nils Jenssen Hammer

Nils Hammer begärde således själv avsked men fick sin klockarlön för 1682, vilket framgår av en lista över alla i socknen som betalat deras helgonskyld till Nils Jensen Hammer, summa 4 tunnor 16 skäppor. Listan är underskriven av Sthen Jacobsen.

Gabriel Pedersen

Om Gabriel Pedersen (Persson) är inte mycket känt, men det uppges att han fått Knud Thotts kallelsebrev 13/4 1682. Kontraktsprosten i Helsingborg skriver 1684 till biskopen, att förre klockaren i Kågeröd Gabriel Persson ”hörer jagh af rychte wara bortrömt med en Hoora, men Pastor loci (Sthen Jacobsen) hafwer intet låhtit mig weethet för långt efter ått”.

Den 20 juli samma år informerades biskopen Canutus Hahn av patronus Knud Thott i ett brev från Köpenhamn, att den tidigare degnen Gabriel Pedersen ”sig udj sit Echetskap med lejersmål försedt och fra kaldet bort rømpt”, och eftersom han inte betvivlade att biskopen på grund av denna grova förseelse skulle frånkänna Gabriel Pedersen ämbetet, som därför skulle bliva vakant, borde det besättas med en annan skicklig person. ”Emidlertid er mig for kommen Nerwerende Person Jöns Påhlson barn föd udj Froste Hered udj Skåne, som jeg her med igien til samme deigne Embede kalder”.

Om man utgår ifrån att årtalet 1682 på Kågeröds klockarestol är riktigt, kan det betyda att Gabriel Pedersen begick sitt horsbrott redan 1682, trots att det inte omnämnes förrän 1684, vilket kan stämma med kontraktsprostens uppgift att pastor loci inte låtit honom veta det. Jöns Påhlsson, vars tidigare förflutna vi inte känner till, kan därvid ha fått ersätta den bortrymde Gabriel Pedersen. Tio år senare bodde Gabriel Pedersen dock i Kågeröd, där hans son Johannes döptes 1693, varvid efterträdarens hustru ”Kirstene Jens Klockare” höll f d klockare Gabriel Pedersens son Johannes vid dopet.

Jöns Påhlsson

Jöns Påhlsson fick biskopens tillstånd att uppehålla tjänsten. I protokollet från biskop Mattias Steuchius visitation i Kågeröd och Stenestad den 2 juli anno 1698 kan man läsa: Med klåckaren är församlingen väl förnöjd, oh medan barnen äro månge, oh Ungdomen stor så at klåckaren eij kan hinna medh, alle at informera, ty måste man vara omtänkt om een Sokne scholemästare honom till hielp. Vidare står det: Jöns Pålsson som församlingen sedan 1689 (ska troligen vara 1682) upvaktat i sången effter Wälb. H Knut Thotts begiäran, oh som föregifves Sahl. H Biskopen Mag. Hahns tilstånd ehuuru väl han ingen synnerlig Musicus är, doch församlingen til nöje varit, begiärer nu ful Mackt på samme Embete, oh at der vjdh blifva framgent Conserverad.

Den 3 maj 1699 fick Jöns Påhlsson sin klockarfullmakt av biskopen. I denna står det, att han undergått examen och förhör och ”der uthinnan skickelig befunnen”. I fullmakten står också, att han är förbunden att ”i synnerhet och med all flijt underwijsa Ungdomen i bemälte Församlingar, uthi Swenske ABC Boken, Catechesi och Psalmerna hwilka uthi de Swenske Församlingar brukeliga, och således i den Nya Handboken antecknade finnes”.

I oktober 1699 skickade domprosten Johan Sundin i Helsingborg runt ett cirkulär till pastoraten för att åt biskopen utröna huruvida kyrkoherde och klockare var ”född på dansk grund och ej förskaffat sig naturalisation sedan han här i Sverige begynt beträda sin tienst”. Eric Herlin svarar däri följande om sin klockare: Klockaren Jöns Pålsson är född här uthi Skåne i Frosta Härad och Höör Sochn, och hafwer nu Ao 1699 undfått sin fullmacht af warande Hr faderlige Högmyndighet Herr Biskopen Doct Matthis Steuchius.

Jöns Påhlsson var således född i Höör, men varken hans ålder eller dödsdatum är kända på grund av Eric Herlins bristfälliga kyrkobokföring. Prästen uppger inte heller hustruns fullständiga namn, men hon hette Kirstina Bengtsdotter enligt följande vigselnotis i Halmstad 5/7 1685: ”Domin 3tia Post Trinit Blef Jens Polsøn Deign till Koggered wied wed Kistene Bentsdater.” Efter vigseln var hon gudmor till barn från byn Loarp i Halmstads socken. Det är oklart vem Nils Bengtsson från Loarp var, men denne var fadder till två av klockarens barn. Den enda födelse som stämmer in på Kistene är Bent Pedersøns och Johanna Eskildsdaters pigebarn i Loarp, som vid dopet andra advent 1665 fick namnet Kistene. Hon överlevde som barn tydligen de hemska krigsåren på 1770-talet, medan fadern liksom många andra dog två månader efter slaget vid Lund, för den 31 jan 1777 begravdes ”Bent Pedersøn i Loarp 50 aar” (född cirka 1627).

Jöns Påhlssons hustru dog icke namngiven 1711 och begravdes den 1 september. Några dagar tidigare hade det första dödsfallet i pesten drabbat socknen, då en dräng, som kommit till Knutstorp från Karlskrona, hastigt avlidit i smedjehuset vid herrgården. Därefter dog 85 personer av farsoten under slutet av året, dock utan att någon av dessa tages upp i någon dödsnotis, eftersom de inte fick begravas på ”retta kyrkiogården ved kyrkian”. Bland dem befann sig säkerligen Jöns Påhlsson, för den 2 okt 1711 meddelar prosten i ett brev till biskopen, att klockaren i Kågeröd är med döden avgången, och han skriver också, att hans klockare uti Wälluv och Raus Nicolaus Gyllenius ”uti en Högunstig åtanke måtte komma till Successionen effter den afledne uti Kogered”. Han framhåller vad ”bemälte Gyllenius hafwer måst utstådt uti desse åhren, så wähl då fienden wijd hans fattige Huus på Råå giorde landstigning, som senare hwad plundring han utaf de Danske i detta året lidit.”

Följande barn till Jöns Påhlsson är kända: Anna (födelseår okänt), Sophia (född 1693), Pohl (född 1695), Pernilla (född 1697) och Hans (född 1700). Av dessa barn är Sophia, som vid dopet 2/4 1693 uppges vara dotter till Jens klockare, av störst intresse, eftersom hon genom sitt giftermål förde klockarämbetet vidare i släkten.

Arvid Pehrsson Hall

Årtalet 1712 på ekpanelen syftar på ankomsten av ny klockare efter Jöns Påhlsson. Det blev inte Gyllenius, utan hans namn var Arvid Pehrsson Hall. Denne rekommenderades nämligen av amiral Anckarstierna på Knutstorp, vilket framgår av ett brev till biskopen daterat Knutstorp d 15 okt 1711. I brevet som troligen är skrivet av befallningsmannen på Knutstorp beklagas att det inte går att föreställa den rekommenderade Arvid Pärsson för biskopen, eftersom de i Lunds stad inte skulle släppa in någon ifrån denna orten sedan farsoten hade härjat i några hemman i socknen. Brevskrivaren tillägger ”Ehuru wähl wj alle här på Knutstorps gård Guds låf äro wid hälsan.”

Arvid Pehrsson var företrädarens svärson och bör vara född ca 1675, men födelseorten är okänd. Första gången vi träffar på honom i Kågeröds kyrkobok är vid vigseln den 27 april 1710 med klockare Jöns Påhlssons dotter Sophia Jönsdotter. Han bodde då i grannsocknen Ekeby och var sedan knappt ett år änkling efter Karna Pehrsdotter. Jöns och Sophias första barn, sonen Jöns, föddes 1/11 1711 i Ekeby: ”Dom 24 döptes blytäckaremäster Arwed Pehrssons och Hustru Sophia Jönsdotters Son i Egby Jöns.” Att han efterträdde sin svärfar som klockare troligen 1712, stämmer med att det i hans dödsnotis från 1741 står, att han varit klockare ”i dessa församlingar uti 30 års tid”.

Täcker kyrktak och spelar på bröllop

Arvid är den förste klockaren som kallar sig Hall, och som klockare övergav han inte helt sitt gamla yrke utan hade det som ”extraknäck”, för i klockarehandlingarna i domkapitlets arkiv finns ett dokument som omtalar, att Arvid Hall ”uthom sitt ämbete med sina händer förtienar stora penningar så igenom blytäckande på kyrkior som speelande uthi brölloper oh annorstädes”. (Vore intressant att veta vilket instrument han trakterade) Denna uppgift är från 1717, då Arvid Hall inte kunnat leverera de fyra tunnor spannmål som det sedan år 1700 ålåg klockaren i Kågeröd att årligen betala till Helsingborgs skola. I en inlaga till domkapitlet ger kyrkoherden följande beskrivning av den svåra situationen i socknen under dessa år:

Det är fuller bekant huruledes Kågeröd och Stenestad Pastorat beläget i Skogsbygden under Sönder Åhs, merendels alla åhr, är ganska ringa på Sädeswäxten. Men som Sädesgrödan i bemälte Sochnar Ao 1716 blef af ohyra aldeles upäten och förderfwad, at allmogen intet förmåtte betala deras wanliga Rättighet till Präst och Klåckare hwar af som anat mehra många ödeshemman äro blefne uti Pastoratet, Ty warder sådant här med efter begäran i sanning attesterat. Kogeröd Prästegård d 25 Novembris Ao 1717.
Ericus Herlin

Det är för mig okänt hur länge denna avgift kvarstod, men i 1862 års visitationsprotokoll kan man läsa följande: Klockare bostället är Gatehus med dertill hörande cirka 21. Tld Jord. I årlig lön njuter han såsom klockare 19 ./2 Tr Korn 3. Tr Råg, samt såsom Organist 4 Tr korn, hvilka förut varit anslagna till Helsingborgs Skola.

Kända barn till Arvid Hall:
Pärnilla Arvidsdotter f 1705-03-20 i Hatten, Ekeby (mod Karna Pehrsdotter). Klockardotter g 1726-01-14 m Hieronymius (Geronimi) Jonasson fr S Wram
Bengta Arvidsdotter f 1708 (16/8) i Ekeby (mod Karna Pehrsdotter) g m smedgesällen Siunne Rasmusson 1729
Jöns f 1711-11-01 (döpt 5/11) i Ekeby
Magareta Elisabeth (Greta) f 1715-01-25 i Kågeröd, dog som piga i klockargården 1778-01-07
Cornelius f 1717-08-18 i Kågeröd. Klockare i Hästveda 1739-79
Kiersti Chatarina f 1720-01-17 (fader Arfidus Hall)

Jöns Arvidsson Hall
- klockare med stympade fötter -

Jöns Hall efterträdde fadern som klockare, vilket framgår av Arvid Halls dödsnotis från 1741, i vilken det står ”i hans ställe sonen”. Det innebär dock inte att Jöns efterträdde fadern vid dennes död utan 1733 som det står på ekpanelen, för följande har P R Klerck skrivit:i Jöns Halls dödsnotis: 1765 d 6 dec. hölt Pastor loci Likpredikan öfwer Klåckaren wid detta Pastorat Jöns Hall, hafwandes till Text Pd 42 v 3. Denne Klåckare war född 1711 d 1 Nov blef Klåckare efter sin fader Arvid Hall 1733 d 23 Nov, gift 1734 D 20 post trin wed sin efterlämnade änkia Maja Lisa Rudberg, lämnade efter sig 2ne lefwande Söner neml Substibuten Johannes Hall, oh Fridrich Julius, denne Klåckare fick 1729 Kallbrand i sina fötter som derföre blefwo stympade, hwar af han i all tid hade mycken plåga, som ändade hans lefwnad efter gudelig beredelse d 30 Nov, gl 54 år.

Varför Jöns som 18 års yngling drabbades av kallbrand får vi inte veta, men förfrysning är väl den enda tänkbara orsaken. Möjligen blev några tår amputerade, men tydligen hindrade handikappet honom inte alltför mycket i utövandet av klockaryrket eller ifrån att finna sin hustru, som vid lysningen ”festo Michaeli” 1734 benämnes jungfrun Lisa Maja Rudberg på Knutstorp. Maja Lisa måste vara felskrivning för Lisa Maja, vilket troligen är smeknamn för Elisabeth Maria, som hon vid något tillfälle kallas. Det går tyvärr inte att bevisa, eftersom prästen i Karlskrona faktiskt inte skrivit in barnets namn i dopnotisen. Fadern bör ha varit kompaniskrivaren Wilhelm Ruberg. Lisa Maja dog som klockaränka den 15 april 1770, men då hade Jöns Fougstedt övertagit klockarestolen, vilket årtalet 1766 på ekpanelen står för.

Hustrun födde 16 barn, 13 dog

Det finns mycken tragik förknippad med klockarsläkten Hall. En sak som kyrkoherden utelämnar i dödsnotisen är att Jöns och Lisa Maja fick inte mindre än 16 barn tillsammans, vilket prästen dock nämner 1760 vid dopet av de två sista barnen, som var tvillingar: Den 9 dec Christnade Pastor i Klåckaregården Klåckare Jöns Halls och Lisa Maija Rubergs tvillingar, af hwilka den äldre ett piltebarn kallades Jonas. Hölts wid dopet af Substituten Johannes Halls Hustru i Wiborg Bengta Hendrichsdotter, den yngre ett flickebarn f d 9 kl 4 om morgonen och kallades wid dopet Sophia, hölts under dopet af John Brunbergs hustru Lena Elmerin och war det 16de barn som desse äkta folk sammanaflat. (De som höll barnen var sonhustrun och dennes styvdotter Lena Elmerin.)

Av dessa 16 barn uppnådde endast tre vuxen ålder. Det kan i detta sammanhanget erinras om att Klerck och hans hustru fick 15 barn, av vilka 8 dog. Detta var ungefär 50 år innan man börjat med smittkoppsvaccinering, och enligt de dödsorsaker som anges dog fyra barn i klockaregården av koppor, och i prästgården dog lika många av samma anledning. En annan vanlig dödsorsak vid denna tid var ”hos föräldrarna funnen död” eller ”hos modern förkvävd”. Men hur stämmer det att tre blev vuxna, eftersom det bara uppges två namn vid faderns död. Jo, en son vid namn Arvid född 1742 dog 14/1 1765, alltså samma år som fadern. Han var vid sin död gift och organist i Riseberga.

Lisa Maja var inte mer än 17½ år vid första barnets födelse, vilket kan förklara att hon hann föda så många barn. Det är förvisso inte något rekord, men däremot kan jag inte erinra mig att jag förut påträffat att 13 av 16 barn dött.

Johannes (Johan) Hall
- hustrun begår självmord -

Johannes får representera den tredje generationen klockare med namnet Hall och den fjärde generationen klockare i släkten. Han efterträdde visserligen inte sin fader, men eftersom fadern var sjuklig och troligen hade svårt att uträtta alla sysslorna, tjänstgjorde Johannes i flera år som substitut (ersättare).

Den 26/1 1759 vigdes i Kågeröds klockargård substituten Johannes Hall och Bengta Hendrichsdotter, änka efter avskedade korpralen, borgaren och tobakshandlaren Jonas Elmerin. De bodde i gatehuset Viborgshuset, och året efter vigseln fick de sonen Jonas, som tyvärr dog ett halvår senare, dagen efter att Johannes tvillingsyskon hade kommit till världen, av vilka pojken fick namnet Jonas. Kanske kunde de inte låta bli att påminnas om Johannes alla syskon som gått samma väg. Man kan undra om det inte påverkade hustrun Bengta, som även mist två barn i sitt första äktenskap, för den första stora tragedin i Johannes liv inträffade endast några år senare, nämligen 1764: Den 13 sept blef substituten Johannis Halls Hustru Bengta Henricsdotter i stillhet begrafwen enligt urtima tingssrättens utslag, som samma dag hölts i Kogeröds Prästagård af vice Heradshöfdingen Cöster. Denna Hustru hade 7 weckors tid legat till säng och warit beswärad med swårmodigt tenkande och Söndagen för neml Dom 12 p Trin (9/9) under predikan, då mannen war i Kyrkian, med en rakeknif afskar strupen så at hon strax dödde, gl 47 år född i Widsköfle wid  Christianstad.

Klockare i Visseltofta
- dömd för stöld och kyrkotjuvnad -

Den största tragedin inträffade 1783, således flera år senare, och den drabbade främst Johannes dåvarande familj mycket hårt. Huruvida Johannes inte fick tjänsten efter sin far eller om han inte ville stanna kvar på hemorten är okänt, men året efter faderns död fick han tjänst som klockare i Visseltofta och Verum, där han gifte sig med företrädarens dotter. Man kan således säga att han ”konserverade” kallet. Svärfadern Johan Löfqvist var sjuklig och dog fyra år senare av kallbrand, vilket ju även hade drabbat fadern.

Johannes och hans hustru Anna Sophia Löfqvist fick flera överlevande barn, och några klagomål på Johannes sätt att sköta tjänsten är inte kända. Den synbarliga familjeidyllen bröts emellertid 1783 av en handling, som är helt oförståelig. Natten mellan den 14 och 15 juli fann han enligt egen utsago, att dörren till Visseltofta kyrka stod öppen, efter att en målare hade glömt att stänga den. Han gick då in i kyrkan och borttog ur ett skåp den där förvarade brudkronan, en oblatask och andra persedlar till ett sammanlagt värde av 39 Rdr 32 sk. Med dessa saker begav han sig samma natt till ett fiskeläge vid Kullen för att överföra stöldgodset till Danmark. Han uppgav själv, att han ”blef så af ånger öfwer sin gjerning betagen, at han ämnade återresa, för at sjelf angifwa stölden.” Under sin villrådighet blev han emellertid gripen i samband med att kronolänsmannen på orten förhörde sig om hans ärende och efterfrågade pass och dylikt. Han erkände genast sitt brott och överlämnade kappsäcken där han förvarade stöldgodset, och efter gripandet fördes han till Kristianstads fästning. Därefter följde rannsakning och dom vid Västra Göinge häradsrätts urtima ting och sedan fastställande av domen vid Göta hovrätt.

Trots inlämnade böneskrifter från åboarna i både Visseltofta och Verum samt hustrun och brodern dömdes Johannes vid bägge instanserna att ”för denna dess föröfwade Kyrkotjufnad, sig til förtjent näpst och androm til warning, afstraffas med fyrtio par spö, tre slag af hwardera paret, derefter uti Wittseltofta Kyrkia undergå en Söndags uppenbar Kyrkoplikt, och seddan försändas til någon Kronans fästning, at uti hela dess lifstid til arbete hållas.” Efter undergången kyrkoplikt den 7 dec 1783 skulle Johannes föras till Landskrona fästning för att genomgå livstidsstraffet, men på vägen dit rymde han till Danmark ”och blef angifwen som död”, som det står i hustruns dödsnotis 1792.

Man kan endast spekulera i anlednigen till detta brott. Var det enbart en stundens ingivelse, för det verkar ju helt oplanerat. Värdet av det stulna var inte särskilt stort, och det måste ha stått klart för Johannes, att han aldrig mer skulle kunna återvända till sin familj. Vad låg då bakom hans handlande? Rättegångsprotokollet ger endast en antydan. På frågan om vad som kunnat förmå honom till att begå denna stöld berättade Johannes, att han kort tid förut blivit lagsökt för någon skuld, ”dock tror han ej, at stölden gådt för sig, om ej Kyrkodörren warit öppen.”

Peter Ruth, kyrkoherden i Visseltofta och Verums församlingar, tillkännagav skriftligen, att även Verums kyrkas brudkrona hade försvunnit från sitt rätta ställe men sedan återfunnits på vapenhusvinden. Hall, som varit misstänkt härför, förhördes av häradsrätten men betygade sig vara alldeles okunnig och oskyldig till denna brudkronas undangömmande. Han menade att han trodde den var ditsatt av ”Präste Bönderna eller någon annan som warit fallen för widskepelse, hälst det skolat händt, at Hall flera gånger wid sin ankomst til Werums Kyrka funnit åtskilliga af Kyrkans tillhörigheter från sitt rätta ställe flyttade, utan at han wet i hwad upsåt eller til hwad ändamål sådant skjedt, anmärkandes tillika, at nycklarne til Kyrkan förwaras hos Prästebonden”.

Ingen av Verums närvarande sockenbor kunde vederlägga Halls berättelse eller ge någon förklaring till hur brudkronan hamnat på vapenhusvinden, och åklagaren fann ingen anledning att yrka något ”påstående eller förklaring” angående Verums återfunna brudkrona. Man kan inte låta bli att undra, om det ändå inte var Johannes som gömt undan Verums brudkrona, för att vid lämpligt tillfälle avyttra den till någon hälare. När det sedan uppdagades, begick han kanske istället stölden i Visseltofta kyrka. Man vill ju dock gärna tro, att han var oskyldig, och i så fall kan det tänkas, att misstankarna mot honom och andra bekymmer gått honom på sinnet, och att han fått en plötslig ingivelse vid synen av den öppna kyrkdörren. Annars var det väl inget problem för honom att komma in i kyrkan, för som klockare bör han ha haft hand om kyrknyckeln och ansvarade för att kyrkdörren var stängd.

Som en tydlig markering att de tog avstånd till faderns handling, tog flertalet av barnen moderns efternamn och kallade sig Löfqvist. Inget av barnen blev klockare. Sonen Carl Magnus blev bödkare och flyttade runt mellan olika socknar i västra Skåne men bodde även i Danmark och Bohuslän. Dottern Anna Maria sökte sig också till västra Skåne. Hon gifte sig med en snickare och dog i Norrvidinge.

Otryckta källor på landsarkivet i Lund: Kyrkoböcker och klockarhandlingar.
Göta hovrätts arkiv. Vid sökande av uppgifter i Kågeröd, Halmstad och Ekeby har den demografiska databasen varit till mycket stor hjälp.

PS. Brudkronan förvärvades på 1850-talet av den danske kungen Fredrik VII och finns på Jægerspris slott på Själland!

Karta från 1837 över Kågeröds by.

 

Omslaget