En minnestavla i Kågeröds kyrka

– Per Olov Ganrot och Bengt Nordahl –

- Foto: Ingmar Svensson -

Till Sthen Jacobsens minne?

Det är väl inte många av Svalövsbygdens invånare som vet vem Sthen Jacobsen var, trots att han både var född, levde och verkade i Kågeröd. Visst är han omnämnd som kyrkoherde i pastoratet, men det är inte främst som präst han bör ihågkommas utan som författare till ”Den Nordiske Kriigs Krønicke”, som ibland kallas Skånes sista bidrag till Danmarks litteratur. Någon gata i Kågeröd har han tyvärr ännu inte begåvats med, men det påstås däremot finnas en minnestavla över honom i Kågeröds kyrka. Väl synlig på den östra väggen i den s.k. Nykyrkan hänger denna vackra minnestavla utförd 1704 av träkonstnären Gustaf Kijlman.(Andra verk av Kijlman är predikstolen och altartavlan.) Ingen kyrkbesökare kan undgå att lägga märke till tavlan, men hur många vet eller har funderat på vad det är. Den finns beskriven i den nuvarande foldern över kyrkan, där man kan läsa följande: I Kågeröd finns ännu ett arbete av Gustaf Kijlman, nämligen en minnestavla över prästen Sten Jacobsen, som var kyrkoherde i Kågeröd 1663 - 1696. Minnestavlan har flera tänkespråk som: Döden är viss – stunden oviss”. Man får däremot inte veta vad han mest är känd för, eller att han var pastoratets siste danskfödde kyrkoherde.

I en äldre folder nämnes minnestavlan inte, trots att den även då hängde på nuvarande plats, medan däremot både det stora epitafiet över ätten Brahe längst ner på södra väggen samt begravningsbaneret över Cornelius Ankarstjerna i sakristian är omtalat. Vad kan detta ha berott på? Kan det vara så att liksom Sthen Jacobsens manuskript länge legat bortglömt i Uppsala universitetsbibliotek har minnestavlan över honom hängt ”bortglömd” i Kågeröds kyrka, d.v.s. man har inte varit säker på vad den syftar på. Mittbilden omges av blomstergirlanger och yviga akantusblad och tavlan har rikligt med inskriptioner men inga personuppgifter. Hans namn saknas således här liksom i manuskriptet, och detta har förorsakat spekulationer. Siegrun Fernlund skriver i sin bok ”Kyrkor i Skåne”, att det med tanke på bibelordet i det nedersta fältet, ”lärarna skola lysa såsom stjärnorna på himmelen”, verkar troligt att bilden är ett äreminne över en lärd präst. Författaren pekar därvid ut Sthen Jacobsen, som gärna skrev latinska sentenser i kyrkoboken, och menar, att socknens gamla patronatsfamilj på detta sätt velat resa en minnesvård över honom och hans fäder som i generationer hade varit trogna präster och goda vänner till Braharna på Knutstorp.

Knut Thott, som var gift med Sten Brahe den yngres dotter Sofia Brahe, bodde efter det Skånska kriget dock inte längre på Knutstorp, som fortfarande låg i ruiner. Han dog dessutom två år före tavlans tillkomst. Av denna anledning kan man tycka, att det finns vissa brister i Fernlunds resonemang. Det är förresten märkligt, att så många av kyrkans inventarier kom till under tiden efter Sthen Jacobsens död och innan Knutstorp 1704 fick sina nya svenska ägare, men under denna tid var det kyrkoherdarna som hade hand om kyrkokassan, och säkerligen engagerade de konstnärer och hantverkare och övervakade utförandet av kyrkans inredning. Bänkinredningen av ek från Knutstorp kom till medan Sthen Jacobsens fortfarande levde, och även om han dog 1696, var det säkerligen han som beställt predikstolen, som färdigställdes det året. Erik Herlin tillträdde 1698, och han fortsatte tydligen att försköna kyrkan genom att beställa altaruppsatsen, på vilken bl.a. står: ”Med Herr Patroni råd, Herlini högsta flit, som då Guds rena ord här lärde med all flit.” Detta tyder på en självgod och äregirig präst, åt vilken Kihlman året efter tydligen utförde ytterligare ett arbeta, nämligen den omnämnda minnestavlan. Men var den verkligen ägnad åt Sthen Jacobsen, en dansk präst, om vilken Herlin väl knappast hade så höga tankar, trots att han troligen inte kände till denna prästs hemligheter.

Tavlans inskriptioner

På tavlan finns tre ovala fält med inskriptioner, två på latin och en på svenska. Två är mycket noggrant utförda, den största med svenska bibelcitat skrivna med dåtida svensk tryckstil (fraktur) och den högra skriven med strikt latinsk tryckstil. Den vänstra är enkelt handmålad med svensk 1700-tals skrivstil. Det ser man bl.a. av att alla u har den ”krok” (diakritiskt tecken) över sig, som man brukade sätta dit för att skilja dem från n. Texten kan inte ha skrivits av samme konstnär, som gjort de andra inskriptionerna och rimligen har den tillkommit senare. Texternas innehåll kan ge ledtrådar till vad tavlan handlar om.
Den svenska texten lyder:
”Lärarna skola lysa såsom himmelens skeen och the som många underwisa til rättferdighet såsom Stjärnor i ewighet. Dan 12.3
Jag håller thet så före at thenna tidsens wedermöda är icke lika emot then härlighet som på oss uppenbaras skall. Rom 8.18
EMV
Soli.Deo.Gloria (Åt Gud allena äran)
1704”

Att tavlan är ett äreminne över en präst förefaller rimligt. Men varför anges inte vem den ärar? Fanns det kanske i den oval, som tycks ha ändrats? Det finns också korta svenska texter på banderoller, som två änglar håller. Där står ”Döden är viss men stunden oviss” och ”Idag röd i morgon död”, två på den tiden troligen välkända ordspråk. Pelle Holm anger att båda finns i ”Ordseder”, en ordspråkssamling utgiven 1604. ”Idag röd i morgon död” är närmast hämtat från tyskan, ”Heute rot Morgen tot”, men kommer ursprungligen från Syrachs bok i bibeln, ”Idag kung i morgon död”.

Den latinska text som tycks vara ursprunglig lyder:
”Tendimus.Huc.Omnes.Metam.Properamus.Ad.Unam.Omnia.Sub.Leges.Mors.Vocat.Atra.Suas”, vilket betyder: Vi skyndar oss alla dit, vi skyndar till samma mål. Den mörka döden kallar allting in under sina lagar.
Den mer handskrivna och förmodat senare texten lyder:
”Omnia Sunt Hominum Tenui Pendentia Filo et Subito. Casu Qve Valuere Ruunt”, vilket betyder: Allt som är människornas (underförstått angelägenheter, liv, egendom) hänger i en tunn tråd och sådant som varit starkt störtar samman i ett plötsligt fall.

Gåtans lösning

En uppseendeväckande lösning har förmedlats av kyrkvaktmästare Mats Hantoft i Kågeröd. Kyrkoherde Kay Hansén ska ha ansett att en oljemålning i sakristian av prästen Erik Herlin ursprungligen suttit i ovalen med den ändrade texten. Den är målad på en kopparplåt med exakt samma mått och form som ovalen på minnestavlan och den har tillkommit året efter denna. Målningen sitter nu på en stor, ganska grov ekplatta.

Hade Herlin velat lämna ett porträtt efter sig, hade han rimligen låtit måla en vanlig tavla. Det ovanliga utförandet kan stämma med att även porträttet blivit ändrat. Vad han ville åstadkomma var dock något mer än ett porträtt, han ville bevisa sin storhet med ett äreminne. Det var han själv som skulle ”lysa som himmelens skeen” och som ”stjärnorna i ewighet”. Även det andra bibelordet syftade nog på honom själv. Efter all ”then wedermöda” församlingsborna orsakat honom skulle ”then härlighet som - uppenbaras skall” bli särskilt stor.

Någon ödmjuk person var Herlin nog inte och möjligen kände han sig illa uppskattad av menigheten. Det kan ju ha varit hans eget fel, men tilltaget kan ändå inte anses hedra honom. Enligt Mats Hantoft hade Kay Hansén nog aldrig publicerat sin upptäckt. Kanske var det svårt att göra mot en företrädare i ämbetet. Varför är porträttet inte kvar på minnestavlan? Förmodligen för att en efterträdare fann det hela anstötligt och satte det på den enkla träplattan. På minnestavlan skrev han en förklaring på latin, riktad till kollegor och efterträdare. Att det var PR Klerck som i så fall gjorde det är nog en god gissning. Skrivstilen talar för att det var på 1700-talet och en senare präst hade kanske inte valt latin.

Med denna tolkning har det förmodade äreminnet över Sthen Jacobsen istället blivit ett minne över en självgod och äregirig präst, och Kågeröd saknar ett värdigt minnesmärke över sin store son.

En annan minnestavla

En mindre känd och ganska enkelt utformad minnestavla över Sthen Jacobsens fader Jacob Nielsen hänger som en pendang mitt emot den ovan omskrivna minnestavlan. På den står
”Her ligger begraffuen hederlig och vellerd mand Her Jacob Nielsen, fordum sognepræst i Kogered och Stenestad, som begge disse menigheder, udi lærdom besynnerlig og udi leffnet meget christelig och vel, udi 17 aar hafuer forestaaet. Hand og af öfrigheden her paa stedet var höit elsket, huorfore hans hastige skilsmisse nu desvær af dennem beklages, Och kaldede Gud hannem meget sagteligen och saligen udi Kogeredz præstegaard anno 1648 den 29 december udi hans alders 45 aar. Gud giffue hannem med alle tro christne en ærefuld och glædelig opstandelse. A:o 1650.
Denne taffle haffuer erlig och velbyrdig mand Her Sten Brahe til Knudstrup och hans kiære fru Sophia Rosencrandtz ladet opsætte deris siælesörger til evig aaminne.”

Tidigare artikel i detta ämne finns i Släkt och bygd Nr 1/1997.
Litteratur bl.a.
”Kyrkor i Skåne” av Siegrun Fernlund.
”Några anteckningar om de präster, som varit i Kågeröd och Stenestad sedan reformationen” av Kay Hansén.