En månads fängelse för ”fångspillan”.

- Bengt Nordahl -

Lars Gudmundsson och hans hustru Tyra Nilsdotter i Ask hade 1777 varit instämda vid tinget för ”slagsmål och elak sammanlevnad” i äktenskapet, vilket de långt ifrån var ensamma om. Felet var uppenbart brännvinet och krogen eller krogarna i byn. Lars gick till ”Krog Konerna” och hustrun fick själv gå ut på logan och tröska, när brödet och mjölet tog slut Det var inte underligt, att hustrun förebrådde honom, när han drucken kom hem efter att ha suttit på krogen och slösat bort tid och pengar, vilket ofta slutade med att Lars ville slå sin hustru.

Lars Gudmundsson fick böta, och han lovade bättring, och Tyra, som lämnat sin man tvingades att flytta tillbaka. Istället för att sitta på krogen, tycks Lars ha åtagit sig sysslan som fångförare, dvs han satt på vägarna och forslade brottslingar och arrestanter. När han nästa gång dyker upp som tilltalad vid hösttinget i Åkarp 1781, kallas han därför bonde och fångförare. I sin oförsiktighet hade han lämnat den för stöld anklagade pigan Botilla under ”en liten gosses vård”, då hon från S Åsbos häradsting skulle föras till Malmö för vidare rannsakning. Hon hade blivit förd till Lars Gudmundssons gård utan fängsel av järn,och Lars Gudmundsson hade vid tillfället haft hand om ytterligare en arrestant. Denne skulle föras till Landskrona, och Lars uppger, att han varit tvungen att fara till länsman för att få besked om den senare arrestantens avförande. Botilla hade ”icke velat dröja”, tills han återkom från länsmannen, varför han sände henne med ”en gosse om 18 års ålder av ganska liten växt”, och från honom passade Botilla på att rymma under vägen.

Lars Gudmundsson anhöll för denna gången om förskoning från straff, men häradsrätten dömde honom att umgälla sin oförsiktighet med en månads fängelse på Landskrona slott. Dock skulle detta utslag lämnas till Göta hovrätts ”vidare höggunstiga skärskådan”. I hovrättsdomen av den 10/12 1781 står det, att domen över fångföraren Lars Gudmundsson i Ask, dömd för ”fångespillan”, skulle till ”behörig värkställighet befordras”. Visserligen hade sammanlevnaden makarna emellan troligen blivit bättre, men det verkar således, som om Tyra slapp sin man under en månad.

1792 kom en bestämmelse, att det på en fångskjuts alltid skulle medfölja, dels särskild körsven, dels en fångförare, som tager plats bakom den eller de fångar, som forslas. (Jfr Fritz v Dardels illustration av en fångtransport från 1841 i Släkt och bygd 1/1999.) Den här återgivna händelsen inträffade dock före 1792, och det verkar troligt, att den 18-årige ynglingen skulle ha fungerat både som kusk och fångvaktare, vilket måste ha varit en svår uppgift, i synnerhet om fången inte var fängslad. (En annan benämning på den, som hade som uppgift att transportera och bevaka fångar, var fånggevaldiger.)

I Svenska akademins ordbok står det, att ”fångspillan, fångspillning, eger rum, då ämbets- eller tjensteman, som har inseende öfver fånge, släpper honom lös med vilja eller af vårdslöshet”.