Omslaget

Slškt och Bygd 00:2

En eldsvåda i Billeberga by 1708

- Bengt Nordahl -

Barns lek med eld, smällare och olika pyrotekniska leksaker tycks i alla tider ha förorsakat svåra olyckor. Så var det även i början av 1700-talet. Vad man hade i stället för tändstickor och smällare, framgår av följande olyckliga händelse, som man kan läsa om i ett protokoll från Rönnebergs härads sommarting 1708.

Gossen Jeppe Jacobsson tjänade hos kyrkoherden i Billeberga. Han uppges vara 13 år, men kanske var han något äldre. Vid ett besök i Landskrona stad hade han inhandlat krut för 2 öre. Dagen efter, söndagsmorgonen den 12 april, uppsökte han Per Månssons bägge gossar Jöran och Per och frågade dem, om de hade någon bössa. Det hade de ju inte, men en gammal nyckel fick duga istället. De tog nyckelpipan, stoppade krut däri och lade små stenar framför krutet i pipan. Detta tände de sedan med glöder, som Jeppe hämtat i en gammal träsko.

Jöran Persson var på 13:e året, och Per var 10 år. Jörans far hade befallt sin son att gå i kyrkan samma dag, ”men han blef bedragen af denne Jeppe som hade detta krutet och blef uhr Körkan, som skedde emot des willia efter han gärna söker att hålla sina barn i aga”.

Under gudstjänsten hade de alla tre samlats och skjutit några skott. Jöran erkände, att han sköt ett skott, men att han gått långt ifrån gården. ”Efter Prädikan om Medaftonstijd” hade de åter samlats och Jeppe hade själv skjutit flera skott mot porten på gården Billeberga nr 6, medan de andra stod och såg på. Jöran hade bett Jeppe gå längre ifrån längan, eftersom det blåste ”een stoor och stark storm”. Innan de visste ordet av, hade emellertid elden antingen från glöderna eller krutet antänt gårdens halmtak, varefter alla husen och en stor del av åboarnas egendom förbrändes och lades i aska.

Sabbatsbrott och vårdslöshet med eld

Det var tre saker, som tingsrätten hade att ta ställning till i detta fall, nämligen sabbatsbrott, vårdslöshet med eld samt brandstoden till åboarna. För uteblivande från gudstjänsten och för att ”under Prädikan på gatan föröfwat buller och stim” dömdes pojkarna att vardera plikta 16 öre smt ”1/6 dheel angifwaren och det öfriga tweskiftes till Körkan och de fattige, hwilka böter föräldrarna skola betala, och låta gossarna det umjälla med ryggen”. Vilket straff Jeppe skulle ådömas ”sig sielf och androm till warnagel” för hans vårdslösa hanterande av elden, kunde inte exprimeras (avgöras) av tingsrättten. ”Fördenskull till Höglofl Kongl Hoff Rättens Nådguns-

tige godtfinnande remitterar (översänder) Tings Rätten ödmjukt att determinera (bestämma) hwad straff gossen Jeppe Jacobsson för detta sitt brott undergå bör.”
Det nerbrunna utsockne 3/4 frälsehemmanet nr 6 i Billeberga by hade bestått av fyra längor, vilka varit väl och försvarligt byggda och vidmakthållna. Gården brukades av åboarna Hans Trulsson och Nils Månsson, och dessa beviljades 200 daler i brandstod. I ett protokoll från den 23/2 följande år meddelas, att Hans Ramel förunnat Bengt Jepsson (ny åbo) och Hans Trulsson tvenne års frihet pro 1708 och 1709. Hemmanet var alldeles avbränt och brandstoden kunde ”icke göra tilfyllest till hemmanets bebyggande”.

Gården återuppbyggdes troligen, men 1720, när bonden Arvid Svensson från Tostarp erhöll städjebrev på hemmanet, var gården öde, och Arvid Svensson beviljades tre års frihet för att kunna sätta gården i skick. ”Ödsmålet” sades bero på tidernas svårhet och förre åbon Per Christenssons frånfälle, som lämnat det illa vårdat och ruinerat..

Arvid Svensson, som 1720 övertog Billeberga 6, förekommer ofta vid tinget. Han tycks ha varit trätlusten och blev med åren ganska utfattig. 1734 var han instämd för tre års kakelugnslega (här avses en järnkakelugn eller sättugn) à 6 mark årligen, varför ugnen hade tagits ifrån honom (på våren). År 1741 krävde en piga honom på 8 daler i resterande tjänstelön. Om han inte kunde betala till följande Michelsmässotid, förband sig Arvid att istället ge pigan en ”svart draket ko”. Han processade också med sin kusin Arvid Persson på Billeberga 5, vilka stämde varandra vice versa. Vid hösttinget 1742 hade samtliga byamän i Billeberga by instämt Arvid för att ha utspritt ett falskt rykte, och han fick be byamännen om ursäkt.

Därefter försvinner Arvid från Billeberga och slår sig tydligen ner som husman i Nöbbelöv. Hans hustru Kirstina Persdotter omnämnes ibland som jordgumma, medan Arvid vid åtminstone ett känt tillfälle uppges ha tillverkat en likkista. Det var nämligen han, som gjort kistan till Årad Wifvessons steglade kropp, och han var även med vid nedtagandet av kroppen från steglet på avrättningsplatsen i Annelöv.

”Låna varme”

De första tändstickorna lär ha konnit till på 1840-talet. Innan dess gjorde man upp eld med stål, flinta och fnöske, men man kunde också låna torvglöder av en granne. Dessa hämtades då i en ”glöaträsko”, som kanske stod under bordet i sterset. Det var tydligen en sådan, som Jeppe använde.

För att lätt kunna göra upp eld på morgonen ”fäste” man den ordentligt på kvällen, genom att några bränntorvor lades på de kvarvarande glöderna i ”illaren” (skorstenen), varefter dessa höljdes med aska. På detta sätt behölls glöderna över natten. Om ändå ”illen hade gåd ud”, fick pigan, som slarvat med fästningen av elden på kvällen, ta ”glöaträskon” och springa och ”låna varme” hos en granne, från vars skorstenspipa röken redan letade sig upp.

(Källa:
Den gamla tiden är mig kär” av Frans Lindberg)

Omslaget