Godsägare Birger Welinder

En förutsättning för dagens Svalöv.

- Gösta Olsson -

Knappast någon annan person har betytt så mycket för Svalövs utveckling som Birger Welinder. Han tog initiativ till bildandet av Sveriges Utsädesförening och såg till att det blev placerat i Svalöv. Han initierade också Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget och Svalöfs Mekaniska Verkstad och betydde mycket för de olika företagens utveckling. Strax före julafton 1907 flydde han emellertid till Tyskland. Varför? Men låt oss börja från början.

Birger Johannes Laurentius Welinder föddes den 5 juli 1855 i Stångby, där fadern Per Persson Welinder då var komminister. Fadern, som var född den 2 september 1819, var hemmans-ägareson från Vä. Först arbetade han hemma på gården men fick en kallelse att bli präst, och han blev en i Skåne mycket uppskattad själasörjare. Per Persson Welinder blev kyrkoherde i Full- tofta och sedan kyrkoherde och prost i Norra Åsum. Dit kom han 1870 och stannade till sin död i mars 1883.

Birger Welinders mor Fredrika Wilhelmina Hammar var född den 23 september 1821 på Senderöds gård utanför Helsingborg.

Efter studentexamen i Kristianstad började Birger Welinder läsa medicin i Lund. Men under en resa i Schweiz 1877 lärde han känna en förmögen schweizisk dam, Hélène Gillierou. De blev förälskade och gifte sig i Bern den 18 september 1878.

Med tillgång till fruns förmögenhet fick Birger Welinder möjlighet att köpa en stor gård, och redan kort efter det att han hade träffat Hélène avbröt han de medicinska studierna och utbildade sig istället till jordbrukare. Han praktiserade hos Hugo Winberg, som då arrenderade Bjällerups säteri.

Det eftersökta lantbruket hittade han i Svalöv och i mars 1879 tillträdde han Svalöv nr 10 och 11, som sammanslogs till en gård, vilken efter hans hustru fick namnet Heleneborg (Forslid, 1973 sid 53). Beträffande namnet på gården uppger Gerda Welinder (sid 16) att den hette Helichiusborg innan hennes far köpte den. Enligt uppgift av Dagny Tedin skulle redan den tidig-are ägaren ha döpt gården till Heleneborg efter sin dotter (verifikation inte känd). Jordbruket utvidgades senare genom köp av flera grannfastigheter. En av dessa var Möllegården, som bl.a. användes som bostad åt anställda vid Utsädesföreningen. Senare inköptes även Svalöfsgården.

Livet på Heleneborg i slutet av 1800-talet.

Det dagliga livet på Heleneborg under den tid Welinders bodde där var i stort sett som på andra större gårdar vid den tiden. Det var mycket handarbete och många anställda både i jordbruksdriften och i själva hushållet. I huvudbyggnaden var under Utsädesföreningens första år ett rum reserverat för dess verksamhet och ett för ut-sädesförsäljningen. Några av de anställda vid Utsädesföreningen och Bolaget intog sina måltider i Welinders hushåll.

Det som skilde Heleneborg från andra motsvarande gårdar var godsägare Birger Welinders stora idérikedom och planer att på olika sätt förbättra det svenska lantbruket. Han reste mycket i Europa för att följa med vad som hände där. Även Hélène Welinders personlighet, stora språkkunskaper, musikalitet och litterära intresse spelade en stor roll vid omhändertagandet av ett stort antal svenska och utländska gäster. Hélène och Birger Welinder hade fem barn: Erik, Emmy, Gunnar, Signe och Gerda.

Gerda ger i sina ”Minnen från Heleneborg”, som finns på Svalövs bibliotek, glimtar från livet på gården vid denna tid. Bland annat berättar hon om den nära kontakten med anställda vid Utsädesföreningen och Utsädesbolaget samt besöken i Svalövs och Torrlösas prästgårdar. Från hennes skildring återges följande avsnitt:
”Bland de färgstarkaste statarna på gården var Elna Nils Svens, gift med ryktaren Nils Svensson och mor till ungefär ett dussin barn. Det var ett ruters fruntimmer, som slet vid betupptagningen och inte försummade något tillfälle till förtjänst. En gång, när prosten Stenius hade husförhör, uppmanade han de församlade att bedja. Då steg Elna upp och meddelade, att det hade hon då rakt inte tid till, varför prosten genmälde, att bedja kunde man göra medan man arbetade.”

Elna förvärvade senare ett hus i Svalövs by och en av hennes söner köpte ett hotell i Alaska.

En episod, som berättats av Olle Tedin vid Svalövs Gilles sammanträde 1957, berör direkt Birger Welinder: ”När mina föräldrar hade gift sig 1893, hade de inköpt sitt matsalsmöblemang av Birger Welinder. Han behövde ett större, modernare och flottare. Det var ett runt ekbord och därtill hörande tolv stolar samt buffé. Kort tid därefter hade föräldrarna rest till Lund och hälsat på min gamle morfar. När de kom hem på kvällen var matsalen tom, och pigan, som det hette på den tiden, berättade gråtande att godsägaren kommit ridande och sagt, att han ännu inte hunnit få någon ny matsalsmöbel istället för den han hade sålt. Han hade helt plötsligt fått besökande och skulle ordna middag, och därför hade han tagit matsalsmöblerna till låns.”

Initiativet till Sveriges Utsädesförening

Under sina resor i Europa träffade Birger Welinder greve Arnim von Schlagentin, Nassenheide i Pommern. Han var en framstående utsädesodlare med intresse för växtförädling. Enligt uppgift av Gerda Welinder i brev till Åkerman (1949) var det särskilt kontakten med greve von Schlagentin, som hos Welinder väckte tanken på att grunda en svensk växtförädlingsanstalt.

Under en resa i Tyskland sommaren 1885 träffade Welinder i Kiel också kulturingenjör Th. Bruun von Neergaard. Welinder fick den uppfattningen, att han kunde ha nytta av von Neergaard i sin verksamhet, och i ett brev daterat den 3 augusti 1885 frågade Welinder von Neergaard om han hade lust att flytta över till Svalöv för att hjälpa honom med hans utländska korrespondens, hålla sig informerad om den utländska lantbrukslitteraturen och vara Welinder behjälplig vid exporten av svenskt utsäde. Von Neergaard tyckte det verkade intressant och kom över och arbetade i Svalöv.

Efter hemkomsten från denna resa tog Birger Welinder kontakt med friherre Fredrik Gyllenkrook, Sinclairsholm, som då var en av Skånes största jordägare, och lyckades intressera honom för att det i Sverige borde startas en växtförädlingsanstalt. Tillsammans reste de runt till mera betydande jordbrukare i Skåne och informerade om projektet. Deras arbete ledde fram till ett sammanträde i Eslöv den 13 april 1886 varvid “Sydsvenska Föreningen för odling och förädling af utsäde” bildades. Stadgar för föreningen antogs och det valdes styrelse. I denna invaldes Birger Welinder.

Föreningens ändamål var ”att inom sitt område verka för odling och utveckling af förbättrade sädesslag och frösorter”. Efter utvidgning av verksamhetsområdet till att omfatta hela landet och hopslagning med en mellansvensk förening ändrades namnet efter några år till Sveriges Utsädesförening.

Vid Föreningens första styrelsesammanträde, som hölls i Lund den 3 maj 1886, konsti-tuerade sig styrelsen med friherre Gyllenkrook som ordförande och Welinder som sekreterare och skattmästare. I styrelsen ingick också bl. a. professor Hjalmar Nathorst, som var föreståndare för Alnarps lantbruksinstitut samt sekreterare i Malmöhus läns hushållningssällskap och professor Winberg, som under 1886 efterträdde Nathorst som föreståndare på Alnarp.

Att verksamheten blev förlagd till Svalöv berodde helt på att Welinder erbjöd föreningen försöksjord på sin egendom i Svalöv, och i början av maj 1886 anlades det första försöksfältet där. Det omfattade 2 660 m2 och totalt 50 sorter huvudsakligen av stråsäd men även vicker och rotfrukter ingick.

Genom Birger Welinders initiativkraft blev alltså den nya föreningens verksamhet förlagd till Svalöv. Det hade kanske annars varit naturligare att försöken placerats på Alnarp.

Vid styrelsesammanträdet i Lund anställdes också Th. Bruun von Neergaard som sakkunnig av föreningen. Han blev alltså dess förste tjänsteman.

Under åren 1886 - 1891 fungerade Birger Welinder som sekreterare och skattmästare i Utsädesföreningen och han var verksam i styrelsen ända till 1907. I synnerhet under de första åren var hans entusiasm och idérikedom samt betydande ekonomiska stöd av helt avgörande betydelse för Utsädesföreningens utveckling. Detta är omvittnat från många håll.

Ida von Bornstedt, som var Welinders sekreterare och bokförare i femton år, skriver i ett brev till Åke Åkerman (den 8 november 1941) att han inte tillräknade sig ett eget arvode för insatser och resor. “Men väl var hans hand och börs öppen för så gott som alla, som den tiden på ett eller annat sätt voro medhjälpare vid Svalöf, . . . och ofta gick deras löner ur hans egen ficka, jag hade hans privata bokföring om hand, så jag vet det”.

Anders Elofsson, som arbetade i Svalöv 1894 - 1895 och var filialföreståndare vid Ultunafilialen 1901 - 1912 skriver i ett utlåtande 1935 (citerat från Gerda Welinder): ”Flera gånger hade jag anledning komma till den uppfattningen, att hans (Welinders) optimistiska syn på verksamheten och därpå grundade åtgärder för erhållande av erforderliga ekonomiska resurser räddade situationen, då en tveksam styrelse misströstade beträffande möjligheterna att skaffa medel för den nödvändiga utvecklingen. Welinder insåg, att en utveckling krävdes och begagnade varje tillfälle att övertyga även oss tjänstemän därom. Han gjorde ofta själv stora ekonomiska uppoffringar för att övervinna de fösta svårigheterna då det gällde att få igång någon ny verksamhetsgren eller att förbättra det redan förefintliga”.Den större institutionsbyggnaden, som blev färdig i början av 1891. Fotot taget 1895.

Den större institutionsbyggnaden, som blev färdig i början av 1891. Fotot taget 1895.

Verksamheten vid Utsädesföreningen baserades de första åren till stor del på donationer. Gyllenkrook donerade 10 000 kronor till den första institutionsbyggnaden. Birger Welinder ville inte vara sämre och överlämnade 1891 en gåva på likaledes 10 000 kronor. I den tidens penningvärde var detta mycket stora belopp.

Birger Welinder var alltid mycket intresserad av Utsädesföreningens utveckling. Detta skall här endast belysas med en liten episod från ett besök, som han gjorde i Stockholm 1902. Han skrev därifrån den 25 mars till Utsädesföreningens föreståndare professor Hjalmar Nilsson: ”Jag var i går tillsammans med Lyttkens (vid den tiden byråchef i Lantbruksstyrelse, förf. information), han bad att Svalöf så fort som möjligt skulle inkomma med en begäran om anslag till förädling af potatis, emedan Juhlin-Dannfelt nu ämnar begära anslag härtill för Landtbruksakademien, och Lyttkens menade, att om de började där med förädlingsarbetet, skola de sedan önska få mera af den saken förlagd dit, och han ansåg, att allt förädlingsarbete i landet borde vara koncentreradt på en plats och under en ledning. Då jag sade honom att vi äfven ämnade ta upp klöfver och gräsfrö samt andra rotfrukter, så tyckte han att det skulle högst betydligt stärka Svalöfs ansökan om vår plan omfattar mera än Landtbruksakademiens. Och han var förvissad om, att Landtbruksstyrelsen skulle på det lifligaste tillstyrka en dylik anslagsbegäran. Han ville gärna lämna siffror och upplysningar samt råd, men ansåg att det gällde att komma så fort som möjligt.

Nu hemställer jag till dig, huruvida du icke skulle kunna resa i morgon afton till Stockholm och vara här torsdag, då jag ännu är kvar här, så att vi gemensamt skulle kunna överlägga om saken, hur mycket som bör begäras och i hvilken form m.m.”

Man svarade snabbt på brev på den tiden och postgången fungerade utmärkt. Birger Welinders brev av den 25 mars var i Svalöv den 26. Det besvarades omgående av Hjalmar Nilsson, men kopia av detta brev saknas tyvärr. Av Birger Welinders svarsbrev den 27 mars framgår dock att Hjalmar Nilsson, under hänvisning till att frågan borde behandlas av styrelsen, inte reste till Stockholm enligt Welinders önskan. Förutom Birger Welinders starka engagemang för Svalöfs vidare utveckling visar breven också Hjalmar Nilssons självständighet. De ger väl också en antydan om rivaliteten mellan Lantbruksakademiens aktivitet och verksamheten vid Utsädesföreningen.

Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget

Enligt sina stadgar skulle Utsädesföreningen ”utöfva en omsorgsfull och verksam kontroll öfver allt utsäde, som under föreningens garanti försäljes”. Men Föreningen hade inte själv några ekonomiska resurser att driva en utsädeshandel. Att det redan hösten 1886 kunde startas en utsädesförsäljning i Svalöv berodde på att Birger Welinder ”ställt rörelsekapital till förfogande och på egen risk tills vidare tagit denna sak om hand” (Olsson, 1993 sid. 184). Welinder inköpte för egna medel magasin samt anställde och avlönade biträden och övrig arbetskraft. Han fick helt ansvara för handelns risker och eventuella förluster. Men samtidigt betraktades försäljningen som Utsädesföreningens angelägenhet. Annonseringen skedde i dess namn och försäljningen under dess kontroll. Detta torde ha haft en positiv effekt på försäljningen.

Både Birger Welinder och styrelsen var dock väl medvetna om att de första årens utsädesförsäljning var ett provisorium. Samtidigt var man klar över att utsädesrörelsen måste få relativt stora kapitalresurser, och man började planera för ett aktiebolag. Birger Welinder verkade mycket aktivt för aktieteckning i det nya bolaget. Hans sekreterare, fröken Ida von Bornstedt, skrev i ett brev till Åke Åkerman den 8 november 1941: ”När Bolaget skulle bildas och det var svårt att få nödigt kapital, föreslog han, att söka få kung Oscar att teckna aktier ... Welinder reste upp till Stockholm, fick audiens hos kungen och fick hans löfte om aktieteckning.” Vid ett besök vid utsädesutställningen i Wien 1890 försökte han även få den österrikiska högadeln att teckna aktier i Bolaget. Initiativet till Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagets bildande utgick alltså från ledande krafter inom Utsädesföreningen, och särskilt godsägare Birger Welinders stora insatser bör ihågkommas.

Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget bildades vid konstituerande bolagsstämma den 17 mars 1891. Enligt dess första bolagsordning skulle dess ändamål vara ”att med stöd af Allmänna Svenska Utsädesföreningens försöks- och förädlingsverksamhet samt under dess kontroll verkställa uppköp, försäljning och odling af fullgodt utsäde”. Av totalt 7 styrelseledamöter skulle fem utses vid ordinarie bolagsstämma och två av Utsädesföreningens styrelse. I Bolagets första styrelse var de av Utsädesföreningen utsedda friherre F.G. Gyllenkrook och godsägare B. Welinder. Till styrelsens förste ordförande valdes friherre Gyllenkrook. Birger Welinder satt i Bolagets styrelse 1891-1907 och var vice ordförande 1894-1895 och 1906-1907.

För att få egen jordbruksmark för Utsädes-föreningens försök och förökningarna av nya sorter arrenderade Bolaget av Welinder Heleneborg från och med 1896 och Svalöfsgården från och med 1898 (Hans Tedin, 1916 sid. 70). Båda egendomarna, som tillhopa omfattade 535 ha åker, såldes till Bolaget 1907 för 800 000 kronor.

Svalöfs Mekaniska Verkstad

Svalöfs Mekaniska Verkstad bildades 1894 på initiativ av godsägare Birger Welinder och fabriksområdet avsöndrades från den av honom ägda Möllegården. Avsikten var att verkstaden skulle producera jordbruksmaskiner. Redan 1899 övergick företaget till ett nytt aktiebolag, Svalöfs Maskinverkstäders AB. Detta företag, vars verkställande direktör var L. von Bornstedt, hade mekanisk verkstad, gjuteri och snickerifabrik. Man tillverkade bl. a. stenkrossar, lokomobiler och tröskor men också gödningsspridare och enklare såmaskiner. Det utfördes också olika slags maskinreparationer.

Aktiemajoriteten i bolaget inköptes år 1917 av Elektriska Aktiebolaget Chr. Berg & Co populärt kallat Cebe (Forslid, 1973 sid. 59).

Stort intresse för utbildningsfrågor

Att Fridhems folkhögskola flyttades från Ask till Svalöv 1893 var nog huvudsakligen ett resultat av samtal mellan skolans grundare Hans Persson och riksdagsman Per Bondesson. Men Welinder var närvarande vid sammanträdet i Svalöv den 22 juli 1893, då beslut om flyttningen togs. Som provisorisk lokal för skolan upplät Welinder boningshuset till den av honom ägde Möllegården. Detta utnyttjades tills skolan fick egna lokaler i Svalöv 1899. Tillsammans med en grupp andra inflytelserika män från Svalöv erbjöd han också skolan visst kontant bidrag under en 10-årsperiod (Forslid, 1973 sid 68 - 69).

Lantmannaskolan i Svalöv bildades och verkade de första åren inom Fridhems folkhögskola. På initiativ av skolans dåvarande föreståndare Peter Gunnarsson inrättades en särskild lantmannaskola på Fridhem 1899. Gunnarsson, som 1897 - 1908 var föreståndare för Svalöfs folkhögskola och lantmannaskola, skriver långt senare om Welinders insatser: ”Birger Welinder hade alla åren säte i sagda skolas styrelse och verkade med ovanlig kraft och framgång till skolans även ekonomiska utveckling och trygghet, varunder han av egna medel anslog ansenliga belopp” (Meder, 1991). Redan 1902 överlämnade Birger Welinder 10 000 kronor som en grundplåt till ett skoljordbruk. Först under 1920-talet kunde dock ett sådant förverkligas (Forslid, 1973 sid. 75).

Under en period drömde Birger Welinder om att bygga ett folkuniversitet mellan Heleneborg och Möllegården. Men detta blev aldrig mer än drömmar.

Birger Welinder insåg också behovet av väl utbildad personal i ledningen för Utsädesföreningen och han arbetade aktivt för anställning av sådana. Här kan nämnas namn som Bruun von Neergaard, Hjalmar Nilsson, Hans Tedin, Pehr Bolin, Jöns Nilsson Walldén, Anders Elofsson och Herman Nilsson-Ehle. Han sörjde också för att anställda, som ännu inte hade disputerat, fick möjlighet att fullfölja sin forskning.

Svalövs hotell

När Birger Welinder kom till Svalöv fanns det ingen annan möjlighet att taga hand om besökande gäster än i hemmen. Genom att Svalöv fick järnvägsstation 1886 samtidigt som Utsädesföreningens verksamhet startades ökades besöksfrekvensen kraftigt. Det behövdes någonstans att placera besökarna. Birger Welinder var med om att grunda Svalöfs hotellaktiebolag, och hotellet stod färdigt 1892. Det bör i någon mån ha avlastat det stora representationskrav, som ställdes på det Welinderska hushållet.

Pengarna tager slut och Birger Welinder flyr från Sverige

Birger Welinders stora entusiasm medförde, att han också engagerade sig i företag, som inte gick så bra. I brev från Gerda Welinder till Åkerman uppges att Welinder förlorade mycket stora belopp vid en krasch i Kristianstads sparbank. Hans stora generositet och starka självhävdelsebegär krävde också mycket kapital. När Gyllenkrook donerade 10 000 kronor till Sveriges Utsädesförening ville Welinder inte vara sämre och donerade också 10 000 kronor något år senare.

Birger Welinder lyckades intressera direktör Robert Dickson i Lund för verksamheten i Svalöv. Dickson var vid sekelskiftet mycket förmögen. År 1900 donerade han 25 000 kronor till Sveriges Utsädesförening och när dess huvudbyggnad skulle börja byggas 1904 fick Utsädesföreningen ett lån på 100 000 kronor på mycket fördelaktiga villkor (Tedin, 1957). Robert Dickson och Birger Welinder var vid denna tid de helt dominerande aktieägarna i Utsädesaktiebolaget med vardera cirka 700 av det totala antalet på 1600 aktier. Aktieägandet var emellertid ekonomiskt kostsamt för dem eftersom Bolaget under de första tio åren endast gav utdelning ett år, och de hade sina aktier belånade mot ränta varje år.

Dickson var styrelseledamot i Utsädesaktiebolaget 1904 - 1907 och styrelseordförande 1904 - 1906. Birger Welinder var med i styrelsen 1891 - 1907 och bl. a. vice ordförande 1906 - 1907.

Både Welinder och Dickson var dåliga ekonomer. De lyckades inte hålla reda på varken sina egna eller Bolagets affärer. Birger Welinder har själv sagt, att han väl förstått värdet av nya idéer, men däremot aldrig förstått sig på pengar.

Enligt protokoll från ”fortsatt ordinarie stämma med delägarna uti Allm. Svenska Ut-sädesaktiebolaget i Kristianstad den 22 Maj 1906” under ordförandeskap av herr Robert Dickson beslöts enhälligt: Enligt § 3 att ”inköpa de s. k. Svalöfsegendomarne för en summa af Kr. 1 300 000 att likvideras på så sätt att bolaget öfvertoge den i egendomarne intecknade gälden och betalade öfverskjutande belopp i bolagets aktier, samt uppdrogs åt styrelsen att verkställa detta beslut”. Enligt § 4 att ”till parikurs utsläppa nya aktier så att bolagets aktiekapital komme att utgöra högst två millioner (2 000 000) kronor, samt uppdrogs åt styrelsen att vidtaga härför erforderliga åtgärder”.

Men försä1jningen av gårdarna fullföljdes inte. Istället köpte Bolaget dem i mars 1907 för 800 000 kronor.

Heleneborgs mangårdsbyggnad. Revs strax efter 100-års jubileet

Enligt bolagsordningen skulle aktierna införas i en registerbok hos bolaget och registreras hos Patent- och Registreringsverket. Detta gjordes inte. Däremot användes aktierna både av Dickson och Welinder som säkerhet för lån, som de tog i olika banker. Då bankerna upptäckte, att aktierna inte var ordentligt registrerade ansågs de förfalskade. Enligt en notis i den danska tidningen Politiken den 27 december 1907 hade Skånes Enskilda bank anmält godsägare Welinder för bedrägeri. Detta var troligen den direkta orsaken till flykten ett par dagar före julafton 1907. När han kom till Malmö för att därifrån fortsätta till Köpenhamn och Tyskland, skickade han telegram hem till sin fru, att han rest till Stockholm. Detta var väl för att försvåra efterforskningen. Men det kunde inte bli någon glad jul på Heleneborg det året.

Då Birger Welinder reste utomlands var den stora förmögenhet, som hans hustru Hélène medförde vid giftermålet, helt förbrukad. I en notis i Vårt Land den 31 mars 1908 uppges skulderna i Birger Welinders konkurs uppgå till ca. 2 millioner och tillgång-arna till 16 000 kronor. Underskottet i Dicksons konkurs var ännu större.

Fru Welinder och hennes hemmavarande barn kom genom makens försvinnande ”i synnerligen bryd-samma ekonomiska omständigheter”. Vid styrelsesammanträde den 27 januari 1908 beslöt styrelsen att fru Welinder dels å bolagets kontor skulle få lyfta ett månatligt belopp av ett hundra kronor och dels att dagligen få fem liter oskummad mjölk på Heleneborg. Några månader senare tillerkändes fru Welinder en ersättning av 200 kr/månad under sin återstående livstid mot att hon avstod från i köpeavtalet om gårdarna stipulerade naturaförmåner omfattande bl. a. fri bostad. Familjen flytta då till Lund.

Tiden utomlands och återkomsten till Sverige

Under de första åren efter avresan från Sverige bodde Birger Welinder i Tyskland. Men det var oroligt på många håll i Europa före första världskriget och i september 1911 anhölls Birger Welinder och en besökande god vän, James Milton, i Harburg vid Stade. De anklagades först för spioneri och sedan för vit slavhandel. Som skäl för den senare anklagelsen angavs, att Welinder i sitt bagage hade adresser inte enbart till herrar utan även till damer. Anklagelserna saknade all grund och de åtalades aldrig. Men Milton hölls inspärrad 40 dagar och Welinder 49. De behandlades illa i fängelset, och tyskarna vägrade tro på intyg från svenska konsulattjänstemän. Behandlingen uppfattades både som en nationell och personlig förolämpning. Efter frigivningen använde Welinder mycken tid för att få fullständig upprättelse för sig och Milton samt det svenska namnet.

Efter intermezzot i Tyskland bodde Birger Welinder under några år i Danmark men också hos barnen på olika platser i Sverige. Senare hade han mera permanent bostad i Stockholm. Han skiljdes aldrig från sin fru. De träffades och var goda vänner, men de levde var sitt liv och var aldrig sammanboende efter hans återkomst till Sverige.

Även sedan han lämnat Svalöv intresserade sig Birger Welinder för utvecklingen där, och han hade regelbundet nära kontakt med Herman Nilsson-Ehle. Men han intresserade sig hela tiden också för nya projekt.

Omkring år 1920 grundade han Nordiskt bankirinstitut i Stockholm. Han förmådde sin svärson August Medner att lämna en bra befattning i Göteborg för att bli bankdirektör och chef. Men det var en svår tid efter kriget och bankirinstitutet kom på obestånd (Medner, 1991).

Under 1920-talet arbetade han under många år med att bilda Nationalförbundet för folkhälsa. Projektet vann stor uppskattning med positiva uttalanden av bl. a. statsministrarna Carl Ekman i Sverige och Th. Stauning i Danmark samt författarna Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Men tilltagande trötthet och ohälsa hindrade Welinder att fullfölja sitt verk, och det fanns tydligen inte någon annan som då kunde träda till och ta på sig den krävande arbetsuppgiften (Medner, 1991).

Efter Welinders återkomst till Sverige försökte man vid flera tillfällen få en årlig statspension utbetald till honom såsom erkänsla för hans stora tidigare insatser, men det lyckades inte. Den pension, som hans hustru Hélène Welinder hade från Bolaget såsom ersättning för avstådd bostadsförmån, sökte Gerda Welinder få överflyttat på fadern vid Hélénes död 1932, men Bolaget vägrade.

Birger Welinder dog i Stockholm den 1 februari 1936 några månader innan Utsädesföreningen skulle fira sitt 50-årsjubileum.

Eftermälen

Efter Birger Welinders död prisades hans insatser för det svenska jordbruket i tidningsartiklar i hela landet. Olle Tedin (1936) återger den bild han genom sin far fått av Welinder på följande sätt: ”Han var ett geni, som ville flyga högre än vingarna buro, och som glömde att stanna kvar på verklighetens fasta mark, en idealist, som bländades av de mål han strävade efter, och som därför inte alltid var medveten om vilka vägar han valde mot målet”.

Fröken Ida von Bornstedt skriver i brev till Åke Åkerman den 8 november 1941: ”Jag kan bevittna det oerhörda arbete han nedlade i skapandet av det Svalöf, som nu kännes och erkännes i alla länder, där jordbruk bedrives. Han hade en enda tanke, den att göra nytta, gagna sitt land på sitt eget sätt, och jag vet vad han satte in härpå”.

I Utsädesföreningens park avtäcktes ett minnesmärke över honom den 22 september 1948. Det är utfört av konstnären Ivar Alenius-Björk. Stenen har en porträttrelief i vit marmor av Birger Welinder och den krönes av en knäböjande växtförädlare bland tunga veteax.

Litteraturhänvisningar
Forslid, E. 1973. Svalövs historia IV. - Skrifter utgivna av Svalövs Gille nr 5.
Meder, R. 1991. Birger Welinder. Sammanställt och kommenterat i december 1991 av dottersonen Ragnar Meder. - Stencil.
Olsson, G. 1993. Sveriges Utsädesförenings tillkomst och första utveckling. - Sveriges Utsädesförenings tidskrift 103: 171-190.
Tedin, H. 1916. Bolagets jordbruk. - Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget 1891-1916 sid. 69-78.
Tedin, 0. 1936. Birger Welinder †. - Sveriges Utsädesförenings Tidskrift 46: 77-79.
Tedin, 0. 1957. Utsädesföreningens tillkomst och första utveckling. - Föredrag vid Svalövs Gilles decembersammanträde.
Welinder, Gerda 1978. Minnen från Heleneborg. - Stencilerade minnesanteckningar redigerade av Ragnar Meder.
Åkerman, Å. 1949. Birger Welinder. Anförande vid avtäckningen av minnesmärket över Utsädesföreningens grundare den 22/9 1948. - Sveriges Utsädesförenings Tidskrift 59: 7-10.