Slškt och Bygd 03:1
Omslaget

Lazarett, hospital och hälsobrunnar

- Bengt Nordahl -

Jag försöker i denna artikel ge en kort resumé över Lunds lasarett, Kågeröds hospital samt Ramlösa hälsobrunn. Dessutom ges här exempel på några Kågerödsbor, som utnyttjat en, flera eller samtliga dessa institutioner.

”Kurhuset” uppfört 1824, tillbyggt 1864, i hörnet av Paradisgatan och Sandgatan. Bilden från 1918. Byggnaden finns kvar under namnet Gla Hudkliniken.

Lunds lasarett

Ordet lasarett kommer av Lasarus, som var de spetälskas skyddspatron. Serafimerlasarettet från 1752 är landets äldsta, och 1768 mottog Lunds lasarett de första två patienterna för vård, som då bekostades av donationsmedel. Det första lasarettet var inrättat i ett vanligt envånings boningshus, beläget vid hörnet av Kyrkogatan och Paradisgatan, ungefär där aulan till våra dagars universitetsbyggnad finns (granne med den brandskadade Wickmanska gården). Som ett kuriosum kan nämnas, att Lunds Veckoblad under de första åren hade redogörelser för intagna patienters namn och sjukdom och resultatet av behandlingen. Efter 20 år hade den första byggnaden tjänat ut och ersattes av andra äldre byggnader, varav en 1814 uppläts åt veneriskt sjuka. (Var det i denna byggnad, som pigan Anna blev inlagd 1820?) Från 1820-talet och framåt tillkom diverse nybyggnationer inom Paradislyckan (däribland det avbildade sk ”kurhuset” från 1824), och 1850 rymde lasarettet 150 vårdplatser (1200 år 1992).

 

Summariska anteckningar öfver Patieneter som blifvit vårdade å Lunds Lazarett år 1823
Utgånge Friske 240
Förbättrade 78
Ohulpne 30
Döde 17
Olofligen bortgångne 2
Qvarliggande vid årets slut 42
Summa 409

Sjukdomarnes Beskaffenhet
Febrar 23
Gikt och Rheumatism 17
Rosen 3
Ögonsjukdomar 26
Örsprång 1
Bröstvärk 7
Höftsjukdom 4
Ledsvamp 5
Lamhet 6

Fel i Urin-organerne 5
Kolikplågor Cardialgie 15
Hypochondrie 3
Moderpassion 7
Bleksjuka 5
Convulsioner 1
Maskplågor 4
Fallandesot 7
Sinnessjukdom 19
Slag 1
Hjernskakning 1
Lungsot och Blodkastning 13
Lefversjukdom 1
Långvarig Diarrhe
o. Sienteri 2
Invertes Tundrar
o. Hårdnader 3
Wattusot 7
Schrophler 9
Engelska Sjukan 3
Wenerisk sjukdom
o. halsfluss 101
Gonorrhoe 2
Chroniskaa hud-utslag 18
Mercurial och Skörbjuggsår 6
Kräfta 6
Kallbrand 1
Bulnader och Metastater 4
Friska sår 6
Bränsår 1
Kylsår 2
Benbrott 7
Ledvickningar 2
Bråck 1
Missbildning af fötter 1
Harläpp 1

Kågeröds hospital

Hospital var ursprungligen en barmhärtighetsinrättning för vård av sjuka (särskilt av spetälska) och orkeslösa eller fattiga, dvs på nutida språk ett kombinerat ålderdoms- och sjukhem, oftast kallat fattighus eller sjukstuga. Karl XI:s kyrkolag av 1686 ålade socknarna att bygga fattigstugor, men i Skåne hade tidigare sex hospital tillkommit genom adliga donationer efter reformationen. Kågeröd fick sitt 1571, då det i enlighet med Otto Brahes testamente inrättades ett hospital i den s.k. kyrkoladan vid Kågeröds kyrka (beläget väster om kyrkan). Här skulle beredas plats för fyra fattiga kvinnor, vilket av sonen Sten Brahe (Tyge Brahes bror) utökades att omfatta även två fattiga män.

Vid ett kontraktsmöte i Fleninge 1706 anmälde dock kyrkoherde Erik Herlin till häradsprosten, att donationsbreven om Kågeröds hospital inte längre efterföljdes, och att hospitalet var mycket ”af sig kommet”. Fonden uppges ha blivit försvagad redan under den danska tiden, och vid försäljningen av Knutstorp till amiralen C. Anckarstierna 1704 lär Knud Thotts arvingar ha underlåtit att uppge de förpliktelser, som i fråga om hospitalet ålåg säteriägaren. Köparen ansåg sig därför inte pliktig att underhålla hospitalet.

Vid biskopsvisitation i Kågeröd 1742 ”gaf Pastor loci (P. R. Klerck) wid handen, at wid Kogeröds försambling ett Hospital finnes hwaruti äro 4 qwins-personer oh 2ne manspersoner hwilcka underhålles af thet Testamente som Braheska Familien thertill uprättat.” Detta hospital var kvar till 1852, då det revs i samband med kyrkogårdens utvidgning och ersattes av annat fattighus.

J. C. Barfod, som själv vistades på Knutstorp 1788, omnämner i sitt arbete ”Märkvärdigheter rörande skånska adeln”, att vid kyrkan ”finnes även en gammal stenbyggnad, av forna Braheska familjen inrättad till hospital”. Detta hade uppenbarligen tidigare varit tiondemagasin, men eftersom tiondet levererades på huvudgården, hade ”ladan” blivit överflödig. Herrskapet till Knutstorp hade nämligen patronatsrätt till socknen och tog därmed hand om tiondesäden.

Ramlösa hälsobrunn

Under Karl XI:s skånska krig hade soldater ur svenska armén hittat vägen till källorna vid Ramlösa, vars vatten stillade deras törst och botade deras fältsjuka. Provinsialläkaren i Skåne, Johan Jacob Döbelius, lät under 1700-talets början undersöka Ramlösavattnets egenskaper och fann, att det visade sig nyttigt mot en rad åkommor hos bägge könen: skörbjugg, darr i lederna, gikt, melankoli, svindel, huvudvärk, frossa, rinnande och röda ögon, kort och elak ande, hård och bortskämd mage, förstoppad lever, gulsot, mjältsjuka samt sten i njurarna och blåsan.

Hälsobrunnen Ramlösa brunn invigdes 1707, och brunnsrörelsen övertogs 1797 av ett aktiebolag med kronan som aktieägare. Kungliga privilegier utfärdade 1801 tillät, att man fick ta betalt av brunnsgästerna, som antingen drack vattnet på stället eller tog det med sig hem. De fattiga skulle dock ha rätt att utan avgift dricka vattnet vid hälsobrunnen, och även om denna främst var en adlig tummelplats, bildade de fattiga ett markant inslag bland brunnsgästerna.
Enligt ett beskrivet morgonceremonial vid hälsobrunnen under 1830-talet kom de första gästerna till källan redan vid 4-tiden på morgonen; det var patienterna vid fattighuset. Vad dessa gjorde under resten av dagen är inte beskrivet, men kanske kunde de få tillfälle att möta Karl XIV Johan, som under sina sommarbesök där brukade förhöra sig om fattigfolkets tillstånd och dela ut gåvor till alla. (Att växla ord med honom var kanske inte så lätt, för de talade ju inte samma språk.)

Attester och intyg i Kågeröds kyrkoarkiv

I Kågeröds kyrkoarkiv (HI:6) finns ett antal attester och intyg, som vittnar om, att flera kågerödsbor fick förmånen att bevista både Lunds lasarett och Ramlösa hälsobrunn. Vad som felat pigan Ingar Andersdotter, eller om hon blev botad från sin sjukdom, är okänt, men vi får veta, att ”Pigan Ingar Andersdotter från Kågeröd som sedan den förste sistledne maj begagnat Lasarettet i Lund utgår 21/6 1818.”

Pigan Anna Olasdotter som förmenas vara behäftad med venerisk sjukdom, afsändes nu härifrån till Lund med ödmjuk anhållan hos Herrar Läkare vid Lazarettet att hon må därstädes blifva intagen till botande. Hon är född här i socknen den 26/3 1763… såsom ganska fattig och ofta sjuklig har hon varit i Hospitalet härstädes nu åtta års tid.

Kågeröd den 13 Martii 1820
And. Tullgren
Pr. et P. Loci

Led Anna Olasdotter av venerisk sjukdom eller var det kanske skörbjugg (se nedan) eller någon annan sjukdom? Det finns ingen påskrift på prästens attest, som omtalar längden eller resultatet av sjukhusvistelsen. Intressant är att hon något år senare erbjöds en vistelse på Ramlösa hälsobrunn.

Pigan Anna Olasdotter från Hospitalet härstädes reser nu till Ramlösa att nyttja brunnen därstädes för sin sjukdom som förmodligen är Skjörbjugg. Hon är 60 år gammal och till lefvernet välfrejdad. Till sitt uppehälle under brunnscuren hafver hon med sig något matvaror och 3 RDr Rgds som hon bekommit af Socknens Fattige Cassa – vid brunnen recommenderas hon ödmjukeligen af Kågeröd den 25 Junii 1823. And.Tullgren.

Med samma skjuts åkte tydligen samtidigt ytterligare två personer, nämligen fattighjonet pigan Elsa Nilsdotter och pigan Hanna Åkesdotter. Den förstnämnda hade begagnat hälsobrunnen även sistledit år för svullnad, värk och sår i vänstra knäet, och funnit sig deraf så förbättrad, att värcken till större delen försvunnit och såren blifvit läckte; men är ännu krumpen i samma knä. Elsa uppgavs vara 27 år (född 21/12 1794 i Kågeröd) och fick liksom pigan Anna sitt uppehälle bekostat av fattigkassan. Pigan Hanna Åkesdotter från St Telleröd, som också ”ärnar nyttja Ramlösa hälsobrunn” var 26 år (född 27/1 1797, dotter till avlidne åbon Åke Hansson), och hon bekostade själv sitt upphälle. Hanna Åkesdotter dog som 35-årig piga på St Telleröd 4/5 1832 av ”frossfeber”.

Den gamla pigan Anna Olasdotter från Hospitalet fick även tillfälle att vistas vid brunnen följande sommar. Vistelsen varade fyra veckor, vilket framgår av attesten undertecknad Kågeröd den 28 juni 1824. På samma sedel är påskrivet
Utgår d 25 juli 1824
Daniel Scharffenberg
Phil. Mag och fattig läkare

Fattighjonet Anna Olasdotter dog den 8/2 1828 av ”trånsjuka” på Hospitalet i Kågeröd. Ingar Andersdotter, som varit inlagd på Lunds lasarett 1818 dog av samma sjukdom 29/3 1830 i Benarp. Härmed avses troligen lungsot, som oftast benämnes ”bröstsjuka” i kyrkoböckerna (medan bröstfeber var lunginflammation). ”Trånsjuka” kunde även vara detsamma som nervsvaghet.

Det finns inte bara uppgift om pigor, som besökte hälsobrunnen. Drängen Per Bengtsson från Knutstorps by begagnade brunnen både 1824 och 1825 ”för värck uti kroppen” och samma anledning anges för ”drängen och insockne frälseåboen Hans Andersson från Sjöborg”. Husmannen Anders Anderssons 44-åriga hustru Pernilla Månsdotter från Ingelstorp besökte 1825 anläggningen ”för värk i höfterna samt lår och ben”, och hon uppges själv vilja bekosta underhållet därstädes.

Som vi ser fanns det de som fick tillfälle att återvända året efter, och de omvittnar också, att de blivit något bättre i sin sjukdom. Förbättring är vanligen också det som omnämnes efter besök på lasarettet, sällan att patienten är helt återställd. Pigan Anna Jönsdotter hade 1824 varit inlagd för en svår ögonsjukdom och ”utgick förbättrad” den 7/12 detta år. Gossen Jöns Nilsson från Kågeröd hade ”njutit läkarvård för Tårfistel” och återvände betydligt förbättrad, och om en patient står det ”utgår i dag så förbättrad som sjukdomens svåriga beskaffenhet kunnat medgifva”. Om pigan Maria Svensdotter, som vårdats för ”bröstaffection” står det emellertid, att hon ”utgår efter egen begäran utan att någon betydlig förbättring kunnat vinnas”.

Afpolleteringssedlar

Förste lasarettsläkaren C G Schönbeck försåg sig med förtryckta sedlar att fylla i vid utskrivningen enligt följande exempel (det kursiverade handskrivet):

Nyttjande av den heliga nattvarden

Medan det i Kågeröd hette hospital, talade man i Konga om fattig- och sjukstuga eller ”fattig- och sjukhus”, som det står i nedanstående attest från Konga 1763 (även den i Kågeröds kyrkoarkiv). Här handlar det inte om nyttjandet av någon hälsobrunns livgivande vatten utan istället de heliga salighetsmedlen:
Som ålderstigne Gubben Ola Bengts Hustru Dorta Svensdotter uppå sin Höga ålderdom den mig ej så noga bekant är, blifwit intagen uti Kågeröds Hospital, och Mannen hennes sitter uti Konga Fattig- och Sjukhus och hon för sin siukliga Bräckliga Hälsa intet kunnat komma til sin Man, at med Honom i Konga försambling begå H H N. Ty lämnas Mannen såsom wid någorlunda bättre Hälsa at med mitt tilstånd, at med sin Hustru få nyttja den Heliga Nattwarden uti Kågeröd ej wettandes något, som dem ifrån des dyra anammande at afstänga kan …
Konga d 25 appril 1763
Matthias Weibull

Begrafven i Lund enligt attest

En göingetorpare från Ignaberga hade rest till Kristianstad för att undergå en magoperation. I lasarettets fullsatta väntrum, stötte han ihop med en ”kollega”, varvid det till de församlades uppbyggelse utspann sig en dialog om riskerna med att bli opererad. Denna slutade med följande replik:
- Ska du begravas här i Krischansta eller i Ignabarja?
Ovanstående är ju endast en historia från föregående sekel, men att den inte är helt verklighetsfrämmande framgår av följande skildring ur verkligheten.

Torparen från Ignaberga hade troligen åkt tåg till Kristianstad, men torparen Johannes Persson från Kågeröd blev på Knutstorps försorg transporterad med hästskjuts till lasarettet i Lund. Händelsen tilldrog sig 12 år innan Kågeröd fick järnvägsförbindelse eller närmare bestämt 1874, och troligen hade Johannes varit för sjuk för att åka tåg. Kyrkoboken omtalar, att ett betyg avsändes till lasarettet den 19/2, men enligt sjukjournalen inskrevs han den 13/4. Sjukdomen uppges vara ”Benhinneinfl. i höger lårben med vävnadsdöd + rosfeber” (översättning från latinet). Det är inte känt, om Johannes under sin sjukhusvistelse hade någon kontakt med sin familj hemma i Kågeröd, hustrun mor Bengta och fyra barn, men det är troligt att man inte visste någonting om faderns och makens tillstånd. I slutet av augusti månad åtog sig emellertid äldste sonen Per, som var soldat, att gå den närmare fyra mil långa vägen från Byrröd i Kågeröd till lasarettet i Lund. Vid sin framkomst dit fick han veta, att fadern var både död och begraven, vilket också framgår av Kågeröds död- och begravningsbok, där det står ”Begrafven i Lund enl. att. härifrån 20/8 74”

När man tänker på hur förhållandena var för 130 år sedan, verkar händelsen inte så unik. Den belyser på ett utmärkt sätt kommunikationernas otroliga utveckling under dessa år. Bland det första en inte alltför sjuk inlagd patient får ordnat, är att få en patienttelefon inkopplad. Med mobiltelefonen i fickan når man nästan över hela världen, och att dagligen pendla mellan Lund och Kågeröd får väl anses som en inte onormal företeelse, trots att vid dagens datum pågatåg fortfarande saknas.

Lazarettsmedel

Någon läsare har säkert uppmärksammat, att en del av kyrkoböckernas födelsenotiser från slutet av 1700-talet avslutas med texten ”Lazaretsmedl” och ett mindre penningbelopp. Magnus Lindskog informerar i Scangen, att det utgick avgift till lasaretten i samband med dop och bröllop. Fragment av redovisningen av denna avgift finns i Domkapitlets arkiv för åren 1781-1795 (signum GX:3). Med ett par undantag redovisas dessa medel endast summariskt för varje socken. Ett av undantagen är redovisningen för Konga och Ask år 1786, där kyrkoherde Henric Angelin lämnat ”Förteckning på de Lazarettsmedel, som af Konga och Asks Församlr influtit wid Barndop och Bröllopp ifrån d 1 Maji 1786 till samma åhrs slut.” Här återges redovisningen för Konga socken. (se bild)

Summan för Asks socken blev endast 9 skilling och 11 runstycken, eftersom avgiften för de flesta hemmanen var lägre och pastorns avgift saknas. Kollekten i Asks kyrka blev dock 1 skilling 5 rst. Det kan påpekas, att även vid befordringar uti Lunds stift gavs penninggåvor till lasaretten.

Som jämförelse med ovanstående s k lasarettskollekter kan nämnas en notis från 1711 i Kågeröds kyrkobok (C:1). ”Dom 2 Epiph.” (2:a sönd efter trettondag, den 15/1) skriver prästen:
”Coll. första collecten til de Siukwachterna och midicamenters upkiöpande - - - 10 öre smt. NB. lagt i Kyckio Kistan”.

Det gick 32 öre på en daler, och man undrar, vad dessa slantar kunde bidraga till, under detta pestens år 1711, då 85 personer dog av farsoten i denna församling. Eller ska denna obetydliga kollekt tagas som ett bevis på hur fattigt och eländigt det var i församlingen under dessa krigsår. Året innan dog ”61 af Försambl. och 14 af Krigsstaten” (Se ”Var är Kågeröds pestkyrkogård?” i Släkt och bygd 1995 nr 2.)

Källor:
Malmöhus läns lasarett i Lund 1768-1918.
Ramlösa, en hälsobrunns historia under 250 år, av Alf Åberg (1957).
Lunds sjukvårdsdistrikts arkivdepå.
Kågeröds kyrkoarkiv.
Uppslagsböcker.

Omslaget