Sthen Jacobsens krönika

- Per Olov Ganrot -

Kågerödprästen Sthen Jacobsens krönika över Skånska kriget hamnade som nämnts i Uppsala Universitetsbibliotek. Där återfanns handskriften i slutet av 1890-talet, efter att ha varit ”försvunnen” i 150 år. Från bibliotekets fotoavdelning har jag skaffat några bilder.

På bild 1 ser verket ut att bestå av två sammanfogade delar. Pärmarna är klädda med pergament, som tidigare varit en handskrift med en latinsk koral i ålderdomlig 4-linjig koralnotskrift. Detta syns ännu bättre på bild 2; koralen har vänts upp och ned i förhållande till boken. Lägg märke till att noterna inte anger tonernas längd.

Eftersom latinska koraler kom ur bruk vid reformationen bör omslaget vara minst 150 år äldre än krönikan. Koralnotskriften tillkom på 1100-talet och ersattes vid mitten av 1200-talet av något som liknar nutida notskrift. Koralnotationen levde dock kvar för gregoriansk sång. Pergamenthandskriften bör ha tillkommit någon gång mellan 1200 och 1500.

Historikern Martin Weibull, som på 1890-talet återfann och utgav krönikan, nämner även omslaget och skriver att pergamentet innehöll en ”medeltida hymn”. Det är inte självklart att Sthen Jacobsen själv låtit binda in verket så, men av olika skäl tror jag att det är hans originalbindning. Weibull skriver att verket bestod av två delar, vilket gör mig lite osäker. Möjligen har fotoavdelningen bara fotograferat en första del och missat att det finns en till?

Historikern Sven Lagerbring skriver i Svea Rikes Historia (1773) att han som ung sett verket, strax efter 1720. Han hade i själva verket överlämnat det från sin far, prosten Ebbe Bring i Brönnestad, till en framstående skriftsamlare. Denne namnges inte, men måste ha varit Jacob Benzelius i Lund, senare biskop och ärkebiskop. Lagerbring anger att verket då bestod av ”två starka qvartband”, vilket kan stämma med bilden och med Weibulls beskrivning.

Hade Benzelius låtit binda in handskriften, tycker jag att han borde fogat samman delarna till ett enda band. Detta gäller ännu mer ifall det skulle finnas ytterligare en del. Bokbindare på den tiden klarade ju att binda böcker så att de blev upp till halvmetern tjocka.

Verket saknar uppgift om författare; av försiktighet när det skrevs. Hade Benzelius låtit binda in verket, hade han rimligen på något sätt upplyst om upphovsmannen. I en fragmentarisk avskrift, gjord av en svärson till Benzelius, nämns hans namn.

En biskop skulle nog valt nytt material för bokbinderiet, men en fattig präst i ett krigshärjat
Kågeröd fick ta vad han hade.

Bild 3 visar första uppslaget med inledningen till höger. För alla som studerat Kågeröd C 1 före 1696 är handstilen bekant. Citatet till vänster är också skrivet av Sthen Jacobsen, men med en stil han använde för latin, jämför nedersta raden på högersidan. Han ville bemöta kritik, som han förutsåg skulle komma. Språkexpertis har hjälpt mig med översättningen:
”Det är inte lätt att finna något verk, som inte någon klandrar. Det är förvisso svårt att åstadkomma någonting utan att begå misstag. Det är dessutom omöjligt, om man åstadkommer någonting felfritt, att ingen orättfärdig domare föds.
Xenophons bok 2, Om Socrates gärningar och uttalanden.”

Krönikan är vårt främsta vittnesmål från förfäder som tvangs byta nationalitet. Deras präst skrev den för att vi skulle veta. Han var en stor humanist och verket är centralt för skånsk kultur och historia. Säkert tänkte han inte att det skulle hamna i Uppsala. Det bör vara vår plikt att rätta till detta.