Barnamörderskan Sissa Christensdotter i Billeberga

- Kjell och Krister Sandberg, Ekeby -

I Släkt och Bygd 2000 nr 2, berättade Bengt Nordahl om de unga bröderna Jöran och Per Persson och hur deras upptåg tillsammans med Jeppe Jacobsson slutade med att Billeberga nr 6 försvann i lågorna år 1708. Denna lilla släktkrönika får här sin fortsättning kan man säga då den till stor del handlar om Jörans bägge söner Lars, född 1718, och Bengt, född 1720. Den tredje huvudpersonen i dramat är pigan Sissa Christensdotter som är tiotalet år äldre än bröderna.

I mitten av 1740-talet tjänar Sissa som piga hos Jöran och tycke uppstår mellan Sissa och Bengt. Resultatet blir sonen Pehr som föds den 1 juni 1746.
”1746-06-01 (Deu) Dominica prima post. festum Trinitates Christnades ett oäkta barn som Bengt Jöransson i Billeberga wart far åth och blef i dopet kallad Pehr.”

Pehr blir dock inte så gammal utan begravs 20 dagar senare enligt följande svårhittade notis i Billebergas dödbok:
”1746-06-20 3de Bönedagen begrovs Qwinfolket Sissas oäkte Barn som war ... dött 1 mån gl.”
På grund av att kontrahenterna är ogifta ställs de inför häradsrätten och blir bötfällda. Förutom böterna lovar Bengt att betala en viss mängd korn till Sissa. Något giftermål är det dock inte frågan om.

Nu förflyttar vi oss ett år framåt i tiden, till slutet av 1747. Denna gång är det Bengts bror Lars som Sissa umgås med i Jöran Perssons kammare i Billeberga. Det hela resulterar i att Sissa åter blir gravid. Det hela kunde i stort sett ha slutat som förra gången, om det inte hade funnits ytterligare en person att ta hänsyn till, nämligen Lars hustru Elna Påhlsdotter. Att Lars är gift gör brottet grövre och därför trugar Lars Sissa att döda barnet. Han lovar att skaffa undan barnet. Ryktet går i byn om hennes graviditet. Folk har tyckt att hon verkar tjock, men då hon varit länge sängliggande och hävdar att hon haft vattsjukan så kommer hon undan. Till och med prästen kallar henne till förhör i saken kort före födseln, men Sissa står på sig.
Natten mellan den 18 och 19 augusti år 1748 går hon upp i Jöran Perssons hölada och efter några timmar föder hon så en dotter som hon sveper i ett värkens förkläde och med förklädesbandet stryper till döds. Barnet gömmer hon provisoriskt i ladan. Sedan berättar hon för Lars vad som har hänt. Lars svarar: det woro wähl och at han widare wille draga försårg. Sissa går därefter tillbaka till sin husbonde Knut Knutsson. När hon omsider kom hem var hon saknad av både Knut och dennes hustru, som redan hade hunnit iväg till prästen för att meddela hennes försvinnande. Därför frågade hon Sissa när hon kom hem klockan 8 var hon hade varit och om det var en vana att springa ute om nätterna. Sissa svarade kort att det gick henne icke an hwar hon war.

Sissa ångrar sin gärning och bestämmer sig för att försvinna från orten tills det hela har lugnat ner sig lite. Söndagen efter dotterns födelse har hon anmält att hon tänker begå nattvarden men istället avviker hon från Billeberga samma dag. Ett uppbåd bestående av Lars faderbroder Per Persson och Arwid Persson sänds iväg för att få tag i Sissa. Det verkar som man har ganska god kunskap om vart hon begav sig för tämligen snabbt hittar de henne hos sin bror Jöns Christensson i Skäglinge i Frosta Härad. Under resan tillbaka till Billeberga berättar Sissa hela historien för sin bror som i sin tur berättar den vidare.
När man kommer tillbaka till Billeberga efterlyser man av förklarliga skäl Lars Jöransson. Men han har ett försprång. Redan när uppbådet gav sig iväg verkar Lars ha fattat att spelet var slut. Han packar sina saker och är resklar när Arwid och Per ger sig iväg. Man frågar Jöran var hans son tagit vägen. Jöran svarar då att Lars hade lovat att hjälpa sin svärfader Ryttaren Påhl Flink i Källs Nöbbelöv. Men naturligtvis hade han inte åkt dit. Det är faktiskt så att Lars sedan den dagen är försvunnen. Vid försvinnandet har han följande signalement: warandes han wid afwikandet klädd uti hwit walmans tröja, skinbyxor, hwita ullstrumpor, och skor på fötterna, samt hatt på hufwudet, är undersättsig till wäxten, med trint ansikte och swart brunt hår.

Nu börjar letandet efter barnet. Man går först till höladan och tittar, men finner bara spår efter födseln. Sissa säger då att Lars lär ha tagit dett bordt. Man går ut och träffar på en tiggareflicka som har upplysningar att lämna. Barnet skall vara nergrävt i Jöran Perssons kålhage. Mycket riktigt, en flicka, ca 45 cm lång hittas. Då de inte vet vad de skall göra med barnet sätts det åter ner i jorden.
Den 1 oktober 1748 faller häradsrättens dom. Sissa döms till döden genom halshuggning och att därefter brännas på bål. Det hela skall dock fastställas av Göta hovrätt. Hovrätten finner inga förmildrande omständigheter utan fastställer dödsdomen den 12 december samma år.

Ytterliggare ett nyår får Sissa uppleva innan hon förs till avrättningsplatsen i Glumslöv. Den 18 januari 1849 slutar den av medelmåttig längd, med trindlagt ansikte och 39 åriga Sissa Christensdotter sina dagar. Det hela intygas av Kyrkoherden Olof Bang i Billeberga: Föregående Håfrättens domb är exseqverad idag d: 18 Januarij attesteras af Tingsplatzen Glumslöf Olof Bang. Kyrkioherde i Billeberga.

I Billebergas dödbok skriver han:
1749-01-18 Blef Sissa Christensdotter halshuggen och bränd på bål för deth hon mördat sitt barn som hon aflat med Lars Jöransson här i Billeberga.

Hur går det då för de kvarvarande personerna?
Lars är som sagt försvunnen och får inte uppleva när hustrun Elna föder en liten dotter den 5 september 1748 som döps till Kerstina. Elna får efter några år domkapitlets medgivande att gifta om sig med änklingen och Åbon på Källs Nöbbelöv nr 4 Anders Jönsson och får med honom ytterligare 5 barn.
Bengt Jöransson gifter sig 1751 med Agda Henricksdotter från Örja. Anor till författarna. De får 11 barn och bor kvar i Billeberga. Fadern Jöran lever fram till 1764.

Så slutade alltså livet för Sissa Christensdotter som ensam fick ta på sig all skuld medan barnafadern Lars Jöransson lämnade Sissa och sin gravida hustru Elna Påhlsdotter för att aldrig mer återvända till Billeberga.