Något om frilufts- och hembygdsmuseer

- Bengt Nordahl -

In medio av maj månad anno 2004 hade 24 medlemmar från olika delar av vårt fagra landskap dragit till Kulturens Östarp för att insupa natur och kultur och intaga förtäring. Ordet kultur kommer från latinets cultura och betyder odling, d.v.s. odlande av jord men även andlig odling, vilket väl i våra dagar är det som de flesta tänker på.

Georg Karlin

Utan våra förfäders verksamhet skulle vi inte ha haft någon kultur, och utan förutseende personer bland våra förfäder skulle knappast något av deras kulturella verksamhet ha blivit bevarat. Redan 1866 bildades i Lund en förening för Skånes fornminnen. Avsikten var inte att skapa ett provinsmuseum, för ett sådant fanns i universitetets historiska museum, utan man ville verka för att upprätta förteckningar av fornlämningar av alla slag, däribland runstenar, samla in skånska folkdräkter, nerteckna skånska dialekter m.m. En som gjort sig känd för sitt insamlande av skånska folkdikter och gamla sägner är ju förresten Eva Wigström från Rönnebergs härad (se SoB 99:2).

En av de flitigaste samlarna och upptecknarna kom att bli ”prästens frågvise paug” från Huaröd, d.v.s. Georg Johansson eller Georg Karlin (1859-1939), som han kallade sig. Namnet han tog sig är säkerligen inspirerat av ordet karolin, eftersom han var en stor beundrare av Karl XII, men dessutom hette hans mor Carolina. Karlin var med om att bilda Kulturhistoriska föreningen i Lund 1882, vars syfte enligt stadgeförslaget var att i Lund ”samla och därstädes förvara sådana föremål, som tjäna till belysning av Södra Sveriges folkliv och odlingshistoria”.

Skansen och Kulturen

Georg Karlins tanke var att skapa en sydsvensk motsvarighet till Nordiska museet i Stockholm, vars skapare är, som väl alla vet, Artur Hazelius. Karlin planerade tydligen tidigt att åstadkomma ett museum av alldeles nytt slag, ett friluftsmuseum, d.v.s. ett museum av fritt i naturen återuppbyggda kulturhistoriska byggnader. Det blev dock Hazelius som först lyckades förverkliga denna idé, men vems den egentligen var blev en tvistefråga. År 1891 öppnades nämligen Skansen, som är världens första och kanske fortfarande största friluftsmuseum, men den 7 september året efter invigdes Kulturhistoriska museet, eller Kulturen som det kom att heta, på sin nuvarande plats i Lund. Hur detta sedan utvidgades ska jag emellertid inte gå in på här.

Det är intressant att konstatera att Hazelius och Karlin var samtida och på var sitt håll försökte förverkliga sina idéer om ett friluftsmuseum. Säkerligen inspirerade de varandra, men de var samtidigt konkurrenter, eftersom Hazelius sökte byggnader och föremål till sitt museum även här i södra Sverige, och ibland kom han först, eftersom han hade större ekonomiska resurser. Karlin hade länge planerat att flytta en fyrlängad skånsk gård till sitt friluftsmuseum, men flera gårdar gick hans näsa förbi, eftersom han saknade pengar. Tack vare en donation från grevinnan Wilhelmina von Hallwyl kunde han dock förvärva Gamlegården i Östarp. Som väl är insåg han att det vore ett helgerån att flytta gården från sin natursköna plats, och det är svårt att föreställa sig den placerad på det ganska trånga museiområdet i Lund. I stället försökte Karlin ”skapa ett levande museum” i Östarp, och den 2 augusti 1924 stod Östarpsgården färdig för invigning. Karlin drömde om att driva gårdsbruk på gammalt sätt, tankar som påminner om dagens humanekologers planer för Östarp.

Genom nybyggnationer i gammal stil och ditflyttning av byggnader skapade han med tiden den trivsamma idyll, som vi benämner Kulturens Östarp, med Gamlegården, vattenkvarn, väderkvarn, malttorka, brytestuga, arrendatorbostaden Möllegården och ”gästgivargården”.

Kulturens Östarp (foto: Stig Pettersson)

Fredriksdals friluftsmuseum

Kulturens placering mitt i det gamla Lund är väl inte den mest fördelaktiga för ett friluftsmuseum. I hjärtat av Helsingborg ligger Fredriksdals Friluftsmuseum, men där finns det stora utrymmen och goda parkeringsmöjligheter, för när herrgården 1918 donerades till Helsinborgs stad var platsen rena landsbygden. Här har man kunnat utveckla ett historiskt Skåne i miniatyr med herrgårdsmiljö, stadskvarter, trädgårdar, parker, hus och gårdar, där utrotningshotade skånska husdjursraser också har sin plats. De flesta förknippar nog namnet enbart med den kända friluftsteatern utan att känna till allt det andra.

Frilandsmuseet i Lyngby

Ungefär samtidigt med Hazelius och Karlin verkade Bernard Olsen i Danmark, och 1897 öppnade han sitt ”danskskansen” först i Kongens Have och fyra år senare på den nuvarande platsen i Lyngby utanför Köpenhamn. Med sina 36 hektar är Frilandsmuseet större än förebilden Skansen. Totalt hyser man här över hundra byggnader från hela det forna Stordanmark utom Grönland, men trots närheten känner få skåningar till dess existens och färre har besökt det. Från denna sida Öresund finner vi bl.a. en s.k. tvillinggård från Göinge med de äldsta delarna från 1600-talet samt en mindre bondgård från Dörröd.

Hembygdsmuseer och hembygdsgårdar

I Skåne finns åtskilliga hembygdsföreningar, vilka liksom släktforskarföreningarna bygger på ideella krafter. Dessa har ofta i sin vård någon hembygdsgård eller något museum beläget i en vacker park. Som regel är det någon eldsjäl i bygden som påbörjat arbetet genom att samla in pengar och ta hand om ”möget”, omistliga kulturella värden som annars skulle ha gått förlorade. Utan skriftställaren Pehr Johnsson (1873-1963) i Broby, hade inte Broby hembygdspark funnits, ett av landets äldsta och största friluftsmuseer. Han levde något senare än de tidigare nämnda. Självklart inspirerades han av dessa, och han hade även livliga kontakter med Kulturens Karlin.

Flertalet hembygdsföreningar såsom Onsjö och Rönnebergs häraders hembygdsföreningar är knutna till ett visst härad, en bildning som i våra dagar endast har historiskt intresse, och som många kanske främst förknippar med hembygdsdräkterna. I vissa bygder har även många socknar var sin förening. Så är det bl.a. i Göinge härad, där t ex Glimåkra hembygsförening har tillsynen av den gamla ”snapphanegården” Sporrakulla. I Svalövsbygden är det väl endast Stenestads församling som ståtar med en egen hembygsförening. Med en sådan förening i Svalöv hade kanske inte ”59: an”, Svalövs äldsta hus, fått stå och förfalla.

”59:an” Sista bevarade huset i gamla Södra Svalövs by. (foto: Stig Pettersson)

Jag vill avsluta med att citera några tänkvärda rader skrivna av Pehr Johnsson, grundaren av Broby hembygdspark:

Den dag skall gry
då allt vårt guld ej räcker
att forma bilden
av en svunnen tid.